Foto: NICHOLAS ALMANAKISJosephine Almanakis Sirander.
Foto: NICHOLAS ALMANAKIS
Josephine Almanakis Sirander.

”Jag orkar inte vänta längre!”

Gästbloggen

Författaren, kommunikatören och journalisten Josephine Almanakis Sirander, bördig från Alingsås, romandebuterar till hösten. Resan från första bokstav till färdig bok har varit lång och lärorik. Här berättar hon hela veckan vad som driver henne och hur du kan göra för att förverkliga din dröm.

Söndag 4 juni

Häng med på bokrelease

Efter fyra års arbete, tålamod och kämpande har jag bestämt mig för att ge ut boken själv. Det är tålamodsprövande att vänta på att få sin bok utgiven. I dagsläget skulle jag kunna skicka mitt manus till förlag igen. Jag skulle ha större chans nu än för drygt ett år sedan att bli utgiven. Om jag skulle få ett ja, skulle det dröja minst (!) ett år innan den blev utgiven. Och ärligt talat – jag orkar inte vänta längre! Så nu hoppar jag. Min sambo och jag startar förlag och vi kör!

Ett bra team. Martin står bakom min satsning fullt ut. Utan honom hade det inte varit möjligt.
Ett bra team. Martin står bakom min satsning fullt ut. Utan honom hade det inte varit möjligt.

 

Det här med att sälja när man är egenutgivare är svårt. I mitt vanliga jobb håller jag på med kommunikation, varumärkesbyggande och marknadsföring och det ger mig självförtroende att göra den här, trots allt, djärva satsningen.

Sveriges främsta egenutgivare heter Emelie Schepp. Hon gav ut sin första bok själv 2013, sålde 40 000 exemplar själv och har nu ett stort förlag i ryggen och hennes böcker är sålda till 30 länder. Så, allt är möjligt.

Jag håller på att lära mig om egenutgivning. För mig är det superviktigt att köpa in de tjänster man får på ett förlag för att kvalitetssäkra boken. Då handlar det om lektörstjänster, språkkorrektur, omslagsmakare, sättning av inlaga och mycket mer. Min förhoppning är att det kommer att ge frukt och hjälpa min bok på traven att hålla måttet, både som en bra och välskriven berättelse, men också att storyn är tajt, språket är så nära perfekt det går och att den ger mersmak.

Det häftigaste med att jag har börjat skriva är att ha blivit en del i ett författar-community som jag innan inte visste fanns. Tack vare forum på Facebook, instagram och en författarvecka på Fårö 2014 har jag lärt känna en rad coola och inspirerande människor. Skrivande människor som delar med sig av erfarenheter, erbjuder sig att testläsa, tipsa om lektörer och layoutare. Och, framför allt, som lyfter varandra. Det är svårt att slå igenom bruset. Hjälp och feedback är guld värt.

Här är några av de författare som jag hänger med en vecka på Fårö varje sommar och bara snackar skrivande.
Här är några av de författare som jag hänger med en vecka på Fårö varje sommar och bara snackar skrivande.

 

När boken kommer i september kommer jag att bjuda in till bokrelease i Alingsås. Därför vore det svincoolt om du ville fira det med mig. Hoppas vi ses!

Infaller det på en torsdag kanske det blir champagne och pannkakor. Det bästa av två världar. Annars kanske bara bubbel och Herrljungacider.
Infaller det på en torsdag kanske det blir champagne och pannkakor. Det bästa av två världar. Annars kanske bara bubbel och Herrljungacider.

 

Jag vill avsluta den här veckan med att säga något väldigt klyschigt (regel: undvik klyschor när du skriver böcker!!!): livet är för kort för att inte göra allt som står i din makt att förverkliga dina drömmar!

Häng gärna med på min fortsatta resa. Och du – starta din, idag!

PS 1: Här kan du läsa mitt första publicerade verk, novellen Han svarar alltid med hallå från novellantologin #Älskanoveller – 30 nyanser av saknad. Utgiven 2015 på Ordberoende Förlag.

PS 2: Nästa vecka gör jag ett blogginlägg hos Type & Tell

PS 3: Om några veckor är omslaget klart, då avslöjas också titeln på boken, följ med på instagram: @josephineskrivmaskin.

 

Foto: Nicholas Almanakis Det är bättre att börja idag än imorgon.
Foto: Nicholas Almanakis Det är bättre att börja idag än imorgon.

 

Lördag 3 juni

Har det hänt på riktigt det jag skriver om?

Min debutroman handlar om två killar som cyklar Caminon, en pilgrimsled i norra Spanien. Jag har både cyklat och vandrat Caminon, absolut bland topp tre av resmål, så jag kan miljön bra. Som debutant får jag ofta höra ”gräv där du står”. Vad betyder då det? Har du en berättelse i huvudet, skriv den, krångla inte till det. Skriv om det du känner till. Det är precis det jag har gjort.

Min bror Simon när kedjan på hans cykel gick sönder och vi hade knappt två mil kvar till målgång av Caminon. Det kan hända att den här händelsen har inspirerats till något kapitel i min kommande bok.
Min bror Simon när kedjan på hans cykel gick sönder och vi hade knappt två mil kvar till målgång av Caminon. Det kan hända att den här händelsen har inspirerat till något kapitel i min kommande bok.

 

I mitt manus är Caminon ett verktyg för att mina karaktärer ska kunna ge sig iväg på sitt mission, den handlar alltså inte om Caminon. De saker som händer längs vägen är 87% påhittade. Det betyder att jag har inspirerats av händelser i mitt eller andras liv, tagit något och vridit på det så att det ska passa berättelsen. Jag gör precis vad jag vill, bestämmer allt eftersom jag är enväldig härskare i min bok.

En rolig övning vi fick på en skrivarkurs var att låta någon annans karaktär gästspela. Så i mitt manus gästspelar en kursares karaktär och har en avgörande roll. Det är också ett sätt att komma fram i berättelsen och hitta nya vägar. Du som skriver, prova!

Låt Hundraåringen, Caroline eller Myran i min debutnovell (publiceras här imorgon) gästspela i din historia. Kan bli hur bra som helst.

Staffan Gellerman på Ljungblads. Han var bussig och stod värd för bokreleasen av novellantologin när jag debuterade 2015 som novellist. Staffan är en råcool kille som jag tror att min karaktär i min nästa bok (inte den som kommer nu) ska fika med på Ljungblads när han har rast.
Staffan Gellerman på Ljungblads. Han var bussig och stod värd för bokreleasen av novellantologin när jag debuterade 2015 som novellist. Staffan är en råcool kille som jag tror att min karaktär i min nästa bok (inte den som kommer nu) ska fika med på Ljungblads när han har rast.

När det kommer till inspiration så inspireras jag av människor jag möter, historier jag hör och många gånger saker jag själv upplevt eller någon i min närhet. Ofta blir det ”åh, det måste jag anteckna”. Till exempel ordet ”kukkänslan” (är med i min debutroman), en kvinna som flyttade utomlands för att driva jämställdhetsfrågan och sedermera blev hemmafru (true story, idé för framtiden – sno den inte!) eller att min brorsdotter kallade sin ortoped för Doktor Blåbär (han är med i min debutroman och har skolat om till psykiatriker). Mitt råd till dig är: skriv alltid ner när du får en tanke eller idé. För dessa är så flyktiga. Om du inte antecknar är risken stor att du tappar din one million dollar idea.

Här är några av mina böcker och Martins gitarr. Under bokhyllan ligger böcker på hög så där ostädat, ville inte visa det. Men fin hylla, eller hur? Tror min bror hjälpte mig att köpa den på Blocket från någon i Herrljunga.
Här är några av mina böcker och Martins gitarr. Under bokhyllan ligger böcker på hög så där ostädat, ville inte visa det. Men fin hylla, eller hur? Tror min bror hjälpte mig att köpa den på Blocket från någon i Herrljunga.

Vilka böcker läser jag och vem inspireras jag av? Många kanske tror att jag knarkar finlitteratur tills jag storknar, kan alla klassiker utantill och håller mig i det ”fina” litterära rummet. Sanningen är den att jag mest läser underhållningslitteratur. Jag gillar feelgood men det får helst inte vara för mycket kärlek eller så där romantiskt, då blir det för löjligt för mig. Spänningsromaner är bra. Jag gillar att läsa böcker med ett skönt driv. Hatar böcker som är långsamma med alldeles för långa transportsträckor som det heter mellan de olika händelserna. Deckare läser jag sällan, men har fastnat för några författare som jag är trogen. Jag tycker det är underbart med underhållningslitteratur som har en allvarlig underton. Humor och allvar är en konst att blanda, det gillar jag.

Tipsa gärna mig om din favoritbok, det är alltid kul att få in nya författare.

Här är några böcker jag läst, gillat och minns:

Malin och Hanna är mina vänner sedan gymnasiet. Vi läste en hel del då, men mest pluggböcker. Det var latin, engelska och spanska. Plus att vi drack en herrans massa te och åt nybakat bröd i en supermysig lägenhet på Alströmergatan med tre kakelugnar. Den tiden är förbi, men kvar finns minnen och starka vänskapsband.
Malin och Hanna är mina vänner sedan gymnasiet. Vi läste en hel del då, men mest pluggböcker. Det var latin, engelska och spanska. Plus att vi drack en herrans massa te och åt nybakat bröd i en supermysig lägenhet på Alströmergatan med tre kakelugnar. Den tiden är förbi, men kvar finns minnen och starka vänskapsband.

Fredag 2 juni

Att dricka vatten är som att duscha kroppen inifrån

Vad är det som gör en text till berättelse? Information till en saga? Jo, det är gestaltning. Gestaltning är något alla författare stångas med, mer eller mindre. Men vad ÄR gestaltning? På engelska säger man ”show, don’t tell”. Det betyder att man ska visa vad man menar med andra ord än det uppenbara för att läsaren ska förstå och känna med karaktären.

Ett exempel:

 

Information:

Berättelse:

 

Flickan gråter i ett hörn.

Flickan satt hopkurad i ett hörn med armarna om knäna. Dammråttorna hade fastnat på hennes ena sko. Hon tittade ut genom fönstret och tårarna rann längs kinderna, en hårtest hade kletat sig fast på kinden.

Kontrollfråga: hur mår flickan?

Hon är ledsen.

Hon är ledsen.

När man gestaltar skapar man en levande text och helst ska man tänka på de fem sinnena: smak, syn, hörsel, känsel och doft. Det är med våra sinnen vi upplever världen. Det är med sinnena läsaren upplever författarens berättelse.

En författare visar med ord det konstnären visar med penseldrag.
En författare visar med ord det konstnären visar med penseldrag.

 

Jag gillar att replikgestalta den karaktären som ska prata. Det blir inte bara replikgestaltning, det blir också ”sade hon”. Se skillnaden:

Utan replikgestaltning:

Med replikgestaltning:

-Kan du koka kaffe, frågade hon honom.

-Ja, det kan jag väl, sade han.

-Du måste fylla på kaffeburken, jag tog det sista igår, sade hon.

-Jag gör väl det då, sade han.

Hon knöt morgonrocksskärpet i midjan.

-Kan du koka kaffe?

Han satt på sängen och gäspade.

-Ja, det kan jag väl.

Fårskinnstofflorna stod perfekt placerade vid sängkanten, hon körde ner fötterna och gick mot badrummet.

-Du måste fylla på kaffeburken, jag tog det sista igår.

Täcket åkte ner i golvet när han reste sig.

-Jag gör väl det då.

Utan att säga vem som pratar så förstår läsaren vem som säger vad. Gestaltning är så mycket. Min utmaning när jag replikgestaltar är att inte upprepa. Det är väldigt enkelt att falla i samma ”hon tittade på honom” och sedan kommer repliken. Då fattar man att hon pratar, men jag vill också variera. Genom gestaltning vill jag skapa stämning och ”sätta scenen”.

När jag skriver letar jag ofta synonymer för att få rätt nyans i det jag vill säga.
När jag skriver letar jag ofta synonymer för att få rätt nyans i det jag vill säga.

Prova att återberätta något och beskriv hur det luktade där du var, vad du kände, vad du såg och om du var glad när du gick därifrån.

I skrivar-sammanhang snackar man väldigt mycket om författarens röst. Vad är då det? Alltså, det finns ju inget finare eller coolare än att ha sin egen författarröst. Det är det där abstrakta som ingen kan ta på. När man läser så vet man att ja, det här är en Fredrik Backman-bok. Författarrösten utgörs av sättet att skriva, exempelvis korta eller långa meningar. Hur författaren gestaltar, och ordval. Min förhoppning är att min bok ska kännas som en Jossan-bok när man läser.

Här är jag starstruck när jag köpte signerad bok av Fredrik Backman.
Här är jag starstruck när jag köpte signerad bok av Fredrik Backman.

Torsdag 1 juni

En världsmästare är inte bäst på allt

Min författarkompis Jenny Jacobsson har dyslexi och kommer med sin andra bok i januari 2018. Alltså, fattar ni? Hur coolt är inte det?

Det jag vill säga är att det finns olika sorters skrivande. Gemensamt för författare är att vi är bra på att skriva berättelser, hitta på historier, komma på intressanta karaktärer som läsaren vill veta mer om. Det betyder inte att man nödvändigtvis är bäst på svenska språket, kan allt om grammatik, rättstavning, särskrivning och sammansatta ord, eller aldrig gör syftningsfel i texterna och upprepar vissa ord hela tiden. Det betyder lätt och slätt att man är bra på historier.

Sedan finns det de som skriver korrekt. Ni vet, de som är världsmästare på stavning, blir svinirriterade när folk särskriver felaktigt (hur svårt ska det vara? Rökfritt eller rök fritt. Vill du ha hundralappar eller hundra lappar?) och inte kan skillnaden mellan ”de” och ”dem” (de = subjekt, they på engelska, dem = dativobjekt; åt för eller till någon, them på engelska). Jag är en sådan. En språkpolis. Som älskar rättstavning, skriva ”de” och ”dem”, inte ”dom”. Stör mig när folk inte fattar skillnaden. Och om de inte kan, kan de då för Guds skull inte använda ”dom” så att det åtminstone (inte åtminstonDe!) inte bara blir rätt ibland utan hela tiden? Var konsekvent, for crying out loud!

Som språkpolis får jag slappna av. Kom igen! Hitta glädjen i skrivandet! Det är viktigare än något annat.
Som språkpolis får jag slappna av. Kom igen! Hitta glädjen i skrivandet! Det är viktigare än något annat.

Hur som helst, så är det inte alls säkert att den som är världsmästare på svenska språket, dess grammatik och stavning kan skriva en enda berättelse. Grymt om du är svinbra på svenska, men det bor inte nödvändigtvis en författare i dig för det. Just saying. Och jag hatar (!) när folk lägger in engelska ord istället för att säga det svenska ordet, sådan brist på vokabulär. #kränkt

Lillis med världsmästarpokalen på vår gamla radio i hallen.
Lillis med världsmästarpokalen på vår gamla radio i hallen.

Så jag stannar upp. Funderar. Hur viktigt är det? Egentligen? (Och vad är det med alla som säger ”ejänklien”?). Om man vill kan man irritera ihjäl sig eller så väljer man att förstå och uppmuntra. Om du är en sådan som är världsmästare på att hitta på historier, har en berättelse inom dig som bara måste ut men du tvivlar för du är dålig på att stava, strunta i det. Eller så kanske du är en sådan där rörig person som hoppar i handlingen och skriver i olika perspektiv. Visst, skitjobbigt. Fast vet du, lägg den tanken åt sidan. En bok skriver man om minst hundra gånger (se skrivprocessen), allt det där kommer att ge sig.

Ta tillvara på glädjen du har för skrivandet. Strunta i att du inte är bäst på svenska, stavning, perspektiv, beskrivning, gestaltning och allt vad det innebär. Du kommer att bli bättre på allt det där. Kanske till och med världsmästare på något av dem. Det är också därför det finns lektörer, redaktörer, språkgranskare och andra professioner som krävs för att en bok ska bli en kvalitativ produkt. Bakom en bra och proffsig bok, står fler personer än bara författaren, även om författaren så klart gör det stora jobbet.

Så, slappna av. Säg till dig själv ”jag VILL skriva en bok och jag SKA skriva en bok”. Så börjar du skriva. En liten bit i taget. Gärna varje dag.

 

Onsdag 31 maj

Om inte du tror på dig, vem ska då göra det?

Ända sedan jag var liten har min mamma alltid sagt ”Det där klarar du!”. De orden har gjort mig stark. Mentalt. Det är så viktigt att tro på sig själv och att våga. Att ha modet att göra saker man inte gjort förut, att utmana sig själv och tänja på gränserna.

Istället för att fråga dig själv ”undra om jag klarar av det där?”, ställ dig frågan ”vad vill jag göra?”. Sätt inga gränser när du svarar. Tänk inte realistiskt. När du vet vad du verkligen vill, så skriv ner det. Prata om din dröm. Berätta om den. Då blir den mer verklig.

Drömmar kan vara av olika storlek. Exempelvis kan det vara att äga sitt eget hus eller klara av att sticka hälen på en raggsocka. Drömmar jag har uppnått och jobbar mot sker inte från en dag till en annan. Men ingen är bäst i början. Det gäller att sätta delmål, ha kul på vägen och fira varje liten framgång. En motgång och steg bakåt är lärdomar. Deppigt när det händer, men kom igen, du kanske tog fel väg – prova andra hållet istället.

Så krångligt. Och så nöjd när jag klarade det.
Så krångligt. Och så nöjd när jag klarade det.

Jag har stöd i min sambo och min familj. Det är så coolt att bli bekräftad. Alla vill det. Alla behöver det. Det betyder inte att man är en exhibitionist, narcissist eller tror sig överlägsen alla andra. Det är mänskligt. Och viktigt att få veta att man har gjort bra, att någon uppskattar det du gör och att få feedback. Jag påminner mig ofta om att ge positiv feedback till andra. Nästa gång någon gör något du uppskattar, säg det. Det är väldigt enkelt! ”Vad snällt av dig att fixa det där utan att jag bad om hjälp.” ”Det blev riktigt bra ditt framförande igår.” ”Jag är så glad över att ha med dig i mitt team, verkligen ett lyft.”

Om inte du har någon i din familj som stöder dig, sök det då hos andra. Kanske i din vänskapskrets eller i forum där folk håller på med samma sak som du. Jag lovar, de finns där ute de som gillar att nörda ner sig i samma sak som du.

Martin, min sambo. Han står ut med att lyssna på mitt ältande om skrivande.
Martin, min sambo. Han står ut med att lyssna på mitt ältande om skrivande.

Det är inte så att jag går omkring och tror att allt jag gör är svinbra hela tiden. Jag tvekar också. Som vem som helst. Det går upp och ner. När det gäller mitt skrivande så ibland känns det som att jag skriver på världens bästa bok. Andra dagar frågar jag mig själv om någon kommer vilja läsa den här smörjan. Det jag vet är att alla inte kommer att gilla den. Den tanken är självklart jobbig. Jag vet också att de som har testläst mitt manus gillar storyn och tror på den. Det ger mig styrka och bekräftelse. När jag debuterade med min novell Han svarar alltid med hallå (den publiceras här med mitt sista inlägg) var det ett bevis på att jag skriver tillräckligt bra för att andra ska vilja läsa.

Ett utdrag ur mitt lektörsomdöme.
Ett utdrag ur mitt lektörsomdöme.
Mina bästa vänner bor i Alingsås. Ni vet vilka ni är. Ni peppar mig på distans vilket värmer i hjärtat Här ser vi två av dem. Emma med bikinitröjan som sedan jag föddes har kallat mig för bebis. Frida som jag levde den yngre tonåren med, vi hittade på hyss och älskade självlysande rosa gummistövlar.
Mina bästa vänner bor i Alingsås. Ni vet vilka ni är. Ni peppar mig på distans vilket värmer i hjärtat Här ser vi två av dem.
Emma med bikinitröjan som sedan jag föddes har kallat mig för bebis. Frida som jag levde den yngre tonåren med, vi hittade på hyss och älskade självlysande rosa gummistövlar.

Tisdag 30 maj

Varför jag skriver och hur jag skapar förutsättningar för inspiration

Att skriva är som att skratta, gråta eller nysa, att lätta på trycket. För mig är det både befriande och ångestladdat. Det är verkligen skitkul, samtidigt som det är så trögt att komma igång. ”Jag ska bara” är det mycket hela tiden. När jag väl sitter där är det härligt när fingrarna flyger över tangentbordet och allt jag har inom mig kommer ut.

Jag har i hela mitt liv tyckt om att skriva. När jag var liten skrev jag lappar och lade på köksbordet till mamma och pappa. Jag skriver berättelser för att jag tycker det är kul. Jag vill bjuda in läsaren till min fantasivärld där livet är lite bättre och där ens egna bekymmer glöms bort. Manuset jag jobbar med är en feelgood med humor där vänskapsband skildras, knyts och prövas. Det är så häftigt att låta mina karaktärer vara knäppa och udda, utsätta dem för jobbiga situationer och få bestämma deras öden. Jag är Gud i min värld!

Min skrivmaskin fick jag av min bror Simon och hans dotter Isa i julklapp. Jag älskar den. Ger en go’ feeling när jag ska skriva något högtidligt. Foto: Nicholas Almanakis.
Min skrivmaskin fick jag av min bror Simon och hans dotter Isa i julklapp. Jag älskar den. Ger en go’ feeling när jag ska skriva något högtidligt. Foto: Nicholas Almanakis.

Att skriva en bok har jag tänkt att jag någon gång ska göra. Vet ni att var tredje svensk vill skriva en bok? För att göra det måste man börja. Logiskt, eller hur? Är du en av dem? Eller kanske vill du springa en mara? Lära dig ett språk? Börja då! Det låter enkelt, samtidigt är det så svårt. Det är som med allt annat, övning ger färdighet. Varje steg framåt är ett steg närmare målet. För mig är det också viktigt att fira segrar på vägen.

Mitt startskott var när jag gick en skrivarkurs sommaren 2013 på Folkuniversitetet. Då började jag skriva på det som snart är en bok. Det första jag tänkte var ”varför har jag inte gjort det här tidigare?”. Det var SÅ SJÄLVKLART när jag satt där och skrev de första raderna. Jag vet vilken scen det var, att jag satt i trädgården och skrev på paddan. Så har du den där drömmen, se till att förverkliga den.

Jag behöver ett relativt städat bord när jag skriver. Ladda med kaffe eller te i min författarmugg med texten ”Stör inte! Jag skriver på en bästsäljare.”. Så här, med Gosy i knät och Lillis bredvid datorn, ser det ofta ut i vårt kök.
Jag behöver ett relativt städat bord när jag skriver. Ladda med kaffe eller te i min författarmugg med texten ”Stör inte! Jag skriver på en bästsäljare.”. Så här, med Gosy i knät och Lillis bredvid datorn, ser det ofta ut i vårt kök.

Det kräver mycket att skriva färdigt en bok. Jag vill hela tiden vara i nästa fas. Det är astråkigt att redigera, samtidigt vet jag att texten blir så mycket bättre. Längtan att få ta ett steg till är det som driver mig. Snart är jag i land. Är du nyfiken på min skrivprocess, läs här. 

Vissa perioder är mer intensiva än andra. En månad hade jag som mål att skriva 20 000 ord. Ibland sätter jag dagsmål om 500 ord. Ibland är det paus. Det viktiga är att pausen inte blir för lång.

För att komma i mål är det ”rumpan på stolen” som gäller. Har jag bestämt att jag ska skriva på lördag mellan 10-14 då gör jag det, även om jag inte känner mig ett dugg inspirerad. För om man ska vänta på inspiration, då får man vänta hela livet. Det gäller att skapa förutsättningar för att inspirationen ska komma till mig. När jag väl har satt igång, känns det lättare.

Varje steg är närmare målet långt bort i horisonten.
Varje steg är närmare målet långt bort i horisonten.

Måndag 29 maj

Jag älskar språk och är väldigt fascinerad av nyanser, ordlekar och att pilla med texter. Och jag är noga, hatar felstavningar och särskrivningar, men egentligen – spelar det någon roll?

När det gäller skrivande finns det så mycket att berätta. Under den här veckan kommer jag att blogga om varför jag skriver, hur du kan komma igång, varifrån jag hämtar inspiration, när min bok kommer, hur information blir till berättelse, varför egenutgivning, marknadsföring och mina karaktärer och att det är roligt att vara Gud i skapandet av sin egen berättelse.

Jag är född och uppvuxen i Alingsås. Har gått på Ängaboskolan, Östlyckan och tog studenten på Alströmer där jag gick humanistisk linje. Jag flyttade från Alingsås till Málaga (Spanien) efter gymnasiet och gick journalistlinjen. Sedan blev det jobb och efter 12 år utomlands flyttade jag hem till Sverige.

Talanger: sy kläder, sticka raggsockor, matlagning, bakning, storasyster med god organisationsförmåga, snurra rena strumpor till schyssta bollar, inbakade flätor, dansa.
Det modigaste jag gjort: åka till Grekland själv med buss när jag var 12.
Rädd för: mörker, kackerlackor och döden.
Tacksam för: min familj, mina vänner och att bo i ett superprivilegierat land som Sverige.
Samhällsfrågor jag brinner för: jämställdhet (får panik på gubbväldet) och allas lika värde.
Önskvärda talanger: att sjunga och spela något instrument.
Bär alltid med mig: en flaska vatten.
Viktig regel hemma: inte lägga sig med gatukläder i sängen.
Min stora passion: SKRIVA!

Är du nyfiken på det här, häng med hela veckan. Jag lovar att det blir kul även om du är en sådan som aldrig har läst en bok. Välkommen hit!

  • Josephine Almanakis
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher