Arkivbild: MIKEY LENNARTSSONIngvar Larsson, instruktör och delägare Alingsås Hälsostudio.
Arkivbild: MIKEY LENNARTSSON
Ingvar Larsson, instruktör och delägare Alingsås Hälsostudio.

”Snacka om positiv energi!”

Min Spotifylista

”Välj ut tio av dina favoritlåtar!” Uppdraget lät enkelt, men det gick snart upp för mig hur många låtar jag lärt mig uppskatta och näst intill dyrka genom åren. Att välja utifrån någon typ av rankingsystem var helt omöjligt. En topp hundra-lista hade varit nästan lika svårt. Jag ger här mest plats åt det som först väckte mitt musikintresse; 70-talshårdrocken, som såklart med tiden kompletterades av 80-tals-dito. 

Skrolla nedåt för att komma till Spotifylistan

När en nyinflyttad klasskompis 1975 kom ångande med sin Puch Dakota och hade med sig Black Sabbaths ”Paranoid”-LP på pakethållaren,  då öppnades en ny värld. Sabbaths tunga, melodiösa profetior grep tag i mig  på ett sätt som tuggummipopen aldrig hade varit nära. Timme efter timme spelade vi Sabbath’s, Thin Lizzy’s, Blue Öyster Cult’s och Deep Purple’s verk.

I samma veva vaknade tränings- och tävlingsintresset och den tunga, energiska musiken gav kraft inför hårda träningspass. Många hundra mil konditionspass har genom åren förstärkts genom melodiösa gitarrsolon och tunga basgångar. Sony Walkman var en bra uppfinning och BASF C60 var kassettbandet som gällde.

I min spellista finns några udda inslag, som Saxon’s version av Christoffer Cross’ ”Ride like the Wind”, där Biff Byford lyfter låten flera meter med sin makalösa stämma. Snacka om positiv energi! Flera låtar som jag först  höll som självklara, sållades sedan bort, efter att jag lyssnade igenom dem igen. Min nostalgiska ådra hade förskönat dem. Ett vanligt fenomen skulle jag tro. ”Into the Arena” med Michael Schenker Group gjorde sig bäst på en video från Nürnberggalan -83, insåg jag.

Ronnie James Dio hade ensam kunnat få med 20 låtar på min topp-tio-lista. Denna enorma lilla man, som alldeles för tidigt lämnade oss, och vars röst och låtskrivande fortfarande ger mig rysningar. Ytterligare ett par ”no show” bland hundra är Journey’s ”Don’t Stop Believing” och vissa av Volbeat’s alster. 

Till min egen förvåning finns flera ballader på listan. Det är väl ett ålderstecken att ”Changes” är med och inte Accept’s ”Balls to the Wall” eller Iron Maidens ”Aces High”. Musiksmak förändras på olika sätt genom livet. Mognad, skulle någon kalla det. Själv vill jag nog helst inte mogna här, utan återupplever gärna de känslor, minnen och framtidstron som klassikerna väcker i mig. Om än i en lite mer nyanserad variant än när det begav sig.
Ingvar Larsson
Gjutjärnshjärta

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher