Christian Stål.
Christian Stål.

Visst kan det bli en guldstjärna för årets AFC

Jag minns när Joakim Larsson kallade till presskonferens i september 2017. Han började med orden: ”Vi är framtidens fotbollsklubb i Alingsås”. Nu, nästan tre år efter bildandet av Alingsås FC, är klubben redo för debut i Elitettan. Hur det går? Jag tror det blir succé.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I Alingsås FC:s klubbmärke finns en stor, gul stjärna i mitten.

En stjärna som symboliserar att klubben siktar mot toppen och att ingen dröm är för stor.

2017 var visionen att nå allsvenskan inom några år – och nu är man ett steg närmare målet.

När klubbchefen Joakim Larsson presenterade AFC:s framtidsplaner fanns det en övertygelse i rösten som gjorde att man trodde på honom.

Vägen till elitettan har emellertid inte varit spikrak.

Kontinuiteten på tränarsidan har inte varit optimal och klubben har under resans gång tvingats att lägga ner U19-laget.

Dessutom för man en ständig kamp för att få balans i ekonomin, och tvingades för en tid sedan till korttidspermitteringar av spelare och ledare.

ANNONS

På tal om spelare är inte urvalet av spelare som platsar i Elitettan jättestort i Alingsåsområdet, vilket inneburit att klubben fått snegla mot Göteborg och Borås.

Efter avancemanget till landets nästa högsta serie insåg klubbens ledning att man behövde få in kvalitet. Att ta tre poäng mot Lödöse/Nygård och Frisco är en sak, att göra det mot Hammarby och AIK är en helt annan femma.

Inför säsongen har AFC värvat in bland andra återvändaren Rebecca Cameras, nyttiga Tove Lorén, löftet Felicia De Feo och rutinerade Pernilla Milton för att spetsa till truppen.

Men räcker det?

Truppen är precis som tränaren LP-Björk säger i det tunnaste laget och att ordinarie lagkaptenen Moa Jarl inte kan spela förrän tidigast i höst är ett tungt avbräck.

Offensivt finns det dock enormt mycket kunnande i truppen.

Lisa ”Mini” Johansson och Ina Österlind har alla möjligheter att bli ett fruktat anfallspar, och jag blir inte förvånad om den sistnämnda får sitt stora genombrott i år.

Bakom dom finns nämnda spelgeniet Rebecca Cameras, som om hon håller sig hel och frisk, är en klasspelare av rang. Jämte sig har hon Rebecka Sultan, en spelare som i alla lägen sätter laget före jaget, och är guld att ha för en tränare.

Det stora frågetecknet sätter jag för försvars- och målvaktssidan. Tea Olin och Amanda Nordberg slåss om tränarduons förtroende mellan stolparna – och där tror jag dagsform avgör.

Om AFC får någorlunda ordning på defensiven tror jag att det kan bli ett riktigt trevligt debutår i Elitettan.

Nu kör vi!

ANNONS