Foto: STEFAN SAMUELSSONThereze Almström, utställningsproducent, Alingsås museum, vid en del av föremålen i utställningen HEM.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Thereze Almström, utställningsproducent, Alingsås museum, vid en del av föremålen i utställningen HEM.

”Vi har levererat över förväntan”

Gästbloggen

På lördag öppnar den nya utställningen HEM i Alingsås museum, Alströmerska magasinet. Utställningsproducent Thereze Almström gästbloggar hela veckan om både den och annat som berör museet.

Söndag 8 oktober

Vilken dag! Vilken invigning! Okej, kl 10 verkar de flesta i Alingsås fortfarande vara i frukostkänslan. Det skall jag vara i morgon. Hoppas jag. Just nu är jag lyckotrött. Ni vet känslan när hela kroppen är alldeles glad efter att ha genomfört något som stundtals verkade helt omöjligt att slutföra. Göteborgsvarvet, ironman, en deadline eller en väldigt stor gräsmatta att klippa med en gammal handjagare. Vi har levererat och vi har levererat över förväntan. Det känns fantastiskt!

När klockan dragit sig fram emot 11 började besökarantalet tätna. Personligen fick jag inte ta emot en enda negativ kommentar utan bara idel positiva. Önskemålet att visa fler föremål på museet är till mångas glädje nu uppfyllt och att göra det utan att göra avkall på målgruppen barnfamiljer och ungas behov har gjorts med en bravur. Faktumet att vi har lyckats belysa och förhoppningsvis lyfta samhällsaktuella frågor är i allra högsta grad något som vi med stort ansvar känner att vi genomfört – och kommer fortsätta att genomföra.  Det här är ett kollektivt lyckorus. Vi är så många bakom utställningen. Så många som idag känner oss stolta.

Det här är mitt sista blogginlägg och jag vill bara avsluta med att återigen tacka alla som varit med i processen och skapandet av utställningen. Jag önskar att vi en gång för alla gjuter ett fundament för samtal och möten om historien, i samtiden och för framtiden.

Tack för mig!

 

Lördag 7 oktober

Plötsligt stänger vår eminenta ljussättare av elen. Det i sig är förstås inte konstigt. Det konstiga och oförklarliga är det som händer med TV-skärmarna efteråt. Just sådant som är det där som INTE skall hända kl 17 dagen innan invigningen. Men det gör det. Ena skärmen spelar helt enkelt upp vad den andra spelar upp och inte alls det den ska. Vi kliar oss alla i huvudet. Ingen av oss förstår vad som hänt, varför det har hänt eller vad vi gör åt det.

Mitt tålamod prövas och det är verkligen en karaktärsbrist jag lider av – mitt ringa tålamod. Vi har som sagt jobbat med den här utställningen i ett och ett halvt år. Att stå här när det är dags att gå hem dagen innan invigning och tekniken inte funkar finns inte på kartan..

Det lustiga är att jag tänker på den där handfulla gruppen av ständiga kritiker. De som redan innan de sett utställningen har dömt ut den som ointressant, utan förankring i Alingsås historia, för inriktad till barn, för dyr m.m. Nu kommer ni få era farhågor besannade, för den där tv skärmen funkar inte. Alltid något att kritisera. I nästa tankevurpa förstår jag att den här lilla gruppen ändå fyller en funktion för mig. Den gör det för att jag onekligen gör mitt yttersta för att, utan att göra avkall på mitt uppdrag eller mina ideal, ställer mig frågan vad gruppen kommer att säga.

Jag förstår att imorgon vid invigningen kommer någon eller några ur gruppen nyfiket göra ett besök för att se om hens i denna tidnings uttryckta farhågor besannas. Snälla du/ni säg hej till mig!

Fast allra gladast blir jag när ni andra som faktiskt är intresserade av ta del av utställningens innehåll (och kanske kan ha lite överseende med att första tv skärmen på plan tre kanske inte är helt i sin ordning) säger hej till mig eller mina kollegor. För er har jag nämligen allt tålamod i världen.

Varmt varmt välkomna HEM till oss på Alingsås museum när vi öppnar dörren kl 10.00!

PS! Det här med salladskommunist tycker jag är jätteroligt! Kanske för att jag också är vegetarian! DS!

 
Fredag 6 oktober

Då och då brukar jag få omvälvande upplevelser vilka många gånger resulterar i beslut om förändring. Nu skall jag minsann bli en ny härlig människa som varje kväll skall skriva ner minst tre saker jag är tacksam över à la Törnblom. Jag brukar ta sådana beslut på morgonen och ganska ofta har jag redan glömt av dem till kvällen. Idag skulle jag dock vilja skriva den där listan över vad jag är mest tacksam över.

  1. Jag är oerhört tacksam över att (nästan) allt var på plats till smygpremiären.

  2. Jag är oerhört tacksam över alla de positiva kommentarer och leende människor som fått ta del av det vi jobbat så hårt och länge för.

  3. Jag är oändligt tacksam för att jag har en plats att kalla mitt hem.

Att stå så där inför de över 100 personer som kommit för att nyfiket kika på den nya utställningen fyllde mig med en oerhörd värme… och viss tunghäfta. Först när jag redan lämnat micken inser jag att jag glömt att presentera en viktig nyckelperson för utställningen. Värmen blir till kall skam. Maria Eng, som gjort alla filmer i hela utställningen. Filmerna är oerhört viktiga då de i huvudsak representerar samtiden. Maria och Ruts arbete har varit ovärderligt! Tack! Och återigen tack till alla er som låtit er intervjuas!

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Staffan Albinsson höll invigningstalet. Foto: Privat.
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Staffan Albinsson höll invigningstalet. Foto: Privat.

Att gå runt och smyglyssna på er som kom var en fröjd. Alla positiva samtal och möten! Glada tillrop och förtjusande små tjut …. och allvarliga samtal. Staffan Albinsson höll ett fantastiskt invigningstal där det svåra fick blandas med det fina. Tack igen Staffan!

Men det är inte bara idag som jag är tacksam över att kunna ha ett hem att kalla mitt. Faktum är att jag är det varje dag och tänker på det varje dag. För det andra är också en del av min verklighet. Hemlöshet.

Att inte ha ett hem att kalla sitt eget är fortfarande idag starkt stigmatiserat och djupt förknippat med misslyckande. Så starkt att när jag inför för utställningen, ringt till Socialtjänsten för att fråga hur hemlöshet ser ut i Alingsås och återigen får höra hur stora mörkertal det antas röra sig om, hur siffrorna ser ut idag men hur den förväntas stiga ju lägre temperaturen sjunker, hur stor skammen över att be om hjälp är så skaver det så oerhört starkt i hela mitt hjärta. Därför är det vår skyldighet att vi inte blundar. Att vi belyser det som skaver.

Vi lever i en värld där nordiska träslag, virrvarrbord och kökskaos samsas med sovsäckar i Ikeakassar och pantburkar.

Jag går och lägger mig med en varm känsla av tacksamhet! Över er, över mina kollegor, över tryggheten i att ha ett hem!

Över 100 personer var med på smygpremiären. Foto: Privat.
Över 100 personer var med på smygpremiären. Foto: Privat.

Torsdag 5 oktober

Idag föll en pusselbit på plats. En viktig essentiell del av utställningen kunde äntligen och under stor spänning placeras ut på sin plats. En matta i form av en karta av Alingsås. Hela Alingsås. Inte bara den stad som ibland, lite slarvigt får bära hela kommunens autentiska identitet. 

bloggbild2

Ibland när jag får ta del av mejl eller samtal får jag ofta höra önskemål från ”oss alingsåsare” eller ”alingsåsarna vill”. Jag tänker ofta på vem den här Alingsåsaren egentligen är. Finns det en gemensam nämnare för de drygt 40 000 personer som bor i kommunen, mer än att de bor just i kommunen och att de de facto är människor? Ibland kan jag få hela listor där alingsåsarna eventuellt gått samman och kollektivt diskuterat innehållet på Alingsås museum. Och just det där är oerhört intressant. 

I vårt arbete har vi som jag nämnt tidigare gjort ett grundligt researcharbete. Vi har åkt runt i hela kommunen med en filmkamera och aktivt ställt frågan – känner du dig som en alingsåsare? Svaren kan ni förstås se i utställningen men för mig blir det återigen påtagligt att alingsåsaren inte är en homogen grupp, lika lite som svensken eller människan.

Egentligen bottnar det sig i samma sak oavsett om vi pratar identitet eller till föremål. Det är berättelsen som är avgörande för den upplevda autenciteten. Utan autencitet kan föremålet vara extremt viktigt eller helt ovidkommande. Så här: 

I våra samlingar har vi till exempel en bödelsyxa. Vid första anblicken ser de ut som i princip vilken yxa som helst. När kunskap om yxans historia tillkommer skapas en viss autencitet. Den ena (yxan) är utan den andra (historien) just bara en yxa. När vi sedan belyser den och plockar fram den och låter den möta publiken skapas en autencitet och värdet ökar markant.

Precis på samma sätt som svaret på vem som är alingsåsare i grunden är en fråga om autencitet, en fråga om äkthet men till skillnad från ett föremål finns det bara en enda person som, utifrån sin personliga autentiska berättelse, kan besvara frågan – nämligen den tillfrågade. Känner du dig som en alingsåsare? 

bloggbild1

Onsdag 4 oktober
 
Ett museum har alltid skyldigheter till sin publik, till sin huvudman och till de internationella överenskommelser som råder. Vi har utan att tveka därför olika personer som aktivt är med och fattar beslut, brukar vår verksamhet och i allra högsta grad ställer krav på både innehåll och utformning. Många gånger utifrån egna behov och privata intressen, andra gånger med mera övergripande frågor och långsiktiga perspektiv.

I vår kommande utställning HEM så har vi inledningsvis arbetat djupintervjuer vid flera tillfällen med tre helt olika fokusgrupper. Det har hjälpt oss att ringa in var fokus i utställningen skall ligga. Vad är egentligen viktigt när det kommer till hem? Vad händer med den som inte har något hem? Många av våra informanter har lagt samman närstående med känslan av att vara hemma. Någon upplever att “hemma är där mamma bor” och någon annan att “hemma är i min kropp”.

Utställningen är utformad på ett lekfullt och överraskande sätt med nästan tre gånger så många föremål som den tidigare utställningen med mycket att titta på och lära mer om. Här finns många möten med Alingsåsare i olika åldrar. Men det finns också ett tydligt “vuxen spår” där vi tar upp svåra ämnen såsom boende i fosterhem, i barnhem och berättelser om hur det är att komma från andra platser på jorden för att skapa sig ett hem här i Alingsås. 

Vi har tydliga riktlinjer att arbeta med mångfald. Ordet mångfald är ju onekligen på mångas läppar och känns mer eller mindre självklart för de flesta av oss att arbeta med. Innebörden av ordet kan, som det mesta annat, tolkas olika beroende på vilken infallsvinkel vi har. För min del är mångfald ett begrepp som säger att vi skall låta så många röster som möjligt få komma till tals. I den här utställningen kommer vi inte lyfta fram perspektiv som klass, genus, etnicitet, sexualitet, funktionsvariation, socioekonomisk status eller liknande – utan fokus ligger på utställningens tematik. Däremot är det viktigt att vi låter olika personer som representerar ett mångfald av olika grupper att få komma till tals om de frågeställningar eller ämnen vi har lagt fokus på. Vad är viktigt i ett hem? Vad gör att du känner du dig hemma? På vilket sätt är Alingsås hemma? Vem är egentligen Alingsåsare?

 
IMG_1198

Tisdag 3 oktober

Det sägs att Alingsås museum numera i ”folkmun” kallas Bolibompahuset. Det kan vi se som en stor ära för Bolibompa är ett fantastiskt program! Bolibompa har genom sin popularitet överlevt ett ständigt växande mediaflöde i 30 år! Med sitt omfattande och pedagogiska innehåll i program som Hjärnkontoret, Myror i brallan, Lilla aktuellt, REA, Fixarna etc har just Bolibompa närt flera generationer av bildade och kritiskt tänkande barn.

Faktum är att Bolibompas innehåll är mycket likt det vi eftersträvar på Alingsås museum. Vi skall primärt rikta oss till ungefär samma målgrupp (barnfamilj och unga), vårt innehåll skall visa på Alingsås historia, samtid och framtid och vi skall vara mötesplats där besökaren kan reflektera och kontemplera. Kan Alingsås barnfamiljer och unga, tillsammans med andra vuxna i sin närhet ha samma relation till Alingsås museum som tittarnas relation till Bolibompa kan jag inte se det som något annat än en enorm framgång!

Den som kom på att Alingsås museum lika gärna kunde heta Bolibompahuset hade möjligen något annat i åtanke. Kanske var detta djupt grundat i en besvikelse över att inte känna igen sig i den tolkning av museum som hen har. Troligen har också hen rätt i just det. De senaste åren har den museala världen genomgått en ganska stor förändring. Idag kan vi själva på ett helt annat sätt än för bara några år sedan söka information och själva på ganska enkelt sätt fördjupa oss i olika ämnen. Det förändrar förstås kraven på ett museum.

Idag går vi på museum av flera olika skäl men ett av huvudskälen är att bli berörda. Att få en minnesvärd upplevelse. Att komma till nya insikter. För att det skall ske måste vi använda oss av det mest värdefulla vi har – våra föremål tillsammans med våra berättelser och vår förmåga att ställa våra objekt i olika ljus. Att se dem ur olika perspektiv och skapa dialog med besökaren.

Precis på samma sätt som att alingsåsaren kan se Alingsås museums nya smeknamn Bolibompahuset ur två helt olika perspektiv. Det som är negativt för den ena kan likaväl vara positivt för andra. Det enda jag kan göra är att önska att vi, om så bara för en stund, kan låna varandras glasögon.

Måndag 2 oktober

Det har gått drygt två år sedan jag som jag tillträdde som utställningsproducent på Alingsås museum. Ett museum som rymmer ett samlingsmagasin med en stor mängd olika objekt, fyra anställda i varierande anställningsformer och sist men inte minst en byggnad som väcker en del människors odelade uppmärksamhet.

Jag heter Thereze Almström och om just det här museet, vår nya utställning HEM och den museala världen skall jag reflektera över så här i offentlighetens ljus under en hel vecka.

Jag har jobbat med museum de senaste 15 åren av mitt liv i både Sverige och i USA. Att jag började att arbeta på just museum var möjligen lite utav en slump – fast ändå inte. Tidigt började jag intressera mig för olika inlärningsmetoder utanför skolans ram. Museum är ett fantastiskt sådant rum för lärande. Det ställer ett högt krav på oss att se på våra föremål och frågor ur olika perspektiv och ständigt fråga våra besökare om deras egna reflektioner.

Museum av idag, tillsammans med många andra institutioner, arbetar konstant med att kritiskt titta på sitt material. Material som samlats in under olika perioder har av naturliga skäl setts på med glasögon av sin egen samtid och utifrån befintlig kunskap. Men världen är dynamisk och i ständig förändring. Vi måste därför våga titta på vårt innehåll med olika glasögon. Ur olika perspektiv. Av respekt för inte bara föremål och arkivhandlingar utan framför allt av respekt för alla de människor som en gång varit avbildade, ägare eller skapare av objektet.

Alingsås museum slår upp dörrarna för vår nya utställning HEM på lördag den 7 oktober kl 10. Vi i personalen har arbetat med utställningen mer och mindre intensivt under snart två års tid. Det är fantastiskt att nu se resultat av vårt gedigna arbete. För att göra en utställning i den här storleken krävs väldigt många fler än fyra personer. 250 personer har på ett eller annat sätt varit medskapare till HEM. 250 personer som har bidragit med allt från snickerier till fotografier av platser där de känner sig hemma.

Jag känner en otrolig och innerlig tacksamhet till var och en av alla er! Och jag hoppas att ni övriga alingsåsare vill följa med mig under den här veckan och framför allt komma hit till Alingsås museum och känna er som hemma!

  • Thereze Almström
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher