Foto: STEFAN SAMUELSSONLejla Isic, 18, skriver i Gästbloggen två gånger i veckan till och med 3 augusti.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Lejla Isic, 18, skriver i Gästbloggen två gånger i veckan till och med 3 augusti.

Älskar mig, hatar mig

SOMMARBLOGGEN

Hon har åsikter om det mesta och gillar att säga vad hon tycker. I sommar gör hon det här på AT-webben. 18-åriga Lejla Isic från Vårgårda är vår sommarbloggare.

I sexan började jag med att sminka mig på riktigt. Nu gällde inte mer rött läppstift och endast en blå ögonskugga i kombination. Numera bar jag den heliga produkten, nämligen mascara. Vuxen ville jag bli och kände mig som en modell från Victoria’s Secret. Därefter blev jag beroende.
 
Jag kunde inte gå ut en dag utan att ha mascara på mig. Inte ens cykla till Ica för att köpa mjölk. Tyckte jag såg väldigt trött ut och inte liknade mig själv alls. Som en helt annan människa. Utan en sådan liten produkt, fann jag mig själv vara ful som stryk. Försökte en dag utav tre år på högstadiet, att gå utan smink, vilket överhuvudtaget inte gick. Skämdes otroligt mycket och kände hur alla kollade på mig. Otroligt löjligt av mig känner jag numera, då jag skrattar när jag tänker tillbaka. Vem fan brydde sig egentligen?
 
Inser nu att detta berodde helt och hållet på att jag ville visa upp mig själv. Tänker inte ljuga, för jag ville vara snygg bland killarna med andra ord. Det var otroligt viktigt att imponera och att vara på topp. Ingen annan än jag själv ställde kraven på mig. Familjen sa att jag var fin utan smink, men inte en chans att jag trodde på det.
 
Idag är killar turligt nog det sista jag tänker på. Har inte tid för att skoja runt med sådana varelser. Nu sminkar jag mig endast för min egna skull. Jag kan välja att gå utan smink precis när jag vill. Det känns som att jag tagit ur mig en fälla jag har varit i. Jag älskar att fixa mig, men jag älskar samtidigt att inte behöva sminka av mig innan läggdags. 
 
Jag finner personligen det vara viktigt att trivas med sig själv. Det är oerhört svårt för en själv att inse att man är vacker utan spackel. Ibland är det heller ingen idé att försöka forcera någon till att skippa sminket, för man måste själv personligen ta det steget. Det som fick mig att släppa behovet var tröttheten efter plugget inför något prov. Jag var så pass trött att jag inte brydde mig en sekund. Känslan att kunna gå lägga sig direkt när man kommer hem, utan att skrubba ansiktet av sig, är helt magisk upptäckte jag då.
 
Jag tycker att man ska få sminka sig hur mycket man vill och behöver inte känna sig tvingad till att gå utan. Man gör precis som man vill. Ingen skall kunna bedöma dig. Man känner sig själv allra bäst. You go for it!
 

Torsdag 20 juli

Nu skär jag inte alla över en kam vill jag börja med. Dock vill jag få ut min ilska. Jag skulle aldrig psykiskt klara av att bo i Balkan. Mentaliteten strider mot allt jag har lärt mig i Sverige. Att vara självständig, självsäker och veta precis vad jag vill. Att kunna förlita mig på mina föräldrar och att kunna prata om allt möjligt med dom. Allt har sin logik i Sverige. I Balkan är det en helt annan visa, som förvånar mig varje gång.
 
Först och främst, jag var på väg ut här om dan i Bosnien. Jag skulle först gå och fråga åt min vän, om hon fick åka med och bada. Alltså, ett barn vågar inte fråga sina egna föräldrar om hon får gå ut, för dom vet att de får ett nej, även om det inte finns någon anledning bakom svaret nej. Om jag däremot, i princip ber om nåd och frågar föräldern om dess barn får hänga med ut med mig, får dom ett ja direkt. Eftersom det förändrar verkligen saker och ting. 
 
Detta är däremot inte vad jag vill komma fram till. Hade på mig den kvällen ett par ljusrosa långbyxor från Zara och en skitsnygg croptop, alltså syntes ungefär 3,26 cm av min midja. Min fader, som aldrig annars kommenterat min klädsel på något vis, brast ut precis när jag skulle gå och fråga: 
Lejli, om du har på dig det där, kommer du tyvärr få ett nej, det vet jag redan nu.
 
Tydligen ger det dåliga vibbar. Jag är plötsligt en person som (ursäkta uttrycket) horar runt mig, med mina blottade 3,26 cm av midjan. Är billigast i stan för att jag jag visar lite fläsk. Tror till och med det stod “jag säljer mig själv” i min panna. 2017 och man kan INTE bära vad man vill som kvinna. Kokar.
 
Därefter kommer bland det mest orimliga. Skammen över att skilja sig. I detta vackra land, väljer man definitivt över allt annat i världen att leva olyckligt tills dagen man dör med sin man eller hustru, än att skilja sig. Vet ni varför? För man vill inte att folk ska prata om en. Man prioriterar alltså grannarna, framför sig själv. För mig som är född i Sverige, där jag knappt har en vän vars föräldrar inte ha skiljt sig en gång, är det lika normalt som att andas. När jag berättade att mina föräldrar hade skilt sig förra året, kollade mina vänner här i Bosnien, som att jag plötsligt hade förvandlats till en utomjording. 

Torsdag 13 juli

Ni har säkert en bekant från Balkan på jobbet, som alltid med lyckan i ögonen i slutet maj, förklarar att hen snart åker neråt i Europa, till hemlandet. Nu skriver jag efter en heldag med nöjen från Bosnien, i dess huvudstad. Har endast varit här i fåtal dagar, men det går alldeles för fort. Man har hunnit se allt mellan himmel och jord. Mestadels positiva saker, men även några saker som tystar ner en. Jag kan inte säga något annat än att jag är stolt över ursprunget jag har.
 
Maten här, är något av det mest otroliga jag varit med om. Köttet här får mig att glömma tanken om att bli vegetarian. Tillagat kött i Sverige är utan smak om man jämför med köttet här. Därefter är verkligen all frukt, bär och alla grönsaker helt och hållet närodlat. Klimatet tillåter en att odla allt ifrån citrus till vattenmeloner. Tro mig, har överätit mig vid alla måltider här. 
 
Musik är något av det viktigaste man har här. Det för folk samman, skapar en gemenskap och går man ut i på kvällen i staden är det inte ovanligt att någon sjunger live vid en uteservering. Stämningen är lika varm som människorna är mot en. Visserligen har de fortfarande extremt dåligt ställt här ekonomiskt, därav blir allting väldigt billigt för oss. Fyra personer kan äta sig mer än bara mätta på 130 kronor totalt, inklusive dessert. Därför brukar man gärna gå ut här varje kväll. Samt varje frukost.
 
I Sarajevo, som jag befinner mig i just nu, har man avsiktligt bevarat mycket från krigsperioden. Dels skotten i väggar. Man har inte heller hunnit röja upp alla hus som lämnades med kort varsel. Mycket återstår, men samtidigt blir man väldigt tacksam över hur man lever hemma i Sverige. Kan inte föreställa mig hur det var här 1992. Man får sig en tankeställare men samtidigt kan man njuta av allt Bosnien har sig att erbjuda. Boka dig en biljett, du skulle inte ångra dig kan jag lova.
sommarblogg1

Tisdag 11 juli

Här förespråkar alla partier hur vi ska kunna förändra situationen med växthuseffekten, hur pass mycket koldioxid släpps ut dagligen och att vi borde ta tag i detta. Hur tänker ni att vi skall göra det, när tio minuter på tåget kostar mig runt 50 lappen(?!). Mer värt för mig att gå hela vägen till Alingsås. Alla har inte dessa pengar, speciellt inte ungdomar med 1050 kr i månaden, om de ens får dessa pengar. Tågtiderna vill jag inte ens nämna för då måste jag hämta lugnande medicin för mig och sätta även handklovar om mina handleder.
 
Det kan inte vara rena chocken för er att ungdomar vill ta sig till flera platser än lilla Vårgårda. Man vill gå ut och shoppa, sitta på uteserveringar och festa på någon klubb, men detta kan inte Kungsgatan på cirka 93 meter i vår stad erbjuda. Problemet här är att man spenderar mer pengar på biljetten än på nöjena man vill uppleva. Det lönar sig att ändå ta bilen, för då kan du även ta dig hem efter 01:00.
 
När jag åker utomlands förvånas jag varje gång hur långt jag kan ta mig med endast några mynt. Varför kan inte kära Sverige erbjuda mig detta? Vårgårda hade också blivit mer attraktivt, mer frestande att bo här under tiden man pluggar, för då lönar det sig tveklöst att pendla. Ett månadskort i Wien kostar 40€ vilket motsvarar cirka 400 kronor. Här måste jag betala en jävla graciös variant av månadskort för att kunna ta mig till Göteborg, mer än dubbla priset för Wien. Allt för att utarma oss på pengar.
 
Sänker man priset på biljetten till ett mer relevant pris, kommer antagligen Västtrafiks intäkter öka, då det blir mer lönsamt att ta tåget istället för bilen. Det är verkligen inte konstigt att många tjuvåker i dagsläget. Därefter kommer fler välja tåg och buss, vilket leder till att vi slipper individuellt åka bil var för sig. Vårt största svenska problem blir då att vi inte kommer kunna låta väskan få sin plats på tåget och vi kommer tvingas sitta bredvid okänt folk. Vem vet, kanske du lär känna någon rolig människa. Hoppas.

Torsdag 6 juli

Visserligen glömde gubbarna som satt bakom bordet och fann denna lagen vara mest revolutionära vägen till att minska alkoholismen, att de en gång i tiden åt kakor i smyg innan maten, även om de visste gott och väl att de inte fick. Eller ville bara ha låga procent som inte stämmer överens med verkligheten?

Jag försöker på alla vägar inse hur de tänkte när de satte denna lagen. Förväntade de sig göra alla ungdomar till änglar som aldrig någonsin skulle ens tänka tanken att dricka sprit? Är det inte rätt självklart att man utmanar gärna saker och ting i tonåren, allt ifrån att gå föräldrarna på nerverna till att experimentera med det som är tillfälligt förbjudet. Man vet att man kommer kunna göra detta senare i livet, men just nu är det extremt adrenalinkickande och mycket mer spännande, nu när det är förbjudet.

Därefter glömde dessa som såg mellan fingrarna att importen av sprit kommer öka. Fördelen dock är att handeln ökar mellan Tyskland och Sverige vilket är jättekul för dem, men att man sedan kanske hamnar hos fel försäljare som inte är godhjärtad är en annan sak. Att köpa sprit är inte den typiska försäljningen som på ICA, där kunden går till kassan, scannar varan och tar betalt. Vi utsätter ungdomar helt enkelt för risker om nätterna, men det spelar ingen roll, för detta vill inte politikerna veta av.

I Bosnien finns det nog vissa regler och lagar kring sprit, men där är det inte lika strikt. Vem som helst kan köpa alkohol där nere. Pappor skickar sina ungar till affären för att köpa några öl. Tror ni då att fjortonåringar sitter på vägkanten och super sig stenfulla för detta? Nej, eftersom det inte är något utmanande att dricka där borta. Det är ingenting speciellt och de flesta är nog runt 18-20 när de börjar dricka alkohol. Ta inte fram någon förbannad statistik, för jag ser saker med egna ögon och vet hur det fungerar både i Sverige och i Bosnien.

Slutligen, Sverige borde sänka sin gräns för köpet av alkohol, eftersom den inte bidrar på något vis till mindre drickande bland unga. Kanske mindre offentlig uppvisning, men bakom stängda dörrar sker det. Man börjar i yngre ålder för att det är spännande. Våra politiker vill hellre att det ser snyggt ut på pappret, för just nu är det självklart ingen under 18 som dricker. Dom skrek antagligen “eureka” när de införde detta. Bravo!

Framför spegeln har du nypt dig på det lilla skinnet vid magen, precis under naveln. “Jag känner mig tjock” kommer fram ur din mun. Då har du antagligen även fått höra eller sagt den härliga frasen, att du inte är det. Vips var problemet löst och nu går vi vidare i livet. Kan vi inte utveckla oss vidare från detta löjliga scenariot? Varför får man inte känna sig tjock utan påtvingas höra att man inte är det?

Det är en ofantligt negativt laddat, med att kalla sig själv tjock. Direkt reagerar människor omkring en, precis som att man har fallit ihop medvetslös. Skall dock inte kasta för mycket skit, för jag är medveten om att människornas syfte är att stötta och peppa personen, få hen att må bättre. Jag har själv gjort det, tveklöst. Alla tjejer i princip har varit med om det kan jag bekräfta. Nu är det däremot 2017. Vi borde redan ha accepterat faktumet att alla vi ser olika ut, har olika kroppsbyggnader och vi bestämmer själva vad vi gör med våra kroppar.

Föreställ er att min kompis med en supertight, bomb-ass looking dress, påstår att hon känner sig smal idag. Hade det varit plötsligt okej för mig att i panik säga “Nej gumman, du är inte smal”. För då säger jag med andra ord, att hon är tjock, vilket man absolut inte får vara i dagens samhälle. Genast blir det en konstig stämning och det känns inte helt rätt att säga just detta. Tänk att det enda jag gör är att behandla saken på samma sätt som när någon kallar sig själv tjock.

Å andra sidan kan det vara ett sätt att få bekräftelse. Man får höra att man är någonting annat än vad man tycker själv. Vi behöver dessa boostar tycker jag. Det jag är emot, är hur vi kommenterar varandras kroppar på det stereotypiska viset, där man sparkar bollen fylld av osäkerhet till varandra. Det finns andra sätt att hantera detta på. Exempelvis kan man ju fråga: “Vad spelar det för roll om du känner dig tjock/smal? Du är ändå en jävligt bra människa”. Man ska få känna sig precis hur man vill och är man inte nöjd, ja, då är det bara du själv som kan ändra på det.

Torsdag 29 juni

Ta ordet feminist och lägg ihop det med en mindre fint synonym på fem bokstäver för det kvinnliga könsorganet. Grattis! Du fått lära dig ett sprillans nytt ord som kläcks rätt ofta ut bland vissa män, när en kvinna oväntat säger ifrån. Numera, har det blivit skamfullt att vara en feminist, eftersom media har fått oss att likna det vid att hata alla män. Hur kommer det sig att det har blivit på detta viset?

Jag diskuterade detta häromdan med mina vänner vid matbordet i Gullhögskolans matsal. Att vara en feminist, enligt min Sofia, behöver inte motsvara att man är helt och hållet självständig när man är fri från en man. Det handlar om att kunna vara en egen person, även med en partner. Att vara i ett förhållande med en man gör en inte till en mindre feministisk individ. Jag höll verkligen med henne, sedan började jag spinna vidare på spekulationer om varför det har blivit på detta viset. För feminism, för mig och för många andra handlar om jämställdhet. Att män och kvinnor ska få samma rättigheter, allt ifrån socialt på stan till ekonomiskt med samma lön oavsett arbetsområde.

Personligen tror jag, att detta beror på att kvinnor har haft det lägre ställt länge nog. Därav kan vi ha behövt ta igen efter alla hundratals år. Vi visar äntligen våra framfötter och drar oss inte tillbaka som vi gjort i våra äldre generationer, där vi tvingades vara oskyldiga och tysta bakom köket. Kvinnor talar äntligen öppet om förhållanden som har tärt på dom fysiskt och/eller psykiskt på grund av partnern. Kvinnor klär sig på vilket sätt de vill. Kvinnor reagerar över sin kropp. Ett nej är alltid ett nej. Precis som det skall vara enligt mig.

Nu eller aldrig, kände dagens generation kvinnor och marscherade framåt. Självklart på denna väg som utvecklas, finns det kvinnor som har tagit detta på nästa nivå, med rena brott. Då blir endast dessa specifika fall uppmärksammade av media och vi sorterar självklart ut alla 99,9 % som har jobbat stenhårt för jämställdhet fullt ut legalt. Som vanligt lägger vi fokus på fel saker, eftersom antalet klick är viktigare än vad som egentligen sker. Typiskt.

Tisdag 27 juni

Vi bor i landet där människor förhåller sig till det hederliga svenska vädret. Allihopa skall vara gråa dag in och dag ut.

Politiska vildar och när vi plötsligt har en liten åsikt som biter en i stjärten, den skriver vi på Flashback eller på Facebook, då det inte är lika farligt som att förmedla den verbalt.

Jag har personligen haft problem med detta ända sedan jag började prata. Många gånger ville jag lägga näsan i blöt när chansen fanns, typ vid bråk i ungefär fyran på Vårberg. Jag ville uttrycka min åsikt, stå för någonting, även om jag överhuvudtaget inte hade någon aning om vilken karaktär i Yu-Gi-Oh! som är mest kraftfylld.

Mina föräldrar bad mig att hålla truten rätt många gånger, för de hade tröttnat på de oändliga samtalen med rektorn, då jag var inblandad i allt.

Jag har ärvt egenskapen av min fader. Många kände igen hans efternamn då han var en framgångsrik volleybollspelare i Vårgårda på 90-talets mitt. Han skrek mest, svor högst och såg till att folk visste vem han var.

Numera känner folk igen mig då jag har vågat ta steget ur den gråa zonen. En egenskap jag har vågat visa motsvarar mina goda prestationer i skolan. Nackdelen är att det finns folk som har dåliga saker att säga om mig. I samma sekund som man visar stolthet över någonting, då cirkulerar det nedvärderande tankar i våra hjärnor. ”Vem tror hon att hon är, Einstein eller?”

Vart vill jag komma? Jo, jag finner det vara viktigt att stå för det man gör och säger. Att utmärka sig är inte farligt. De mest framgångsrika människorna är de som har sträckt på sig och visat att de är stolta över sig själva.

”Vad ska andra säga om detta?” ”Jag är inte tillräckligt bra.” Det har du säkerligen tänkt när du har velat visa upp dig på något sätt.

Jag vill att vi river kontraktet för det avtalet som vi har inombords. Ingen är viktigare än du själv. Visa vad du går för och se hur du kommer glida på en räkmacka.

  • Lejla Isic
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher