Foto: MÅRTEN ÖHMAN
Foto: MÅRTEN ÖHMAN

Trivs i sin nya roll vid sidan

Fotboll

Den där första riktiga vårkänslan infinner sig samma dag som jag och Calle Skoglöf träffas. Vi ses över varsin kopp kaffe på ett profiltätt café i Alingsås, en plats där många intervjuer ägt rum. Två pratglada individers möte resulterar i drygt två och en halv timmas snack om allt från fotboll till musiktips.

Förra året vaktade Calle målet i Holmalunds IF, men nu lägger han handskarna på hyllan och byter klubb.
Vilken roll kommer du ha i den lokala fotbollen säsongen 2017?
– Jag är assisterande tränare och utbildningsansvarig i Alingsås IF. Den sista biten är en ny roll och det kommer bli spännande att få vara med och ta fram en grön tråd i föreningen.
Hur ser ditt liv ut just nu, om vi bortser från fotbollen?
– Mamma, pappa, två systrar. Sambo, radhus, Volvo, jobb och träning. Det är full rulle.
Vilken roll har du i omklädningsrummet? Har den förändrats sen du blev tränare?
– Jag syntes och hördes mycket i Holmalund, väldigt mycket. Och det gör jag fortfarande men mer på en seriös nivå nu. Bara för att jag är ledare så lämnar jag inte min personlighet. Jag har stött på för många sådana i mitt liv. Jag är fortfarande mig själv och det hoppas jag fortsätta med.

Vad har fotbollen betytt för dig?
– Fotbollen har varit allt för mig, hela tiden. Jag skulle bli proffs, det var mitt mål fram till jag var 19-20 år. Då var det allt jag ville. Jag gick till Elfsborg som 14-åring, julen 2003, och flyttade till egen lägenhet i Borås som 15-åring. Under åren som följde kom livet ikapp och jag var tvungen att börja arbeta för att kunna försörja mig. Det var liksom inget alternativ att flytta hem till föräldrarna sen igen för att kunna satsa på fotbollen fullt ut. Jag blev utlånad från Elfsborg till Holmalund en säsong och när jag inte fick träna med Elfsborgs seniorlag som 19-åring valde jag att stanna kvar i Holmen.
Vem är den bäste du spelat med, och varför?
– Svårt att välja, jag har ju spelat med en del rätt så bra fotbollsspelare. Emir Bajrami, Victor Sköld, Albin Ekdahl.

Calle rabblar upp namn på spelare han lirade ihop med under tiden i Elfsborgs juniorlag.
Jag inser snabbt att hans dröm om att bli proffs nog inte var sådär väldigt långt borta ändå.
Till slut väljer dock Calle ingen av de jämngamla utan tränaren han haft under de senaste åren i Holmalund.
– Det blir nog ändå Teddy Lucic. Han är helt sjukt bra. Fortfarande. Om man ska se till vem som var bäst just då, när jag spelade, blir det Teddy. Och då har han ändå varit mycket bättre än han är idag. Det är roligt att Teddy spelat mot David Beckham, min idol.

Hur ser en matchdag ut för dig? Har du några speciella rutiner? Har det förändrats sen du blev tränare gentemot när du var spelare?
– Jag går upp tidigare än vanligt och äter en ordentlig frukost. Måste gå upp extra tidigt så jag hinner äta lunch också, innan samlingen. Planerar gärna in en lunch på stan med kompisar, och jag hoppas grabbarna i AIF hänger på det i år också. Innan lunchen på stan, som oftast äger rum på Sallys, blir det en stund på soffan med rock i lurarna, inleder alltid med Nickelback – Animals (musiktips). Förra året kom jag ner till Holmalyckan en stund innan samlingstid, då hinner man tjöta lite skit med gubbarna.
– När samlingen väl börjar är jag gärna för mig själv, fast det kommer väl ändras nu när man är tränare. Förmodligen kommer jag inte lägga lika stort fokus på att få igång kroppen utan istället lägga den tiden på matchgenomgång med Krantz.

Du hamnade i ledarstaben hos din moderklubb Alingsås IF och inte hos Holmalunds IF som du tillhört de senaste åren. Vad kommer det sig?
– Jag var tydlig mot Holmalund redan i somras om att jag inte hade för avsikt att spela mer efter säsongen och att jag istället ville ha en tränarroll i klubben. De kunde inte erbjuda mig någonting, vilket jag är besviken över. Det skedde en förändring i deras ledarstab när Teddy Lucic och Andreas ”Dessa” Nilsson slutade efter säsongen men jag fick inte någon plats i den nya staben. Det var inget lätt val men min motivation att bli ledare fick mig att ta beslutet.

Vad gäller utbildningar så har Calle gått C-diplom och under 2017 kommer han också genomföra B-diplom. Målet just nu är att bli så bra som möjligt och han ser AIF:s satsning mot Superettan 2026 som spännande.
När vi pratar vidare kring målen med tränarkarriären står det klart att Calle även där kommer ge allt, om inte ännu mer.
Du fyller 28 år i år och det är ingen ålder på en fotbollsspelare. Vad var det som fick dig att lägga handskarna på hyllan och satsa på en tränarkarriär istället?
– Jag hade lagt av redan för två år sedan men när Olof Saarinen skadade sig ställde jag upp och var med ändå. Det var roligt förra året, men att åka ner till Östlyckevallen när det är 25 grader varmt och planen är snustorr, då är det inte gött att slänga sig. När jag gör någonting gör jag det alltid till 110 procent och när inte alla andra gör det blir det inte så kul. Jag vill alltid ge allt jag har i både träning och match, och det kanske man inte kan begära av spelare i division III. Därför väljer jag nu att förmedla den känslan till spelarna istället och själv hålla mig vid sidan.

Har du hunnit fundera på vad du vill förmedla till spelarna? Vilken ledartyp tror du att du är?
– Jag är inriktad på den defensiva delen, vill försöka få ihop ett ordentligt försvarsspel. Jag har sett så mycket fotboll från min målvaktsposition och det har jag stor nytta av. Jag kan absolut vara högljudd, ser mycket framför mig och har ett tydligt mål. Det blir en utmaning att få spelarna att förstå vad jag säger, och hänga med på vad jag menar. Dessutom ska alla på planen höra vad man ropar från sidan, som målvakt var det nog enklare men det visar väl sig.
– Jag vill förmedla vinnarmentalitet, och träningsmentalitet, det har jag alltid haft. Lite ”alltid där och ger alltid allt”. Jag kommer väl förberedd till träningarna och jag förväntar mig detsamma av spelarna. Tyvärr är jag lite chockerad över hur dålig träningsnärvaron är. I min roll som utbildningsansvarig har jag varit nere hos alla lag i AIF och det är tyvärr samma där. Folk som inte hör av sig när de inte kommer, och inte dyker upp. För mig är det oförståeligt att man inte alltid kommer på träningarna.

Hur ser försäsongsträningen ut för Alingsås IF nu, vart ligger ert fokus?
– Vi har kört fys i fem veckor och började träningsmatchandet mot Gerdskens BK för ett par veckor sedan. Det blir mycket fokus på positionsspel och uppspel. Som nykomling är det viktigt att sätta försvarsspelet. Vi har ett rörligt anfallsspel som är rätt jobbigt för spelarna att genomföra, men när det fungerar är det riktigt bra.
Vad är din känsla inför kommande derbyn? Det är en spännande serie som väntar med Alingsås IF, Holmalunds IF och Gerdskens BK i samma serie.
– Det ska bli väldigt kul absolut. Det var länge sedan alla tre lag låg i samma serie. Jag har alltid älskat fotboll och känslan av gemenskap, samhörighet och att vinna. Men derbyn tar fram det värsta i många, framför allt vid sidan av planen. De har tyvärr gjort att jag inte kunnat uppskatta derbymatcherna ordentligt de senaste åren. Dels eftersom jag har spelat i alla tre lagen men också då jag har väldigt många bra och nära vänner i samtliga lag.
– Men, jag ska inte klanka ner på ett sådant här fantastiskt fotbollsår som vi lär få i Alingsås. Jag ber istället alla komma ner till Mjörnvallen, Brogårdsvallen och Gerdskenvallen för att heja fram dom ni stöttar, men också för att höja kärleken och glädjen till fotbollen i Alingsås igen. Och kanske är det så att vi alla kan hålla på ett gemensamt lag inom några år!

Fem snabba till Calle…

Vad äter du helst?
– Kebabpizza. Det har absolut blivit min favoriträtt det senaste. Varierar just nu mellan Milano, Venezia och Fiffis. Eller förresten, en inbakad kebabrulle på La Fontana är också riktigt gott. Perfekt en söndag.
Vad äter du inte?
– Skaldjur, jag är väldigt allergisk. Gillar inte vegetariska grytor heller. Min sambo Moa och hennes bästa kompis lagar det rätt ofta, och det är inte gott.
Vem skulle du vilja äta middag med, och vad skulle du prata om?
– Jag gillar att äta middag med min familj, där kan man vara sig själv (äta fort och inte tugga maten). Annars tror jag att jag skulle vilja lyssna på alla David Beckhams fotbollshistorier över en middag.
Vill du rekommendera något till läsarna?
– Se så mycket lokal fotboll ni kan. Jag hoppas vi kan slå publikrekord i minst ett derby.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Jag hatar lediga dagar. Helg är det värsta som finns. Jag måste ha rutiner. Det blir mycket bättre när det blir matcher på helgerna.

Calle skickar vidare en fråga…..

Först utbrister Calle ”Vad gör du på lediga dagar?”.
Men när jag förklarar att det är en återkommande fråga får han hitta på något annat. Däremot hoppas jag att Calle får lite inspiration till sina lediga stunder i kommande intervjuer. Calle undrar vem personen i nästa intervju har som idol.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher