Foto: STEFAN SAMUELSSONMarie Larsson, Magnus Johansson och Mårten Bydén, Alingsås på Vårgårda räddningstjänstförbund.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Marie Larsson, Magnus Johansson och Mårten Bydén, Alingsås på Vårgårda räddningstjänstförbund.

”Nämnde jag att vi gör många olika saker?”

Gästbloggen

Hur jobbar räddningstjänsten egentligen? Det svarar Marie Larsson, Magnus Johansson och Mårten Bydén på i veckans gästblogg. De arbetar alla tre på Alingsås och Vårgårda räddningstjänstförbund, AVRF.

Söndag 24 september

Vad gör ni när det inte går larm, spelar ni kort hela dagarna?

En stor anledning till att jag trivs så bra på mitt jobb är den variation av arbetsuppgifter som finns där. Stort och smått blandas; ena stunden tvättar vi brandslang och i nästa hjälper vi ambulansen vid ett larm om hjärtstopp, vi övar på trafikolyckor, testar andningsskydd, träffar skolbarn och tränar, släcker ner en övertändning i vår övningscontainer, hänger tvätten och får undsätta kanotpaddlare som vält på sjön.

Vi som jobbar operativt på räddningstjänsten delar vår arbetstid mellan dygnspass då vi har 90 sekunders beredskap för att åka på larm och dagpass på vanliga kontorstider. Under dygnspassen har vi minst en gemensam övning ofta flera, ibland har vi även en övning tillsammans med deltidsbrandmännen från Sollebrunn eller Vårgårda.

Vi tar hand om vår utrustning och alla våra bilar. Eftersom vi förväntas klara av så många olika typer av olyckor har vi mycket prylar som måste fungera klanderfritt när det väl gäller. Vi övningskör våra tunga fordon och övar på att hitta adresser och besöker fastigheter som har automatiska brandlarm. När det anordnas olika publika event i staden som familjedagen i Nolhaga eller Ljus i Alingsås försöker vi vara där för att träffa folk. Men allt vi gör måste vara sådant som kan avbrytas utan förvarning om vi får ett larm att åka på.

Under de arbetspass där vi inte har beredskap är vi friare att göra saker utanför brandstationen och kanske rent av utsocknes. Vi kan dela på oss och göra olika arbeten på olika ställen och utför till exempel en del underhåll och service på brandstationerna i Sollebrunn och Vårgårda. Vi kan besöka företag och verksamheter och göra riskinventeringar och tillsyner av brandskyddet. Det finns en hel del övningar som också kräver att vi är fria från larmberedskapen och de passar vi på att göra under dagpassen. Det kan vara alltifrån båtkörning på Mjörn, brandövning i Borås eller körning med terrängfordon i skogen.

Men den kanske största delen av de här arbetspassen viger vi åt utbildning av människor i alla åldrar. Vi håller brandskyddsutbildning åt alla kommunens anställda och vi besöker skolbarnen i både förskoleklass och femte klass. Vi håller utbildning i hjärt- och lungräddning och vi besöker sedan några år tillbaka SFI-utbildningen där vi pratar om brandskydd och säkerhet i hemmet.

Nämnde jag att vi gör många olika saker?

Det är en av de stora behållningarnarna i det här yrket, att få användning för så många olika färdigheter och kunskaper. Jag tror att det enda jag aldrig haft nytta av på brandstationen är att kunna reglerna till hjärter.
Mårten Bydén 

Vi träffar ofta allmänheten vid olika evenemang runt omkring i våra kommuner. Foto: Räddningstjänsten.
Vi träffar ofta allmänheten vid olika evenemang runt omkring i våra kommuner. Foto: Räddningstjänsten.

Lördag 23 september

Är det inte farligt att vara brandman?

Som brandman får jag ofta frågan hur i hela världen vågar du gå in i ett hus som brinner!

Och det finns tillfällen då jag ställer mig den frågan till mig själv. Inte minst när jag befinner mig utanför ett hus som brinner. Tjock rök letar sig ut genom taket och plötsligt krossas rutorna av det höga trycket. Eldflammor och rök pulserar ut och där ska jag in! Huset är nu fyllt av brandrök som är så svart och tjock att jag inte ens ser handen framför mig. Ljuset från min lampa fungerar lika bra som bilens helljus i dimman! Samtidigt tränger värmen igenom mina skyddskläder.

Tankarna om att det är farligt ska tas på allvar, detta är ett farligt moment i vårt arbete.  Men jag är tränad för detta och har en lång lista av säkerhetstänk att falla tillbaka på. Däremot måste vi hela tiden fatta svåra beslut. Finns det risk att byggnaden ger vika? Hur har branden spridit sig i huset? Vad är nyttan med att gå in? Kan vi göra ett lika värdefullt arbete från utsidan? Vi är där för att rädda liv men måste även tänkta på våra egna då vi tyvärr inte är några riktiga superhjältar.

Att bli påkörd är min största rädsla. Vi skrev i måndagens inlägg att vi åker på fler trafikolyckor än bränder. Det kan handla om en lastbil som vält eller en moped som krockat. Olyckan i sig är inte det farliga, för mig som brandman, utan det är att vistas och arbeta på en trafikerad väg trots att jag bara ska sopa glassplitter efter en krock. Många bilister tar dålig eller ingen hänsyn till våra avspärrningar.

Sen har vi det här med mobiltelefonen! Denna smarta lilla uppfinning men ack så farlig. Allt för många ses sitta med mobilkameran framme, redo att knäppa av en bild av olyckan. Under 2016 blev flera brandmän allvarligt skadade och tyvärr förkom även dödsfall på grund av oaktsamhet av förbipasserande billister, just på grund av att uppmärksamheten för vad som skall fångas på bild har varit större än vad som hänt framför bilen.

Kör försiktigt där ute och var rädda om oss.

bloggbild_Lördag
Vi övar släckning av ett övertänt rum för att vara redo för verklighetens bränder. Foto: Räddningstjänsten.

Magnus Johansson

Fredag 22 september

Vad gör man på brandstationen om man inte är brandman?

”Jaha, så du är inte brandman”. Personen mittemot mig blir tyst en stund. ”Men du är på brandstationen?” Jag nickar och inväntar den uppenbara frågan: ”Vad gör man då?”

För min egen del så är jag HR-administratör med inslag av lite av varje. Jag sitter med personalplanering och scheman, tar hand om inkommande fakturor och fördelar dessa till respektive chef. Vi skickar också en del fakturor, bland annat för tillsyner, brandskyddskontroller och falsklarm. Falsklarm innebär att ett automatiskt brandlarm utlöst och styrkan har åkt dit men att det inte var någon brand.

Inom räddningstjänsten finns det flera avdelningar, som styrs av ledningsgruppen. Det är administrativ, samhällsskydds- och operativ avdelning.

På samhällsskyddsavdelningen arbetar man endast med förbyggande verksamhet mot olyckor. Detta görs genom bland annat tillsyner, riskanalyser och genom att bygga upp en beredskapsplan om den stora olyckan med allvarliga samhällstörningar skulle inträffa. T.ex. en allvarlig storm eller en översvämning. Då finns kontakter upprättade och en stab som sammankallas för att kunna agera så snabbt som möjligt.

Tillsyner görs gentemot företag och andra verksamheter genom kontroller av byggnadsteknist brandskydd i byggnaden såsom byggmaterial, förekomst av brandceller, larmsystem och släcksystem (sprinklers). Man kontrollerar även företagets organisatoriska plan vid eventuell uppkomst av en brand. Dessa kontroller genomförs av brandingenjörer eller brandmän med särskild utbildning.

På vår operativa avdelning så arbetar insatsledare, styrkeledare och brandmän. Insatsledaren sköter det övergripande arbete vid en insats och bestämmer vad som ska göras. Styrkeledaren, brandmännens närmsta chef, tar order av insatsledaren och bestämmer hur arbetet insatsledaren begärt ska utföras.

Även på den operativa avdelningen arbetar man med förebyggande verksamhet genom utbildningar i hjärt- och lugnräddning, brandkunskapsutbildning och information till allmänheten. Det är den operativa avdelningen som genomför utbildningarna och det är jag som arbetar på den administrativa sidan som planerar dem och har kontakten utåt. Under året fick vi i uppdrag av kommunen att informera och utbilda nyanlända.

Personen jag pratar med nickar men har börjat driva bort. Det är inte lika spännande att höra om det förebyggande arbetet. Samtidigt som jag vet hur tacksamma kommuninvånarna är och jag själv är att det utförs. Olyckan är trots allt aldrig spännande när den drabbar en själv.
Marie Larsson

Susanna jobbar som krisberedskapsamordnare i räddningstjänstförbundet. Foto: Räddningstjänsten.
Susanna jobbar som krisberedskapsamordnare i räddningstjänstförbundet. Foto: Räddningstjänsten.

Torsdag 21 september
Får man inte se en massa jobbiga saker?

Innan jag började jobba som brandman hade jag aldrig sett en död människa. Jag var förstås inte säker på hur jag skulle reagera eller hur jag skulle bära med mig det efteråt. Men kanske en större farhåga jag hade var hur jag skulle bete mig och fungera i en starkt pressad situation. När vi kommer till en allvarlig olycka blir vi bombarderade av intryck. Hur man som människa hanterar sådana situationer vet man aldrig förrän man varit där. Det finns såklart saker som är värre att uppleva än andra, och olika saker berör olika individer på olika sätt.

Att vara i psykisk balans när du börjar ditt arbetspass är den bästa förberedelsen. Även våra övningar gör oss beredda på jobbiga och svåra händelser. En stor tilltro till vår förmåga skänker oss självförtroende att hantera även de saker vi inte kan simulera på en övning. När vi får ett larm och är på väg ut till olycksplatsen brukar vi måla upp ett värsta tänkbart scenario som skulle kunna möta oss utifrån den information vi fått om olyckan. På så vis kan vi tillsammans planera vad som behöver göras och vi får ett mentalt skydd mot det vi kommer möta. Sällan är det så allvarligt som vi föreställt oss och då kan vi istället växla ner och arbeta med ett större lugn. Att bli negativt överraskad när man kommer till en olycka kan leda till en stor stress som kan försvåra arbetet under hela insatsen.

Just den mentala förberedelsen inför vårt jobb och vart vi är på väg är en stor orsak till att vi kan agera lugnt och behärskat. När vi klär på oss våra arbetskläder inför ett larm klär vi samtidigt på oss vår yrkesroll, vårt mentala skydd. Vi får en distans till det som hänt och den tragedin det ofta är. Den distansen är nödvändig för att vi ska kunna agera professionellt, inte bara under den insatsen utan även under nästa.

Det finns förstås tillfällen då vi ändå påverkas starkt av det vi är med om. Själv tycker jag att känslan av misslyckande med en insats är svårare att skaka av sig än att se en otäck olycka som vi inte kan påverka utfallet av. Efter allvarliga händelser har vi en genomgång, eller debriefing, där vi pratar om vad vi sett och upplevt och där kan det visa sig om någon behöver ytterligare stöd framöver. Den gruppen som har haft insatsen får dessutom frågan om de vill jobba resten av sitt pass eller bli avlösta. Ofta väljer vi att fortsätta, inte för att vi är några supermänniskor som klarar hur mycket hemskheter som helst utan för att gemenskapen vi har inom arbetslaget just då kan vara det viktigaste stödet.

Visst händer det svåra och jobbiga olyckor som vi måste hantera, visst får vi se döda människor och hjärtskärande situationer, men det är inte något vi behöver uppleva varje dag eller ens varje månad. Vi har en yrkesroll som skyddar oss mot mycket och en organisation för att hantera det jobbiga efteråt när det behövs. Även om de hemska händelserna tillhör det här yrkets baksida så finns det så många fler tillfällen då vi får chansen att hjälpa, och de goda stunderna bär vi också med oss.
Mårten Bydén

Våra kläder skyddar mot mycket men ingen är osårbar. Foto: Räddningstjänsten.
Våra kläder skyddar mot mycket men ingen är osårbar. Foto: Räddningstjänsten.

Onsdag 20 september

Heter det inte brandkvinna?

Under min tid som brandman och kvinna inom räddningstjänsten så är detta den vanligaste frågan jag fått från allmänheten. ”Heter det inte brandkvinna? Är verkligen en kvinna stark nog? Tänk om?” o.s.v. Min brandmannakarriär blev tyvärr ganska kort, dock hade det ingenting alls med mitt kön att göra.
 
Tanken på att jag som kvinna inte skulle kunna arbeta med vad jag ville, hade inte ens slagit mig innan jag berättade för andra vad jag ville utbilda mig till. 
 
”Är det inte bättre att du blir polis?” Varför då? Är det bättre att jag försöker stoppa en misshandel än en brand? Lugnar människor som är uppenbart uppretade och inte jätteglada att se mig?
 
”Har tjejer lättare tester än killar?” Svaret är nej. Kvinnor har inte lättare tester än män och jag har varit på tester på ett tiotal stationer runtom i landet. 
 
”Vad gör du om du ska rädda en person som väger 150kg?” Svaret är, samma sak som mina manliga kollegor. Hjälps åt. Vi jobbar alltid i grupp och det är olikheterna som är vår styrka. Om ditt barn trillat ner i en brunn eller fastnat på ett annat spännande ställe som bara barn kan, vill du fortfarande att Albert och hans vänner som är två meter långa och lika breda ska vara de enda som kommer?
Förmågan att kunna samarbeta är en nödvändighet inom yrket. Foto: Räddningstjänsten.
Förmågan att kunna samarbeta är en nödvändighet inom yrket. Foto: Räddningstjänsten.
 
Det är tufft att vara brandman. Man behöver vara stark på inuti och utanpå. Det behövs ett tjockt pannben men också en stor kreativ förmåga att lösa problem på uppkomna situationer. Samtidigt ska du ha en förmåga att avge trygghet till de drabbade som du möter på olycksplats. 
 
Hur är det då att vara kvinna i ett så pass mansdominerat yrke? För egen del har jag, väldigt trivsamt. Har superbra kollegor. Dessvärre har jag vänner som upplevt när de kommer med ett förslag är det ingen som lyssnar men när en man i arbetsgruppen två minuter senare lägger fram samma förslag så ska det testas. 
 
En tjej som inte lyckades så bra på fystesterna under sin utbildning fick höra: ”Lilla gumman, är detta verkligen något för dig?” Men till hennes manlige klasskamrat som fick samma resultat sa de. ”Det ordnar sig grabben. Du har två år kvar i skolan att träna”.
 
Orsaken till att jag slutade som operativ brandman berodde på diskbråck. Problemen började många år innan jag valde att läsa till brandman. Inte så smart val då kanske man kan tycka, men skulle du kunna leva med att ge upp en dröm innan du ens försökt? Jag opererades och i några år så fungerade det bra men sedan kom smärtan tillbaka och operationerna blev för många. Jag förstod att det var dags att lägga pannbenet åt sidan. Det är trots allt skillnad på att ge upp och veta när man fått nog. 
Marie Larsson

Tisdag 19 september
Vad händer när larmet går?

Jag väcks hastigt av att lampan i taket tänds, en hög signal i form av en mistlur hörs samtidigt som en röst upprepar stort larm, trafikolycka. Jag rullar ur sängen och springer ut från mitt sovrum, mina kollegor gör samma sak.

Beroende på vilken typ av larm det är så krävs det att vi tänker till innan vi åker från stationen. Vi har flera bilar som är speciellt utrustade för att klara olika insatser. Tankbil, höjdfordon med stege, sexhjuling, bandvagn och båtar i olika storlekar med utrustning för att söka personer i vattnet och på isen, samt flera olika kärror med slang och pumpar på.

Detta är en tidig natt i mitten av augusti, stationen är nersläckt och alla sover men oavsett tid på dygnet behöver vi vara beredda, när larmet går har vi 90 sekunder på oss att komma iväg. Innan vi rullar ut från garaget får vi information att det handlar om en viltolycka på E20 som går igenom Alingsås.           

Varje dygn bemannas stationen av ett lag som jobbar operativt, detta lag består av fyra brandmän och en styrkeledare. Till vår hjälp finns alltid en insatsledare och en räddningschef i beredskap som kan styra arbetet vid större händelser.

På väg fram till olyckan får vi på radion en totalinformation från SOS. Vi kan nu börja förbereda oss på hur vi ska arbeta. Vem som gör vad på en olycka bestäms utifrån fasta rutiner redan på morgonen när vårt lag börjar. Skall jag vara chaufför under passet har jag som första uppgift att spärra av vägen runt olyckan. Sitter jag i baksätet på brandbilen är min primära uppgift att agera sjukvårdare.

Övning i losstagning av fastklämd person i en trafikolycka. Foto: Räddningstjänsten AVRF.
Övning i losstagning av fastklämd person i en trafikolycka. Foto: Räddningstjänsten AVRF.

När SOS kommer med totalinformationen får vi reda på att en personbil krockat med en älg. En person sitter fastklämd i bilen och älgen ligger mitt i vägen. Väl framme spärras vägen av och vi påbörjar vårt arbete med losstagning av personen. Vi arbetar tillsammans med ambulansen som bedömer den drabbades skador. När vi hjälpt personen ur bilen väntar transport med ambulans till sjukhus, medan vi stannar kvar på olycksplatsen och flyttar älgen från körbanan och rensar vägen fri från glassplitter och bildelar.
När vi är klara åker vi tillbaka till brandstationen och återställer bilen för att vara redo för nästa larm.
Magnus Johansson

Måndag 18 september
Brinner det mycket?

När vi fick förfrågan om att gästblogga så ställde vi oss frågan vilka de vanligaste frågorna är som vi får till räddningstjänsten från allmänheten. Utifrån det så har vi lagt upp veckans blogginlägg.

Tisdag – Vad händer när larmet går?
Onsdag – Heter det inte brandkvinna?
Torsdag – Får man vara med om mycket jobbiga saker?
Fredag – Vad gör man på brandstationen om man inte är brandman?
Lördag – Är det farligt att vara brandman?
Söndag – Vad gör ni om ni inte är ute på larm?

Så vilka är vi? 
Mårten Bydén en utmärkt, rutinerad brandman och gravt historieintresserad. Ni känner igen honom på det långa, blonda håret. För den som känner honom är han uppenbart född i fel tid men han är i alla fall bosatt i Gamlestaden i Göteborg.

Magnus Johansson, en multisportande undersköterska från Kungälv som sadlat om till brandman och vårt senaste tillskott i förbundet.

Marie Larsson, en författande dansare som skriver om en svunnen tid och bloggar på sommanbäddar.se. Hon är även en före detta brandman som fick käppar i hjulet och hamnade på den administrativa avdelningen.

Egentligen är yrkestiteln brandman förledande. Vi arbetar mycket bredare idag än vad man gjorde tidigare. Visserligen körde brandmän ambulans här i Alingsås fram till slutet på 80-talet men idag arbetar vi även mycket förebyggande. Det finns ett tiotal tjänster inom Alingsås och Vårgårda räddningstjänstförbund idag som inte är operativa.

Den mest förekommande utlarmningen inom AVRF är automatiska brandlarm men det är som tur är inte vanligt att det beror på en uppkommen brand. Dessa system finns på objekt då skadan av en uppkommen brand skulle bli extra förödande. Till exempel på en skola eller ett äldreboende.

Trafikolyckor är det som varit på andra plats bland de vanligast förekommande händelserna hittills i år. Så nej, det brinner inte så farligt mycket. Det är först på tredje och fjärde platsen bland de vanligaste larmen som bränder ute och inne kvalar in. Utomhusbränder är vanligast då vårens grönska ännu inte slagit till eller under torra sommarmånader.

I Väntan På Ambulans, IVPA, sjukvårdslarm är något som vi åker allt mer på. Det beror inte på att det är fler som blir sjuka, utan att vi fått i uppdrag att stötta ambulansen vid hjärtstopp för att öka förutsättningarna att rädda fler liv.

Utöver detta larmas vi ut till en lång rad händelser som livräddning på hög höjd, drunkningsolyckor, kemikalieutsläpp, djurlivräddning och akut omhändertagande av sucidal person.
Marie, Magnus & Mårten

————————————-

  • Mårten Bydén
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher