Foto: MÅRTEN ÖHMAN
Foto: MÅRTEN ÖHMAN

Med Linus blir det aldrig tråkigt

Fotboll

Jag träffar Holmalunds nya målvakt, Linus Krantz, på Sallys café en lördagsmorgon. Trots att Linus aviserat om morgontrötthet är det ingenting som märks när han kliver in genom dörren. Det blir många härliga skratt under vårt samtal och att 21-årige Linus är en humoristisk och glad kille råder det inga tvivel om.

Vad kommer du ha för roll i den lokala fotbollen säsongen 2017? – Målvakt i Holmalund.

Om vi bortser från fotbollen, hur ser ditt liv ut idag?
– Jag pluggar till elkraftsingenjör i Trollhättan och går andra året. Jag hinner inte med så mycket mer än fotbollen och plugget. Vi tränar just nu fem gånger i veckan. Jag pluggar i Trollhättan, tränar i Alingsås och bor i Vårgårda, så det blir lite dötid hos mormor och morfar i Alingsås. Där fikar jag och spelar kort med morfar.

Du valde i höstas att byta från Vårgårda IK FK till Holmalunds IF. Hur kommer det sig egentligen?
– De ville att jag skulle komma, och det var väldigt smickrande. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Jag trivdes väldigt bra i klubben direkt när jag kom dit. Jag vill träna mycket och det blir inte lika mycket i femman som i trean. Det kändes också som om de var rätt läge att byta klubb.

Var det bara Holmalund som ryckte i dig?
– Nej, även Främmestad, som blivit tipsade av Fredrik Smith, var intresserat. Han skulle sluta i klubben och ville hjälpa till att hitta en ersättare. Vi mötte dem också med FK i en träningsmatch inför serien förra året. Holmalunds IF hade jag ju mött inomhus flera gånger, och när dom frågade var valet inte svårt.

Vilka är dina främsta styrkor som målvakt? 
– Olof Saarinen, målvaktstränare i Holmalunds IF, har infört ap-index och jag har +7 cm. Ap-index är hur mycket längre det är mellan armarna än vad man är lång. Det ska ju vara lika långt egentligen. Det måste ju vara positivt för en målvakt att ha +7, alltså långa armar.
– Sen gillar jag att ligga långt ut och bryta motståndarnas anfall tidigt. Fast, jag kanske skulle svarat något annat på den här frågan, så inte Gerdsken och Alingsås IF vet om det (skratt).

Hur ska det bli att spela derbymatcherna?
– Jättekul! Per Krantz, tränare i Alingsås IF, är ju min morbror, så det är klart det ska bli roligt. Mormor har det värst, hon vet inte vem av oss hon ska heja på. Mormor är alltid nervös inför match, så det är henne vi båda försöker få över på vår sida.

Ni tog guld i Sparbanken Cup i vintras, mot din moderförening tillika förra klubb, Vårgårda IK. Hur kändes det?
– Det gjorde ingenting att vi vann mot Vårgårda IK. Det är alltid kul att vinna.

Du har tidigare visat att du är en riktigt vass keeper just inomhus, är det något du gillar?
– Inomhus passar mig bra, jag har långa armar och långa ben. Jag tycker det är roligt att spela inomhus. Efter Sparbanken cup fick jag dock köra rehab i fem veckor, så det sliter ju på en. Mina ljumskar tog stryk.

Vad betyder fotbollen för dig?
– Fotbollen är det jag lägger ner absolut mest tid på. Jag gillar att spela fotboll, det är det bästa som finns. Jag har fått otroligt många kompisar genom sporten.Lagkamraterna är ju de man umgås med mest och de man är närmast.

Hur ser en matchdag ut för dig? Har du några speciella rutiner?
– Det har jag. Som att alltid ta på mig matchkläderna på samma sätt. Jag börjar alltid med vänster sko och benskydd. Jag har, tro det eller ej, haft samma benskydd sen jag var 11 år. De slits inte så mycket, men de är inte så mycket färg kvar på dem. Fram till samlingen vill jag gärna vara för mig själv, men tjötar gärna med laget nere på Holmalyckan. Jag kan överanalysera matchen innan. Gillar när det är fredagsmatcher, då kan man släppa tankarna på matchen och fokusera på skolan. På fredagarna hinner jag inte bli nervös.

Vem är den bäste du spelat med, och varför?
– André Nilsson eller Daniel Olafsson. Båda två är starka och bollsäkra. Det verkar vara väldigt svårt att ta bollen från dem. Jag har ju aldrig försökt. När André och Daniel har sina bästa dagar är de riktigt, riktigt bra.

Vilken roll har du i omklädningsrummet?
– Jag pratar väl en hel del. Absolut inte mest i laget, det gör Sebastian Bülow Andersson, solklart. Han är aldrig tyst. Jag tycker det är kul att underhålla lagkamraterna, det är roligt när folk skrattar. Blir mest att jag skämtar. Sen tänker jag kanske inte alltid innan jag öppnar munnen. Jag kan inte byta om och prata samtidigt, så jag flyttar runt och pratar med dem som inte duschat. Jag och Albin Bohlin brukar vara vara klara sist. Vi har lite samma problem. Kan inte göra två saker samtidigt.
– Jag kan komma ner till träningen en timme innan och då är det redan flera gubbar som sitter där. Har alltid gillat tjötet i omklädningsrummet, och i Holmalund har vi det schemalagt innan träningen börjar. Då tar vi en kaffe ihop och bara umgås.

Om du fick äta middag med vem som helst, vem skulle du välja och vad skulle du vilja prata om?
– Fredrik Lindström, domare i ”På spåret”. Han gillar jag skarpt. På spåret är ett program man inte får missa. Vi har tränat på lördagmornar och då kan man inte vara ute på fredagskvällarna. Då passar det perfekt med På spåret. Jag och Fredrik skulle nog kunna prata om allt möjligt. Många seriösa grejer men också trams. Det hade nog inte blivit tyst. Jag skrattar alltid åt honom, det känns som om vi har samma humor.

I somras åkte du till Frödinge för att spela krocket-SM tillsammans med din bror, Andreas Krantz, och en kompis. Hur kommer det sig?
– Efter en fotbollsträning förra våren som slutade tidigt kände vi för att hitta på något. Då letade vi i garaget hos mamma och pappa efter roliga saker att hitta på, och hittade ett krocket-set. Vi spelade i några timmar den kvällen. Det var kul, så vi skojade om ifall det gick att tävla i. Jag googlade lite efter tävlingar och hittade krocket-SM, dit alla kunde anmäla sig. Vilket vi gjorde. När de väl närmade sig tog vi vår husvagn ner till Frödinge. Det var lite skillnad på våra Statoil-klubbor mot de andra deltagarnas riktiga stålklubbor.
– Det var ett riktigt härligt gäng som deltog i SM och vi fick faktiskt låna riktiga klubbor av motståndarna. Vi tre som åkte kom på plats 9, 10 och 11 av sammanlagt tolv deltagare. Så vi var inte sämst.

Det sägs att dagen avslutades med ett annat SM, stämmer det?
– På kvällen blev vi inbjuda på grillkväll hos de andra deltagarna. Då körde vi inofficiella SM i enhands-krocket, då är man tvungen att hålla en dryck i ena handen och slå med den andra handen. Jag kom trea, så inofficiellt är jag tredje bäst i Sverige på enhands-krocket!

Fem snabba till Linus…

Vad äter du helst?
– Risotto och något gott kött, det är ett säkert kort.

Vad äter du inte?
– Jordnötter är dumt att äta eftersom jag är allergisk.

Vill du rekommendera läsarna något?
– Radio Trebys dansbandskvällar, som sänds torsdagar mellan 20.00-22.00.

Vad gör du helst en ledig dag?
– Umgås med kompisar, och gärna då i kombination med någon rolig aktivitet. Jag och brorsan Andreas hittar på mycket. Han kan ju aldrig sitta still (skratt). Vi ses inte så ofta och då vill vi gärna göra några roliga saker när vi träffas. Frisbeegolf är ett exempel.

Förra veckans intervju handlade om Annelie Carli, IK Frisco och hon undrade vilket land du skulle vilja vara proffs i, och varför?
– Jag är inte så intresserad av att titta på fotboll, så jag väljer Italien för maten. Vilket italienaren som ställde frågan säkert gläds åt.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher