PHILIP MAURITZSON
MINNS BARNHEMMET. Ivan fick nyligen hjälp av en snäll granne att ta sig till Alingsås. Där besökte han och frun Mette bland annat kommunarkivet, vars personal han öser beröm över. Då, på 30-talet innebar staden en tuff barndom på Villa Plantaget, numera har Ivan bara positivt att säga om Alingsås.
PHILIP MAURITZSON
MINNS BARNHEMMET. Ivan fick nyligen hjälp av en snäll granne att ta sig till Alingsås. Där besökte han och frun Mette bland annat kommunarkivet, vars personal han öser beröm över. Då, på 30-talet innebar staden en tuff barndom på Villa Plantaget, numera har Ivan bara positivt att säga om Alingsås.

Ivan minns tiden på barnhem

Alingsås/vargön

Man kan bestämma över sitt eget öde trots social utsatthet. Det är 86-årige Ivan Eliassons övertygelse efter en uppväxt på Villa Plantaget innan han och brodern blev placerade i fosterfamilj.
– Det var en ledsam tid. Jag längtade efter att någon skulle krama om mig, men det hände aldrig, säger han.

Villa Plantaget är i dag en gulmålad villa som rymmer vandrarhem. På 30-talet, när Ivan Eliasson kom hit som sexåring, var huset rött, och de som sov här på andra våningen var inlåsta. Det är inte den här textens syfte att svartmåla platsen, tvärtom återkommer ofta Ivan till ordet ”himmelrike” när han jämför barnhemmet med fosterhemsplaceringen som följde, i Sexdrega. Därmed inte sagt att Ivan hade det lätt på Villa Plantaget. Tvärtom.

Kom dit som sexåring

Men vi tar det från början.

– Jag var sex år när jag kom till barnhemmet och jag har inget direkt minne av tiden dessförinnan, berättar Ivan.

Vi befinner oss vid köksbordet i hemmet i Vargön utanför Vänersborg. Ivans fru Mette serverar kaffe och smörgås och fyller i hans meningar när minnet sviker. Men det gör det sällan. Ivan målar en tydlig bild av barnhemmet, anno 1937. Byggnaden, som omgärdades av ett högt staket, var granne med fattighuset som rymde både de fattiga och de psykiskt sjuka.

– Vi bodde sex ungar i en sal, på andra våningen. De låste in oss klockan sex på kvällen och drog ner rullgardinerna. På sommaren kunde man höra musiken från Nolhagaparken, barnen lekte ute och det gick påfåglar där, säger Ivan.

Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning.

 
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher