Foto: PRIVATNinni Jonsson, Alingsåsföretagare och ursprungligen från Dalarna.
Foto: PRIVAT
Ninni Jonsson, Alingsåsföretagare och ursprungligen från Dalarna.

Ninnis låtlista väcker minnen

Min Spotifylista

Jag växte upp under 70-talet på Sollerön i Dalarna. När mina föräldrar fortfarande styrde husets skivspelare (vinyl) var det rätt blandad musik som t ex Beatles, politiska Röda Bönor blandat med lite klassisk musik som jag och min syster skuttade runt på tå i vardagsrummet och dansade ”balett” till. Det förekom även någon marsch (när min tyske morfar kom på besök).

Simon & Garfunkel får starta min spellista för det är nog så att deras låt Cecilia var uppkomsten till mitt namn. Mina föräldrar hade tänkt att jag skulle heta Cecilia, och Irma som andra namn, men när jag kom hem från BB fick jag heta Ninni av min tre år äldre storasyster Jessica. Ingen vet varför hon gjorde det men Ninni kallades jag av alla utom farmor som tyckte ”det ska vara rätt och riktigt” och min pappa när han blev arg på mig: ”Cecilia Gustafsson!” (som jag hette som ogift). När jag inför konfirmationen döpte mig lade jag till Ninni som första namn.

Under uppväxtåren har en och annan Gärdebylåt spelats när jag har gått i parad med blomstergirlanden till midsommarstången i Sollerödräkt. Det är en tradition som även våra barn fått vara med om i många år.

Michelangelo var med på det första kassettband jag köpte den dåvarande på BP-macken på Sollerön. Det var melodifestivalslåtarna från 1975 och det var nog ett par år senare jag köpte den eftersom det var på rea på Solleröns BP… På detta band fanns även klassiker som ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård”.

Midsomrarna fram till slutet på 80-talet var fantastiskt roliga på Sollerön då, hela den lilla ön med 1000 invånare (om man räknar med lite byar utanför ön också), invaderades av ungdomar från hela Sverige, 50-talsraggare och tävlingscyklister. Ett år var Boppers på plats och vi var några ungdomar som hjälpte dem bära in utrustningen. Jag fick en autograf av Matte i bandet (den andra autografen jag äger är av clownen Manne). Men på kvällen övertygade pappa mig att inte slösa de 40 kronorna på biljett utan stanna hemma. Jag hörde ju alla låtar genom mitt sovrumsfönster hemma ändå.

Så kom Grease-febern! Vi sjöng i hopprepshandtagen på roliga timmen: ”Jollavant jolla ho ho -ho, ho, ho.” Här kommer låten för dig som inte känner igen den här versionen av texten. På den tiden kunde man se Grease tre gånger på bio: När filmen släpptes spelades den i Stockholm, året därefter nådde filmrullarna Mora och året därpå kom de till lilla Solleröns biograf.

Under de tidiga tonåren satt man som klistrad vid radion då ”Rakt över disk” gick med Clabbe och tryckte på play och rec samtidigt för att spela in de populära låtarna på eget kassettband. Tyvärr lyckades man alltid få med något av Clabbes uttryck ”Jaosa” eller ”Jabba dabba doo” mitt i låten, innan man han dra ner ljudet på inspelningen.

Vid 15 år fyllda tog jag alla mina sparade pengar och köpte en egen stereo med skivspelare, kassettdäck och radio från Pioneer. Det var dyrt, kanske 2000 kronor, och med en veckopeng på 12 kronor blev det många småjobb hemma med gräsklippning, tidnings- och fröförsäljning mm för att få ihop summan. Mina föräldrar tyckte det var helt galet att köpa så dyrt, men jag stod på mig och har faktiskt kvar delar av den idag som fungerar. Stereon var dock så dyr så jag fick låna pengar av mamma för att kunna köpa en LP att spela på den; Imaginations skiva gick varm och låten ”Just an illusion” får stå för hela den skivan.

CajsaStina Åkerströms låtar spelade jag flitigt under den period jag träffade min man Ola och samma år (-94) fick jag jobb på Lindex HK i Alingsås och flyttade hit. Jag bodde dessförinnan i Borås efter att ha gått Textilingenjörslinjen och jobbade i textilbranschen. Jag hade köpt en urgullig Bubbla-cab från 1972 som jag tog tur och retur många gånger till Västerås där Ola bodde. CajsaStina var med mig på resorna.

Under mina barndomsår spelade min bästis pappas akustisk gitarr. Hans barockmusik var alltid i bakgrunden hemma hos Åsa. Den satt i väggarna till och med även efter deras skilsmässa när han lämnat huset. Den här musiken ger mig ro och fick följa med in på BB under mina förlossningar. Här bjuder jag på en av de Bach-stycken han spelade.

För ett par år sedan var hela familjen på en härlig semester i Dominikanska Republiken. Vi hade med oss skor som vi skulle skänka till Annika Jonssons hjälpprojekt i Barrio Blanco på andra sidan ön. Dit fick vi skjuts med en svenska som var helfrälst i Romeo Santos och bachata dans. Så hans musik påminner om våra fantastiska upplevelser där.

Louise Hoffsten får avsluta min lista eftersom vi har haft personlig kontakt de senare åren. Hon har sjukdomen MS och behöver bra skor som är enkla att ta på och av. Hon fick tips om Cinnamon av en vän och kändis: Meja ”It all about the money” som handlade skor i vår butik i Gamla Stan, Stockholm. Sen dess har hon medverkat i vår katalog och gjort lite andra inlägg för oss.

Tack för att ni lyssnat och läst, hoppas det väckte några minnen hos er också.
Ninni Jonsson

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher