Foto: Katrin Niklasson
BARNBOKSDEBUTERAR. Alingsåsaren Emma Holmgren ger ut sin första barnbok den 21 oktober.
Foto: Katrin Niklasson
BARNBOKSDEBUTERAR. Alingsåsaren Emma Holmgren ger ut sin första barnbok den 21 oktober.

”Trädgården full med lyckliga ungar”

Gästbloggen

Emma Holmgren driver bokförlaget Parus i Alingsås. Den här veckan kommer hennes andra bok ut, barnboken Tant Vildas magi. Hon bloggar här om en händelserik och spännande vecka – och om sina erfarenheter av utmattningssyndrom.

Söndag 23 oktober

Det blir ett sent söndagsinlägg efter en alldeles fantastisk bokrelease. I ösregnet under gårdagen undrade jag hur det skulle gå, men det kunde inte blivit bättre. Vindstilla, uppehåll och friskt i luften. Trädgården full med lyckliga ungar som inte alls bryr sig om att gräsmattan är alldeles lerig. Grillad korv och pantgömme. Läshörna bland kuddar och filtar inne i tältet. En väldigt fin dag!

Efter en intensiv vecka vill jag tacka er alla som tagit del av mina inlägg och även kommit med respons. Idag får jag inte ur mig mera text men delar några bilder ifrån dagen. Ta hand om er!

Varma hälsningar Emma

Boksignering.
Boksignering.
Författare Emma Holmgren och illustratör Johan Wejstål.
Författare Emma Holmgren och illustratör Johan Wejstål.
Härlig stämning i trädgården.
Härlig stämning i trädgården.
Mysigt med högläsning.
Mysigt med högläsning.

Lördag 22 oktober

Bara en liten ändring till… Att bli klar med en bok kan kännas näst intill omöjligt. När man äntligen vävt ihop sin historia återstår en lång väg av redigering och förbättringar innan den är klar att ges ut. Jag skrev ner berättelsen om Tant Vildas Magi under två veckor i våras men det är först nu som jag har en färdig bok i handen. En vuxenbok med betydligt fler sidor tar inte sällan 1-2 år på sig att mogna och bli klar.

Det är också därför jag kommer ha en kylig bokrelease i helgen. Tanken var att Tant Vildas Magi skulle kommit ut redan i somras när vi kunde grillat korv en solig sommardag. Nu har jag monterat ett billigt partytält med regntunga vantar och våta stålrör som glider mellan händerna. Det är mörkt i trädgården men jag kan ana att vinden tar tag i tältduken där utanför. Imorgon kommer mitt sista blogginlägg under sen eftermiddag när blöta huttrande, men förhoppningsvis glada barn är på väg hem med korv i magen och en fuktig bok i handen.

Drömmer du om att skriva?Du vet väl att du kan det. Författaren Tove Berggren beskrev det så bra för barnen i skolan tidigare i veckan; Ni har ögon att se med, ni har öron att höra med och ni har ett hjärta med känslor, eller något liknande sade hon. Och jag vill dela det vidare till er. Jag trodde att jag saknade fantasi, en fackbok gick bra att skriva med egna erfarenheter och kunskap jag kunde läsa mig till, men en fiktiv historia kändes omöjligt.

Tills jag återgick till min egen barndom, kände dofterna, pirret, spänningen, myset, oron och vänskapen. Och så mina egna barns upplevelser som en krydda på det. Om du lyssnar, ser dig omkring och känner efter så finns historien där runt dig. Tekoppen framför dig är inte bara röd, den känns varm i dina händer, det doftar något av drycken där i, kanten är kall mot läpparna, värmen har ännu inte nått ända upp trots att det ångar om tevattnet. Vad smakar det? Hur känns det i kroppen? Är det en lugn stund eller är du strax på språng?

ATAT
Det ska väl inte regna hela söndagen? Jag önskar mig en blå himmel under höströda äpplen.

Fredag 21 oktober

Idag är mitt hem upp och ner. Överallt är det stökigt och rörigt. Likadant är det i huvudet. Det blir så intensiva arbetsdagar. Jag får fortfarande frågan då och då om jag är sjukskriven, men det har jag inte varit på över två år. Efter ett års sjukskrivning tog jag tjänstledigt (hösten 2014) och gav ut min första bok, sedan dess har det här varit mitt jobb. Ett riktigt sådant, oftast på heltid.

Utöver skrivtid och redigering av texter lägger jag ganska mycket tid på marknadsföring och kontakter. På bokens Facebooksida får jag ta emot mycket respons och funderingar, där känns det viktigt att alla får ett svar. Att sprida kunskap om stressrelaterad ohälsa ser jag som en stor och viktig del av mitt jobb och därför tackar jag gärna ja till intervjuer och förfrågningar om att blogga eller skriva inlägg.

I går var jag på Akademibokhandeln och lämnade över en hög med böcker som nu finns att köpa. Jag fick också frågan om att signera barnboken under ”Light Night Shopping” torsdag den 27 oktober efter kl. 18.00, då är du välkommen att kika in!

Tant Vildas Magi utspelar sig delvis i min mormors gamla trädgård, i skogskanten med den fantastiska utsikten. Bland stackmyror på varm asfalt, bärbuskar och äppleträd. På ängen med gullvivor, prästkragar och blåklint. Och under rabarber som växt sig så stora att bladen täcker himlen och gör jorden fuktig under fötterna. Och mormor är sig inte lik, ingen blåtira bakom kanten på glasögonen och inga glappande löständer. Rullatorns syns inte till. Mormor hjular över gräsmattan, barfota med den långa klänningen virvlandes utmed med benen. En mormor som kan hjula ska väl inte flytta in på ett äldreboende? Och när hon gör det, hur får man ut henne därifrån? Det är en mysig bok om vänskap och att få vara sig själv. Spännande och lite magisk. Passar både låg- och mellanstadiet, men huvudpersonerna i boken slutar årskurs fyra.

Liselotte Hasselskog, Akademibokhandeln, med Emmas nya bok.
Liselotte Hasselskog, Akademibokhandeln, med Emmas nya bok.

Torsdag 20 oktober

Igår gick jag i skolan en stund, i årskurs fem i Stadsskogenskolan tillsammans med min dotter. De hade författarbesök av Tove Berggren, barnboksförfattare från Lerum, och jag bad om att få vara med. En av de fina sakerna med att vara egenföretagare, friheten att styra mina dagar själv och framför allt att kunna finnas för barnen nästan när som helst. Knyta skridskor en torsdagmorgon i ishallen, hämta på förmiddagen när ett magknip slagit till, heja på klasshandbollen i Estrad. Eller som igår slå två flugor i en smäll, vara med dottern och få inspiration av en annan författare.

Författarbesök i skolan.
Författarbesök i skolan.

Förut hade jag chefskollegor, ett 20-tal medarbetare och de kloka gamla människorna runt mig. Nu är det bara jag, hunden och en spinnande katt på fönsterbrädan. Jag nätverkar för fullt på Facebook, men får en känsla av att branschen är sluten innanför respektive förlagslogga. Kunskapen får jag samla på mig på egen hand, ibland gissa mig till. Igår fick jag frågan från tryckeriet om jag vill ändra något på ”colofonsidan” inför tredje tryckningen. Vad är det för en sida? Jag måste googla.

När jag gav ut Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom första gången köpte jag en tjänst som innehöll det mesta, det gick både smidigt och enkelt. Att ge ut som eget förlag är annorlunda och vägen till en färdig bok är långt ifrån självklar. Idag är jag glad att jag saknade kunskap hösten 2014 när jag, fortfarande sjuk i utmattningssyndrom, gav ut första upplagan. Det berget hade annars känts omöjligt att ta sig över. Tack och lov att det blev en bok och att livet vände på ett så förunderligt härligt sätt.

Jag har alltid tyckt om några rader ur en låttext av Daniel Lemma ”Anything can happen, any day now. Remember that.” Och då tänker jag inte på all galenskap som omger oss i världen och när som helst kan försätta oss i kris. Jag tänker på möjligheter! För de finns där och det kommer att hända fantastiska grejer. ”Det går inte”, har vissa sagt till mig i mitt nätverkande på Facebook. Som egenutgivare blir man inte centralt inköpt av Akademibokhandeln, man blir inte erbjuden ett avtal med Storytel för sin egenproducerade ljudbok och man hamnar framför allt inte etta på Bokustoppen över flest sålda böcker inom alla kategorier. Men det gick, för jag såg möjligheter.

Och det viktigaste av allt; jag lyckades nå ut till de som verkligen behöver min bok. Varje vecka får jag mail från tacksamma läsare som beskriver min bok som en uppslagsbok eller en skänk från ovan som fått dem att känna sig mindre ensamma och rädda. Det betyder allt för mig.

Leveransen av Tant Vildas Magi kom idag. Jag tror att bilden säger allt, glad och förvånad på samma gång. Allt är som det ska! Mer om barnboken imorgon.

Bokleverans.
Bokleverans.

Onsdag 19 oktober

”Det ingår liksom i paketet med stress, ta hand om andra och lägga sina egna behov åt sidan. Vissa människor hittar strategier att klara detta och ändå ha en god hälsa. Jag är helt övertygad om att du inte tillhör den modellen.”

Det är en arbetsgivare som upplyser mig om att jag inte längre tillhör den ”modellen” som ska arbeta som chef. Det är en person som innan har trott på min förmåga men nu har läst en artikel om mig i Svenska Dagbladet och efter det tycks jag inte vara välkommen med min ansökan. Detta får vara exempel på den okunskap och de fördomar som genomsyrar hela vårt samhälle vad det gäller psykisk ohälsa, i detta fall utmattningssyndrom.

Jag kanske inte hade hittat mina strategier när jag som ny enhetschef blev ansvarig för både flytt och ombyggnad av äldreboendet samtidigt som jag avslutade min examen på halvtid och mestadels var ensam med barnen. Men om jag var kompetent som chef innan mitt utmattningssyndrom så är det ingen egenskap jag tappat, och de strategier jag eventuellt saknade första gången, de finns garanterat där idag.

Den stresskänslighet jag nu bär med mig ser jag som en fördel. Den innebär att jag måste vara lyhörd för min egen kropps signaler och på så vis sätta gränser gentemot omgivningen. Att jag numera gör en sak i taget är även det en fördel i mitt yrkesliv. När vi avbryts i en arbetsuppgift, som så ofta sker med nutidens informationsflöde, tar det 25 minuter för oss att återfå full koncentration. Hjärnforskare Katarina Gospic menar att multitasking gör oss både långsamma och ineffektiva.

Min man hade nämnt orden ”farligt nära utbrändhet” några gånger under våren innan jag blev sjuk. När jag gick från vårdcentralen med mitt första läkarintyg skulle jag minsann gå hem och visa honom att han hade fel. Det stod ”utmattningssyndrom” i mina papper och jag tänkte vila mig lite under semestern och sedan börja arbeta igen. Jag kunde inte haft mera fel!

Den medicinska diagnosen utmattningssyndrom (ofta kallad utbrändhet) fastställdes av Socialstyrelsen år 2005. Sedan dess har det gått långsamt med kunskap och förståelse kring stressrelaterad ohälsa från samhällets sida, vilket visar sig tydligt i förra årets siffror då stress var den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige. Det sägs att ett utmattningssyndrom är lätt att förebygga, men svårt att behandla. Ett utmattningssyndrom innebär en lång och komplicerad läkningsprocess. Forskning visar att stressen ger förändringar på hjärnan och vårt centrala nervsystem behöver betydligt längre läkningstid än övriga system i kroppen. Däremot påverkar det inte intelligensen om någon hade funderingar på det.

blogg_emma_shutterstock

Så ja, jag är lite luddig i huvudet stundtals. Jag får dimsyn om jag sitter för långa stunder vid datorn utan de där viktiga pauserna och påfyllnad av mat, men det kanske du som är ”normal” också får? Dessutom har jag varit så effektiv trots avsaknad av multitasking att jag inte behöver söka det där nya jobbet som enhetschef. Men om jag någon gång i framtiden gör det så blir det hos en arbetsgivare som kan se min erfarenhet som en visdom och inte som en börda.

Idag levereras en låda med 200 sprillans nya barnböcker hem till mig, resten åker direkt till min distributör. Jag är så nervös! Kommer de att vara stora som A4 med kapitel huller om buller och framsidan upp och ner? Eller har mitt luddiga huvud producerat ännu en bok som går att läsa? Det får ni veta i morgon.

Tisdag 18 oktober

Det är tisdag morgon. Kyligt i luften och allt fler löv skiftar färg och släpper taget om grenarna. Efter att ha lämnat barnen i skolan startar jag min dag med en hundpromenad och en halvtimmes yoga innan frukost. Att jag är urdålig på rutiner är en utmaning för mig som egenföretagare. Kanske framför allt vad det gäller att ta mig tid för vila och återhämtning, jag fastnar lätt i skrivandet och tiden flyger iväg.

Idag ska en annons över vårens böcker skickas in och jag fortsätter redigeringen av Charlotte Wikhalls åttonde roman som mitt förlag ger ut i december. Jag skulle vilja sätta mig vid datorn direkt, det kliar i fingrarna, men den här stunden är viktig. Landa och andas, trots min otålighet.  

Stress är inte farligt så länge det finns tid för återhämtning, och den tiden finns det bara en person som kan ge dig. Det är Du själv. Första gången jag verkligen insåg att stressen fått fäste i min kropp satt jag i egenskap av arbetsledare i ett rehabmöte på Försäkringskassan. En av mina medarbetare hade utmattningssyndrom sedan en längre tid tillbaka. När han beskrev sina symtom var det som att han berättade om min kropp.

Jag slog ifrån mig den obehagliga upptäckten och det dröjde ytterligare månader innan jag rasade under en semesterresa till Grekland och därefter blev sjukskriven. Jag hade inte lyssnat till mig själv och kroppen blev desperat. Den skrek ut sin förtvivlan med hjälp av ångest, overklighetskänslor, rädslor och illamående.

Det blev tungt att andas, jag vadade i den segaste sirap och jag trodde att jag aldrig skulle återvända hem igen. Jag förstod att jag, trots min medvetenhet och kunskap kring hälsa, inte haft en aning om vad ett utmattningssyndrom innebär. I morgondagens blogginlägg vill jag dela med mig av det jag vet idag.

Foto: Marcus Björkman
Foto: Marcus Björkman

Måndag 17 oktober

Jag skulle inte ha något inbokat denna veckan men får frågan om att gästblogga för AT. Det passar alldeles utmärkt och förskräckligt dåligt på samma gång. Det är veckan då min första barnbok kommer från tryck. 1000 ex som jag själv skrivit, redigerat, lektörsläst och satt inlagan till. (Att sätta en inlaga innebär att skapa den tryckfärdiga filen, bokens insida så att den blir läsvänlig och snygg med hjälp av rätt typsnitt, radavstånd och marginaler).

Oron över att något kanske blivit fel pyr under huden och ökar stressnivån i kroppen. Tänk om jag missförstått måtten och det kommer hem en kapitelbok stor som ett A4! Jag är ju numera luddig i huvudet. (Mer om hjärnans förändringar efter ett utmattningssyndrom senare i veckan).

Jag behöver varva ner, ladda upp, lägga in extra mycket tid för återhämtning. Men, det finns också en härlig glädje och förväntan inför att hålla boken i min hand. Att ge ut en bok är en lång och spännande process, nu får ni följa mig på slutet av den resan. För vad skulle jag blogga om en alldeles vanlig vecka som egenföretagare? Raggsockar, hundpromenader, skrivande, redigering, blodsockerfall och ögon som går i kors.

Emma måndag
En av de där vanliga dagarna.

Det är så många fantastiska dörrar som öppnat sig sedan jag skrev min första bok Våga vara rädd – en bok om utmattnings-syndrom och gav ut den hösten 2014.

Vid ett läkarbesök nyligen träffade jag en läkare som fick mig att känna mig både friskare och starkare än när jag kom dit. Han undrade hur det kändes att ha lämnat jobbet som chef inom äldreomsorgen och starta något nytt inom ett område som är helt främmande. ”Det känns härligt”, svarade jag och han tittade fundersamt på mig. ”De flesta hade nog tyckt att det var riktigt jobbigt, kanske något av en livskris, att byta jobb på det sättet”, menade han. Vidare fick han mig att inse hur mycket jag klarat av sedan jag drabbades av mitt utmattningssyndrom för tre år sedan, och hur mycket av mig som idag är friskt.

Det är lätt att tveka på sin förmåga efter en utmattning. Och det ligger en dubbelhet i det, att inte vilja återgå till det som var, men samtidigt känna mig frustrerad över att jag inte fungerar som innan. Jag vill fortfarande kasta upp de där hundra bollarna i luften, fånga dem en efter en, kanske en hel hög åt gången och så kasta upp dem igen.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher