Anna Larsson och Ebba Johnsson.
Anna Larsson och Ebba Johnsson.

En betydelsefull resa

Gästbloggen

Under påskveckan besöker ett 30-tal ungdomar i åldrarna 16-20 år från Svenska kyrkan i Alingsås klostret Taizé i södra Frankrike, för att prova på ett liv i enkelhet. Några av dem och några ledare bloggar här under veckan om sina upplevelser.

Söndag 16 april

Ja, så hur ska vi nu kunna knyta ihop denna säcken med upplevelser och nya erfarenheter? Jag (Anna) och Ebba tycker iallafall att denna resan betytt otroligt mycket för oss. Vi har mött människor från​ hela världen och fått uppleva saker som vi kommer att minnas under en väldigt lång tid. Vi har fått diskutera frågor om vår tro med människor från hela världen i små diskussionsgrupper. Det har gjort att vi utvecklat det engelska språket väldigt mycket.

Under dagarna här i Taizé har vi haft bibelintroduktion där vi läst en text från bibeln och sedan diskuterat frågor om texten i smågrupper. Det har inte alltid varit lätt eftersom alla inte kan uttrycka sig genom det engelska språket, men det löser man lätt med lite teckenspråk och charader. Vi har även varit i kyrkan på mässa 3 gånger varje dag, vilket faktiskt inte är så jobbigt som det låter.. Eller nja, det är rätt så jobbigt att sitta på golvet i cirka 45 minuter utan att kunna röra benen, men det har varit en upplevelse det med.

Om man besöker Taizé så som vi har gjort får man ofta ett jobb tilldelat till sig, jag och Ebba har haft ett väldigt enkelt jobb – vi har stått vid ingångarna till kyrkan 30 minuter innan varje mässa med en skylt där det står ”tystnad” på olika stora språk i världen. Vi har haft mycket roligt under vår jobbtid här i Taizé, vi har för det mesta försökt få folk att bli tysta, men vi har även fått hjälpa folk med frågor om tider för olika mässor samt mycket annat. Vi skulle säga att vårt jobb är ett av de enklare jobben här i Taizé, med tanke på att några från gruppen städar toaletter eller rensar avlopp, men vi är mer än nöjda!

blogg7 silence

Under kvällarna här i Taizé har vi ofta hängt vid en slags kiosk vid namn Oyak. Där kan man köpa vatten, chips med mera. Det är även där de flesta ungdomar är och lär känna varandra. Till exempel så har vi under vår tid här i Taizé lärt känna folk från bland annat Norge, Italien, Irland, Finland och många fler. Vi har lärt oss ord och fraser från alla världens länder.

Som avslut skulle vi vilja säga tack till er som läst och följt vår blogg, vi hoppas att ni tyckt om det!

Anna Larsson och Ebba Johnsson.

 

Susanna Sterki, 40, Vaktmästare Stockslyckekyrkan
Susanna Sterki, 40,
Vaktmästare Stockslyckekyrkan

Lördag 15 april

Jag har många gånger funderat på att åka till Taizé och i år fick jag chansen att åka med. Hur ska jag förklara min upplevelse av Taizé med några få ord. Det jag var mest intresserad av var hur bröderna lever och alla människor som åker hit.

De som inte besökt Taizé har nog svårt att föreställa sig hur det är. Bröderna som nu är cirka 100 till antalet är helt otroliga. De är öppna, empatiska och bjuder på sig själva och till många skratt. När det inte är bön så arbetar de med att tillverka krukor, koppar, fat, ljuslyktor mm av keramik. Målar tavlor, tillverkar smycken och mycket mer. De är med i olika studiegrupper och går runt och hjälper till där det behövs.

I torsdags träffade vi från Alingsås Broder Matthew. Vi gick till en mysig bakgård och fick sitta där i en ring medan han pratade. Han är intresserad av Sverige och nu särskilt Alingsås. Han ville veta hur vi levde och vilka våra seder är. Vi fick alla ställa frågor om honom och de andra bröderna. En fråga som kom upp var. Vad gör du på fritiden? ”Han skrattade och svarade: Vilken fritid! Nä, självklart har vi fritid. Jag tycker om att springa, greja i trädgården eller bara sitta i köket och dricka te med de andra bröderna. Jag reser även en del och har besökt Sverige många gånger, vi är intresserade av att lära oss olika språk.”

Han berättade om hur han blev broder, han besökte Taizé för 30 år sedan och då blev han fast som han uttryckte det. Han var då 21 år, fick jobba som volontär ett år innan han kom till bröderna. Sedan tar det ytterligare fyra år innan man invigs i Brödraskapet. Vi frågade om han tänkte på det förflutna eller om han vill glömma den tiden. Han svarade att tiden innan var viktig för honom och det ville han absolut ha kvar i minnet. Jag upplevde mötet med Broder Matthew som lärorikt och spännande. Att han var öppen och verkade uppriktigt glad över att vi var där och intresserade oss över livet här.

blogg6-innergård

För att sammanfatta veckan. Detta har varit ett minne för livet, mötet med människor från hela världen. Det har varit rofyllt och jag har kunnat återhämta mig från vardagens alla måsten. Att få leva utan dessa onödiga materiella ting som vi vanligtvis inte ”kan” vara utan har varit otroligt skönt.

Foto: PRIVATMaria Johansson är 18 år, bor i Borås och går på Almåsgymnasiet.
Foto: PRIVAT
Maria Johansson är 18 år, bor i Borås och går på Almåsgymnasiet.

Fredag 14 april

Vad ska jag jobba med här i Taizé? Jag vill inte städa, laga mat, diska eller städa toaletter, vad ska jag göra då? Jo, jag kan gå i kören som mitt extra jobb här i Taizé!

När jag kommer och ska anmäla mig till kören så svarar jag på nästan alla frågor personen har som frågar mig och kommer fram till vilken tonart jag har, såklart visste jag inte vilken jag var men jag listade ut att jag var tonarten sopran (dom som sjunger höga ljusa toner). När jag kom till första sångklassen så gick det bättre än vad jag trodde och jag tänkte för mig själv, ”det här är bättre än att städa toaletter”.

I kören så övar vi sångerna så det ska låta vackert som en äkta kyrkokör och att leda resten av människorna här i Taizé. I kören så övar vi mer inför kvällsbönerna för dom är de viktigaste bönerna på dagen här i Taizé så de är lite extra viktigt att låta vackert under kvällsbönerna än morgon och lunch bönerna.

Det som kan vara utmanade är att lära sig låtar, men jag gillar utmaningar så jag är allt för dem. När jag gick med i kören så trodde jag att vi skulle sjunga bara på engelska men tydligen hade jag fel. Vi sjunger även tyska, franska, spanska, latin, finska m.m. Det är svårt att uttala ibland men det är vackra låtar även de att man får lära flera språk samtidigt på en och samma gång vilket alltid är ett plus i kanten för dem eller hur?

Kören sjunger.
Kören sjunger.

Jag ångrar inte en sekund att jag valde att åka till Taizé och jag ångrar inte heller att jag valde kören. Från första början för att vår körgrupp är verkligen underbar och rolig grupp att vara med på och en ära att vara med i här i Taizé.
Maria Johansson

Foto: PRIVATErika Kärrman, 20 år, Alingsås, kontorsnisse i Göteborg​.
Foto: PRIVAT
Erika Kärrman, 20 år, Alingsås, kontorsnisse i Göteborg​.

Torsdag 13 april

Inför detta inlägg har jag frågat mig själv: ”Varför sätter jag mig för tredje gången i en buss i 26 timmar för åka iväg och jobba en vecka?”. En enkel fråga med ett långt svar, alldeles för långt för ett blogginlägg men som med det mesta löser jag detta problemet med en lista.

Här kommer sju anledningar för att sitta hoptryckt i en buss i 26 timmar.

  • Öppenhet. I Taizé har alla lämnat sina murar hemma och det är lätt att prata med nya människor.
  • Gemenskap. Alla som kommer till Taizé söker efter någonting, en ny vän eller kanske lite ljus på vägen
  • Andra språk och kulturer. Om du är intresserad av andra kulturer och språk är Taizé stället för dig! Runt omkring dig finns ungdomar från hela världen, det är bara att slå dig ner på valfri bänk och börja prata.
  • Ungdomar från andra länder med samma problem. I min samtalsgrupp som jag träffar några timmar varje morgon finns en tysk tjej som är på precis samma ställe i livet som jag. Vi står vid samma vägskäl, har tänkt samma tankar och det är så häftigt!
  • Mobilfritt. Nu höjer nog de flesta på ögonbrynen men en av de skönaste sakerna med Taizé är att du inte har internet på mobilen. Jag har inte laddat min mobil sedan vi klev av bussen och den har fortfarande ca 60% batteri, hemma dör den varje kväll. Det är så befriande och skönt att inte vara uppkopplad hela tiden. Man kan koppla av på ett annat sätt och ha full fokus på de samtal som pågår.
  • Musiken. Som den musikälskare jag är håller jag musiken i Taizé nära hjärtat. Under gudstjänsterna är vi cirka 3000 människor som sjunger tillsammans, det är en riktigt härlig känsla. Lyssna själv:
  • Blommorna. Du åker från ett kallt, grått april i Sverige och kommer fram till ett blommigt, grönt och somrigt Taizé. Syrenerna blommar och för mina tankar till min trädgård hemma i Alingsås där syrenerna brukar vänta till skolavslutningen.

blogg 4 blomma
blogg 4 toa text
För mig som alltid har många bollar i luften, är Taizé en chans att andas och fundera på vart jag är påväg. Att åka till Taizé är som att åka på spa för själen. Du får tid att tänka tankar som annars drunknar i stressen och vardagen hemma.
Kramar
Erika Kärrman

Foto: PRIVATHelmina Särdquist, 17 år, från Alingsås går på Samhällsprogrammet, Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.
Foto: PRIVAT
Helmina Särdquist, 17 år, från Alingsås går på Samhällsprogrammet, Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Onsdag 12 april

En av de mest väsentliga delarna av att vara här i Taizé är såklart bönemötena tre gånger om dagen. Vi ber och sjunger tillsammans med bröderna på ett helt unikt sätt. Det är märkligt, på morgonen är alla trötta, ingen har fått varken frukost eller kaffe, men ändå sitter vi alla där. Ingen ojar sig över hur jobbigt det är eller hur det egentligen velat sova en timma eller två till. Samma sak före lunch; alla är vrålhungriga efter en förmiddag av av arbete eller bibelstudium, men ändå sitter vi där, och sjunger.

Möte i kyrkan.
Möte i kyrkan.

En Taizébön är olikt allt annat. Man sjunger olika enkla sånger, inte mer än två-tre rader, om och om igen. Sedan läser någon (en broder här) en text från bibeln eller en psalm, och sedan sitter man tyst i ca 10 minuter och sjunger lite mer. Till en början kanske det låter lite långtråkigt att sjunga samma sånger om och om igen, men det är det inte! I sångböckerna står sångerna på flera språk så alla sjunger samma sång, men med olika ord. Att man sjunger dem så många gånger gör också att man hinner lära sig orden. Plötsligt så sitter man där och kan en sång på polska eller ryska.

Jag minns första gånger jag var på en Taizébön i Sverige. Det var på ett scoutläger för några år sedan, och vi var på en kvällsbön. Jag var så fascinerad över hur folk satt där och sjöng på så många olika språk, även om textpappren bara hade ett. Men det var inte ens nära känslan som infinner sig här, på plats i Frankrike.

Kyrkan.
Kyrkan.

Vad som slog mig när jag var här första gången för två år sedan var hur mycket kyrkorummet gör för stämningen. Det är en kyrka från 60-talet, när man kommer med bussen så funderade jag på huruvida det faktiskt var kyrkan eller ett vattentorn. Båda kändes lika trovärdiga… Vi såg en film om Broder Roger (han som grundade Taizé) och tydligen så tyckte han inte om kyrkan alls! Så när kyrkan knappt 10 år efter att den invigts blivit för liten blev han överlycklig. Den bakre väggen slogs ut och ett cirkustält slogs upp! Han tyckte inte om något som var fast eller slaget i sten… Nu har såklart cirkustältet bytts ut mot en ordentlig byggnad, men en jag tror Broder Roger tyckte om. Rummet är dynamiskt, väggarna går att hissa upp för att skapa fler rum och det finns inte något möblemang. Alla sitter på golvet tillsammans och ingen dag är den andra lik.

Utanför kyrkan.
Utanför kyrkan.

För den som kommer hit första gången kan det låta avskräckande att gå på bön tre gånger om dagen, men på många sätt är det nog det bästa med att vara här. Varje dag spenderas nästan tre timmar i egen reflektion tillsammans med andra i tystnad och sång. Det kan låta klyschigt, men det är verkligen magiskt.
Helmina Särdquist​

Foto: PRIVATAlva Eriksson, 17, från Hemsjö går andra året på Lerums gymnasium, samhällsprogrammet.
Foto: PRIVAT
Alva Eriksson, 17, från Hemsjö
går andra året på Lerums gymnasium, samhällsprogrammet.

Tisdag 11 april

​Nu sitter jag här igen på en bänk mitt bland allt folk. Jag har för andra gången valt att spendera en vecka här i Taizé. Det är nästan 25 grader varmt ute och solen lyser. Överallt pågår samtal på engelska, franska, tyska, portugisiska och massa andra språk. Pladder, ett ständigt surr av människor som är glada och nyfikna på varandra och som vill veta var just du kommer ifrån. Att ständigt vara omringad av människor låter kanske jobbigt, det tänkte jag själv första gången jag var här men nu ger det mig bara ett lugn. För alla är här på samma förutsättningar och har själva valt att samlas och dela ett gemensamt liv och en vardag tillsammans. Att för ett tag leva ett enkelt liv och träffa nya vänner och ta en paus från det vardagliga ger många nya perspektiv.

Jag blir så fascinerad av att bara stå i matkön eller den stora klunga av ca. 3000 människor som skall föreställa en kö. För alla är så pratsamma och undrar var just du kommer ifrån, det är så långt ifrån den tysta och stela kö i kassan på ICA där hemma du kan komma.

Här har jag hittat en frizon och en trygghet mitt bland alla människor fast vi inte pratar samma språk. Här finns möjligheter och situationer jag aldrig skulle stöta på hemma, som att alla hjälps åt, och då menar jag alla. Någon städar toaletter, andra lagar mat och en tredje diskar. Eftersom alla gör något blir det inte betungande.

Mitt arbete med att ta hand om sångpapper i kyrkan är såklart de bästa. Inte för att arbetet i sig är jättespännande men mötet med människorna och att du blir tvungen att prata med nya människor. Jag har bara idag fått lyssna på både en portugis livsberättelse och en australiensk backpackers livsberättelse. Vi alla tre är lika gamla men lever ändå så olika liv.

Jag trodde aldrig att så enkla saker som att gå i skola och ta körkort kunde skilja sig så mycket. De erfarenheter och synen på en främmande människa jag har fått här går inte att uppleva någon annan stans. Jag är så tacksam för att denna mötesplatsen finns.
Alva Eriksson

Foto: STEFAN SAMUELSSONJoel Hjort, 30, är församlingspedagog i Stockslyckekyrkan.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Joel Hjort, 30, är församlingspedagog i Stockslyckekyrkan.

Måndag 10 april

Nu i skrivande stund sitter 30 förväntansfulla och trötta Alingsåsungdomar på en buss, nere i södra Frankrike. Vi har tillsammans rest i över 24 timmar och ser mycket fram emot att komma fram till vår slutdestination Taizé.

Taizé är en kommunitet med ca 100 bröder, bildad på 1940-talet, ute på den  franska landsbygden. Dit söker sig varje vecka tusentals av ungdomar för att mötas och dela tro och liv med varandra.
Några i bussen har varit där förut, några kommer dit för allra första gången. Utanför bussfönstret susar ängar och vinfälten förbi och vi har ett strålande väder. Förväntningarna är på topp.

Vi är ett glatt gäng från Svenska Kyrkan i Alingsås som ni kommer att få följa under vår resa i veckan. Vi som åker kommer ifrån olika bakgrunder, bär med oss olika livshistorier och frågor, men det vi har gemensamt är den här resan vi kommer att göra.

 Vi kommer i bloggen försöka att återge berättelser både från den fysiska resan med allt vad det innebär att sova i barack eller tält, äta mat tillsammans med folk från hela världen och leva ett liv i enkelhet, utan tv, telefoner och internet.



Vi hoppas även att ni får följa med på den inre resan, i vad tro är för en ungdom, hur det kan vara att möta någon som valt att viga sitt liv åt ett liv i enkelhet och celibat. Och vad som kan hända på en vecka när man har fokus inställt på det inre.



Några timmar senare så har vi efter lång väntan och ett rörigt informationsmöte, fått våra baracker att bo i. Rummen är enkla, i ett av rummen sover 12 ungdomar tillsammans i våningssängar, i ett annat sover 2 ungdomar tillsammans med ungdomar ifrån andra länder. Vi har fått dela upp oss på lite olika sätt och det känns väldigt spännande. Det har bara varit positivt, snurrigt och väldigt varmt.

Hoppas ni vill följa med oss på vår resa, nu ringer kyrkklockorna in till vår första gudstjänst.

Joel Hjort
Församlingspedagog
Svenska Kyrkan i Alingsås

————————————-

  • Anna Larsson
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher