Foto: STEFAN SAMUELSSONMagdalena Magnusson framför Gräfsnäskyrkan, där hon är tonårsledare.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Magdalena Magnusson framför Gräfsnäskyrkan, där hon är tonårsledare.

”Vad vill vi ska hända under 2017?”

Gästbloggen

Magdalena Magnusson är en av många som regelbundet skickar in bilder till Läsarbilder. Hon är också engagerad i ungdomsarbetet i Equmeniakyrkan Gräfsnäs Sollebrunn. Denna vecka bloggar hon här om både kyrkan och foto.

Söndag 19 februari

Tankar bakåt, tankar framåt.

Söndag, en dag för vila och eftertanke. Och just denna söndag en dag för att avsluta år 2016. Men 2016 är ju slut för ett tag sedan kanske du tänker. Men för oss i equmenia Sollebrunn är det dags för årsmöte och lägga verksamhetsåret 2016 till handlingarna. Ett år likt många andra år i vår förening med roliga, intensiva, lugna och lärorika samlingar.

Det är även dags att blicka framåt för vår förening. Vad vill vi ska hända under 2017? Vad är viktigt i vår verksamhet? Hur lockar vi fler till våra olika barn- och ungdomsgrupper? Och vad är det som får barnen och ungdomarna att komma tillbaka varje vecka? Förhoppningsvis ger vi dem en meningsfull fritid och en plats där de känner sig sedda, trygga och omtycka för de personer som de är och att deras möte med den kristna tron ger ringar på vattnet.

Något vi även diskuterar är vad det innebär att vara ledare i vår förening. Vad förväntas av dig när du tackar ja till att vara med som scout- eller tonårsledare?
Så med andra ord har vi ett spännande år framför oss som kommer fyllas med roliga, lärorika och utmanande aktiviteter och diskussioner och stor dos Gud.

Denna veckans gästbloggande för AT, är nu över för min del men jag fortsätter att blogga på muumaggan.blogg.se

Kanske du som läser här vill anta min nya utmaning efter gästbloggandet hos AT?
Utmaningen innebär att gå in på min blogg och skriva ett ord i ett kommtatorfält under ett inlägg. Ett ord som jag sedan kommer att fotografera och  redovisa med min tanke på bloggen under våren.

Så vad säger du? Antar du utmaningen? Jag är redo.

DSC_0362

Lördag 18 februari

Nu kööör vi!

Ett av mina stora intressen förutom Equmenia och fotografering är melodifestvalen och Eurovision song contest. För de som känner mig vet vad jag är upptagen på lördagskvällar under februari och mars. Ända sedan 2007 har jag och min kompis Ellinor åkt på deltävlingen i Göteborg. Förutom 2010 så snön stoppade vårt besök.

Med åren har vi även bildat ett eurovisiongäng med några som också har ett stort intresse för dessa musiktävlingar. Om vi inte träffas när det är tävlingar så håller vi en intensiv kontakt dessa kvällar. Vilka låtar går vidare till finalen? Vad har det på sig för kläder? Mellanakterna -hiss eller diss? Det är mycket som diskuteras.

MELLO. Ace Wilder tävlade i den första deltävlingen och tog sig vidare till final. Vilka går vidare ikväll?
MELLO. Ace Wilder tävlade i den första deltävlingen och tog sig vidare till final. Vilka går vidare ikväll?

Tre gånger har vi varit iväg på Eurovision song contest. Självklart de två senaste gånger det har varit i Sverige och 2014 när det gick av staplen i Köpenhamn. När vi var i Stockholm i maj 2016 satt vi i vip-soffa i tele2-arena på Eurovision the party. Här och där syntes poliser gå omkring på eurovisionområdet och kollade läget. Men det var lugnt. Efter finalkväll berättade polisen att eurovisionfansen glada och gick dit för att njuta av festivalen. Och det stämmer! Man möter en mängd olika männsikor från hela Europa som alla är intresserade av Eurovision.

Efter vår intensiva kontakt i vårt gäng och all diskuterande av bidrag både under de svenska tävlingarna och eurovision så blir det tomt. Nio långa månader tills hela cirkusen drar igång igen.

Men vad är det då som lockar med melodifestivalen? Och man kan ju inte tävla i musik! Eller?
Jo, klart man kan tävla i musik och för Sveriges del har det ju gått bra med sex vinster genom åren. Bara Irland är bättre med sina sju vinster. Det som lockar är flera olika delar. Dels låtarna i sig, men även hur framträdanden är och hur kläderna ser ut. Och att det finns så många olika åsikter om det.

Så nu är det dags att ta fram telefonen och tippa kvällens resultat i mello-appen och hoppas rätt låt vinner!

Fredag 17 februari

Fredag! Skönt. Slutet på veckan och sista arbetsdagen denna veckan och sedan är man ledig hela helgen. Eller?

– Vad ska du äta ikväll?
– Jag kommer äta mackor. På Tonår.
 
– Vem tror du vinner idol?
– Ingen aning. Jag är ju på Tonår.
– Just det!

I 21 år har jag varit på Tonår i Gräfsnäskyrkan och  Sollebrunns missionskyrka. Först som tonåring och sedan som ledare. Det blir ganska många fredagar, bortåt 900 ungefär. 900 tonårskvällar fyllda av lek och bus, stoj och allvar, badande och bowlande, diskussioner och fika… Det blir ganska många liter saft och ganska många mackor under 21 år! 

Vad är det som får mig att stanna kvar som ledare? Jag hade förmånen att ha bra ledare under min tid i som deltagare i de olika barn- och ungdomsgrupperna. De gjorde roliga saker med oss, vi lärde oss mycket, bl.a. om kristen tro och hur man bemöter varandra och att olikheter inte är så dumt. Ledarna berättade om massa roliga saker som de själva gjort som tonåringar och gav oss en trygg plats att vara på under fredagskvällarna. Man fick vara med och vara en i gänget oavsett om man var en liten 13-åring eller 19-åring eller äldre. Att fortsätta som ledare när jag själv passerat 20-årsstrecket var inte något konstigt eller svårt val. Och det rivstartade jag med att åka på ett kallt nyårsläger i Idre.

En del gånger lockar allt soffan på fredagskvällen! Det kan jag medge. Men det går att ta sig ur soffan och åka iväg. Och när klockan är 23.45 och man har lekt, fikat, talat om gud och kört diskmaskinen 6-7 gånger är man ganska pigg och man sjunker ner i kyrksoffan med en kopp blåbärste.

En hög med Tonårsskor i Gräfsnäskyrkan.
En hög med Tonårsskor i Gräfsnäskyrkan.

Torsdag 16 februari

Redan torsdag och dags för målarkurs i Gräfsnäskyrkan. Där är vi ett gäng i åldrarna mellan 34 och 80+ som träffas. Vi målar, fikar, diskuterar något ämne och målar lite till. I slutet av kvällen kollar vi in varandras verk och ger tips och idéer på hur man kan arbeta vidare. En sak som jag tycker är roligt med målarkursen är att vi har så olika stilar och att vi inpirerar varandra att testa nya saker. Man behöver ju inte alltid måla med de gröna och bruna färgerna, när det finns så många fler färger i paletten.

Till skillnad från fotandet där mina motiv är naturliga så målar jag väldigt färgglatt och inspireras av kubismen. Där känns inget rätt eller fel, utan det är bara att testa sig fram och se vad som händer. När jag börjar skissa upp en ny bild brukar jag ha någon eller några olika bilder att utgå ifrån. Bilder med något som tilltalar mig. Det kan vara två ansikten som sitter ihop och har konstiga näsor eller en stadsbild som påminner om professor Balthazar.

För er som blir nyfikna på att se vår tavlor så får ni gärna besöka Gräfsnäskyrkan i sommar då vi hänger våra tavlor där. Vi har även öppet i samband med KonstAnten i början av september.

I höstas berättade min målarkollega Lena att hon skulle ställa ut på Korpens lustgård i Alingsås. Hon frågade mig om inte jag ville vara med. Sagt och gjort, en fredag i januari åkte vi in och hängde vår alldeles första utställning utanför Gräfsnäskyrkan. En rolig och spännande utmaning. Hur ska vi hänga för att våra bilder ska komma fram på bästa sätt? Kommer det några på vernissage? Vad tar man betalt för sina alster? Några av funderingarna vi hade.

Men tavlorna kom på plats. Två väggar med Lenas akvareller och två väggar med en bråkdel av alla mina foton. Och det blev lördag kl 10.00 och första gästerna kom. Sedan droppade gästerna in och ut under hela dagen. Vi var mycket nöjda efteråt och har fått mersmak på att ställa ut fler gånger. 

Målarlåda.
Målarlåda.

 

Onsdag 15 februari
Att blicka framåt

En söndag i slutet av augusti 2001 gick jag med som medlem i Sollebrunns missionsförsamling. Numera heter vi Equmeniakyrkan Gräfsnäs Sollebrunn. För mig var det inget stort steg att gå med i församlingen. Jag har alltid känt mig välkommen och vi tillsammans har en gemensam grund att stå på i vår kristna tro. En sak jag tycker om är just gemenskapen vi har i församlingen. Vi är unga och gamla, långa och korta, vi är förskollärare, pensionärer, snickare, målare och bankmän, och vi har en viktig del tillsammans, vår tro.

Som en del av er kanske har sett har vi beslutat oss för att sälja Sollebrunns missionskyrka och valt att fokusera vår verksamhet till Gräfsnäskyrkan. Ett beslut som inte var lätt att ta, men som vi får lita på att på blir bra i slutändan.

I kväll träffas vi som är unga i församlingen och det är vi som är under 50 år. Så om du är under 50 år och vill känna dig ung, så vet du vart du kan komma. Skämt å sido… Meningen med kvällens möte är att diskutera visioner. Hur vill vi att vår församling ser ut 2030? Vad har vi för verksamhet då? Spännande och viktiga frågor. Förhoppningsvis har vår församling en fortsatt bra verksamhet för både gammal och ung och att kyrkan är en mötesplats för fler i vår bygd än vad den är nu.

Redan för många år sedan, närmare bestämt 1875 startades vår församling. Då hette vi Erska missionsförsamling och hade en kyrka i Erska, inte långt ifrån scoutbacken och scoutstugan för er som känner till den. Sedan dess har mycket hänt. Byggnader, platser och församlingsnamn har förändrats men tron består. Men visst kan det vara spännande att tänka på de första som var med i vår församling och som startade den? Vad hade de för vision för vår församling? Vad trodde de att vår församling skulle vara i för skede år 2017?

Minnesstenen i Erska för det missionshus som fanns där 1876-1930.
Minnesstenen i Erska för det missionshus som fanns där 1876-1930.

Tisdag 14 februari
Något att räkna med!

I equmenia Sollebrunn, där jag är aktiv som tonårledare, har vi ett ungdomsråd. Det är vår styrelse och där är vi just nu ett gäng tjejer som sitter med. Vart killarna tog vägen kan man ju undra!?
Vi har olika uppgifter i styrelsen och jag är ordförande. Innan jag tackade ja till det uppdraget kände jag först en viss tveksamhet. Skulle jag klara av det? Men med flera års erfaranhet av ungdområdets arbete med mig i ryggen så svarade jag ja.

Ibland är det lätt att vara ordförande. Det finns många goda ledare och bra förebilder för våra barn och ungdomar i våra verksamheter. Jag är tacksam för att vi i ungdomsrådet är ett gott gäng som kommer med kloka idéer och strävar åt samma håll. Vi funderar, diskuterar och skrattar en hel del tillsammans.

Ibland kan det vara svårare att vara ordförande. Eller utmanande! Det är bara jag själv som väljer om det är svårt och motigt eller utmanande. Som till exempel statistiken som ska in både till kommunen och Equmenias riksförbund. Visst är det kul att få se på papper hur många som är hos oss i vår verksamhet varje vecka, men varför sätter man sig nästan i sista stund med detta?

I morgon är det i alla fall sista dagen att skicka in statistiken till kommunen och det är en lättnad att posta brevet med alla siffror. Det är kul att ca 130 barn, ungdomar och ledare finns med i vår förening. Då finns det ju något bra och meningsfullt hos oss. Goda förebilder, en trygg gemenskap, berättelser om Gud och härliga upplevelser tillsammans.

Som att gå ner till Gräfsnäsparken en mörk augustikväll vid 23-tiden och bada med ett gäng tonåringar. Eller att ligga i ett militärtält en scoutlägernatt och lyssna på regnet som droppar mot tältduken. Eller det glada hejet man får på stan när man möter ett gäng tonåringar. Det värmer!

Solnedgång vid lägerbålsplatsen vid Nyckelvattnet. En plats i Dalslands skogar där jag varit på scoutläger flera gånger.
Solnedgång vid lägerbålsplatsen vid Nyckelvattnet. En plats i Dalslands skogar där jag varit på scoutläger flera gånger.

 

Måndag 13 februari
Att utmanas

För ett tag sedan fick jag frågan om att gästblogga en vecka i AT. Efter lite funderande antog jag utmaningen och tackade ja och nu sitter jag här och ska knåpa ihop mitt första inlägg. Men vem är jag då? En 34-årig förskollärare bosatt i Sollebrunn med rötterna djupt rotade i Gräfsnäs.

För mig, liksom för flera andra, är Gräfsnäs en riktig pärla. Om du inte besökt Gräfsnäsparken när vitsipporna blommar för fullt så tycker jag verkligen att ska åka dit nu när våren snart kommer. Men Gräfsnäs kan även vara vackert en iskall januaridag när isen och vattnet blänker i badviken eller när höstlöven skimrar i alla möjliga färger på höstdagarna. Och även en gråmulen dag kan man hitta något vackert, tycker jag.

De som känner mig vet vad jag brukar ha mig i väskan när jag åker iväg någonstans. Förutom plånbok, nycklar och mobil får min systemkamera allt som oftast hänga med. Det kan alltid finnas något att intressant att fota. Mitt fotointresse växte fram någon gång redan när jag gick på mellanstadiet. Varifrån vet jag inte riktigt, då varken mamma eller pappa fotade så mycket. Det var något som lockade med fotandet. Kanske är det att hitta nya vinklar som är spännande och att kunna se det lilla och det vackra i det vardagliga. Det gick ett tag innan jag fick en egen kamera, en liten röd analog Konica. I början blev det mest kort på kalas och när man åkte iväg på semester.

Åren gick och kameramarknaden utvecklades. 2003 skaffade jag min första digitalkamera och fotandet tog fart och med tiden har jag skaffat mig bättre utrustning.

Förutom att ta hand om barn i mitt yrke så är jag även engagerad i barn- och ungdomsverksamhet i equmenia Sollebrunn på min fritid. Sedan jag var liten har jag funnits med i Gräfsnäskyrkans olika aktivteter som barntimmar, söndagsskola, barnkör, nying, scout och tonår. Och när man inte längre är tonåring, vad gör man då? Jo, då kan man ju fortsätta som ledare. Jag har koll på vad man kan göra på fredagskvällarna istället för att hamna i soffan framför TV:n. Självklart åker man till Gräfsnäskyrkan och träffar tonåringarna, fikar, pratar, har andakt och sköter om diskmaskinen när klockan närmar sig 23.30.

Jag hoppas ni följer med mig här under veckan som kommer. Vad som händer får vi se!
Magdalena Magnusson

Min kamera med Gräfsnäs slottsruin i bakgrunden.
Min kamera med Gräfsnäs slottsruin i bakgrunden.
  • Magdalena Magnusson
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher