Foto: STEFAN SAMUELSSONLeonore Nordin, redigerare på Alingsås Tidning.
Foto: STEFAN SAMUELSSON
Leonore Nordin, redigerare på Alingsås Tidning.

”Texten, låten, hennes röst. Fem stjärnor.”

MUSIKBLOGGEN

Den här veckan skriver sju AT-medarbetare om musik och presenterar var sin topplista med låtar – en kombination av våra avdelningar Gästbloggen och Min Spotifylista. Håll till godo. Hoppas att du blir nyfiken på en eller annan låt.

Julafton 24 december

”Vad lyssnar du på för musik?”
Frågan framkallar fortfarande nästan samma svettiga ångest som när jag var en 18-årig popflicka, så otroligt rädd för att inte lyssna på ”rätt” band.

Så där i solskenet på Emmaboda, med en avslagen öl i handen, blev svaret alltid:
– The Charlatans.

Mitt musikälskande började med Pet Shop boys, Abba och Madonna och gick via den – tidigare utskällda, numera hypade, genren eurotechno – till indiepop. Det var en Oasisskiva på våren i nian som fick in mig på det spåret. Ganska snart la jag till hiphop och R’n’B som TLC, Missy Elliott och Destiny’s Child.

Nu befinner jag mig i en mischmasch av detta. Så när folk frågar vad jag lyssnar på för musik blir svaret det svävande … electro … eller eh … indie … eller nä, jag menar … pop. Är inte längre rädd för att bli dömd för min musiksmak (hey, jag är 37), tycker bara att frågan är svår.

Sätta ihop tio låtar från hela mitt liv hade varit ogörbart. Så jag utgick från den eminenta lista med favoriter från 2017 som Spotify redan satt ihop åt mig. Av de 50 låtarna gjorde jag ett grov-urval. Sen la jag till nån enstaka favorit. Dessa symboliserar det jag lyssnat på under året.

Det blev inte tio låtar utan elva. Förlåt, jag kunde verkligen inte rensa bort en till <3

God jul!

”Fiction” – the XX – Maya Coles remix
Det var den 8 februari i år. Jag hade haft två förkylningar i rad och hostade nästan lungorna ur mig. Men biljetter var beställda till the XX på Hovet. Till råga på allt var det årets typ kallaste dag.
Men jag åkte dit. Och konserten var helt fantastisk. En av låtarna presenterades med ett långt intro, och jag insåg att det var en remix jag inte hört. Gick igenom samtliga EP:s som bandet släppt på tåget hem från Stockholm, och hittade ganska snabbt rätt. Tror jag lyssnade på den 40 gånger på vägen hem …

 ”Fy Faen” – Hkeem och Temur
I april släpptes äntligen sista säsongen av Skam, med Sana i centrum. Kan varken se eller lyssna mig mätt på avsnittet där tjejerna ska på fest med ”ballonggänget”. Detta till tonerna av ”Fy Faen”.

”Style” – Taylor Swift
Låten som har den bästa texten; ”You got that James Dean daydream look in your eye, and I got that red lip, classic thing that you like. And when we go crashing down, we come back every time, cause we never go out of style.”

Sing to me” – Jhene Aiko och Namiko Love
Jhene Aiko gör en jättegullig duett med sin dotter som bara är helt fantastiskt bra.

”Sleeping Pills” – Ji Nilsson
Ji – egentligen Josefina Nilsson – är en sån där artist som jag är smått besatt av, och hon gör mig aldrig besviken. Det är electropop som känns luftig, men med underliggande svärta. Hennes Garbo-mystik ökar av att hon undanbett sig livespelningar.

God bless America – And all the beautiful women in it” – Lana del Rey
Det blev augusti och Way out west. Lana del Rey gjorde en magisk spelning. Flytande, drömsk, vacker. Det här är min favoritlåt från senaste skivan.

 ”Eller hur” – Maxida Märak
Upptäckte Maxida Märak när hon sommarpratade 2015 och har varit fast sen dess. Hon är aktivist och engagerad i samernas rättigheter, musiker och dessutom begåvad skådespelare. Samt har en personlig, inspirerande stil. Den här låten är från senaste EP:n ”5”.

Human again” – Carl Louis featuring Ary
Spotify gör en lat. Det kommer upp listor med ”rekommenderat för dig”. Det var på så sätt jag upptäckte house/electroartisten Carl Louis, som jag härmed kan rekommendera vidare. Låten är ett samarbete med Ary, som jag trots upprepade googlingar inte hittat så mycket information om.

”Big picture” – London Grammar
Jag och kompisen stod i kö för att få en blomsterkrans i håret, på Way out west. Det regnade, vilket var nog för att sänka min festivalpepp. Men från stora scenen lät det bra, till och med väldigt bra. Och på så sätt upptäckte jag London Grammar, indieband från Nottingham som består av Hannah Reid, Dan Rothman och Dominic Major.

Don’t worry” – the sound of Arrows
Precis som mycket annat av det jag gillar är det svävande, drömskt och upptempo. The sound of Arrows kommer från Sverige och består av Oskar Gullstrand och Stefan Storm.

Homeward bound – Sabina Ddumba
Texten, låten, hennes röst. Fem stjärnor.
Leonore Nordin

Foto: PONTUS HINDSFORSJohan Hallberg, reporter på Alingsås Tidning.
Foto: PONTUS HINDSFORS
Johan Hallberg, reporter på Alingsås Tidning.

Lördag 23 december

Gör en spellista med tio låtar! Budskapet var enkelt, men samtidigt så svårt. Ska man välja låtar som betytt mest för en genom årens lopp. Eller gå på ett tema: bästa covers, bara svenskt, årets bästa låtar, eller…

Nej, jag gör det lätt för mig. Det behöver in vara svårare än att köra tio låtar. Tio bra låtar! Samtidigt innebär det att mycket har valts bort, men håll till godo med något av det jag lyssnar på just nu.

Lambshop – In care of 8675309
Har alltid varit svag för bandets blandning av rock, soul och country. På senaste albumet bytte de riktning till ett mer ”modernt” elektroniskt sound, och på öppningsspåret mumlar sig Kurt Wagner igenom ett närmare tolv minuter långt mästerverk.

Cat Power – I don’t blame you
Kanske har Cat Power fått mest uppmärksamhet för sina covers på kända låtar. Mitt personliga favoritalbum är dock You are free, och den avskalade I don’t blame you.

Mattias Alkberg – Jag speglar mig
En gammal favorit sedan åren som frontman i The Bear Quartet. Nu är han tillbaka med ett nytt soloalbum, kanske lättillgängligare än någonsin, och en av årets bästa i mitt tycke.

Tom Waits – Rain dogs
Albumen Rain dogs och Swordfishtrombone blev på vinylskivans tid min väg in i Tom Waits egensinniga musikaliska universum. En artist att alltid återvända till, och att återupptäcka.

Magnolia Electric Co – Leave the city
Vet inte varför, men gillar mycket av det som Jason Molina var involverad i. Svårt att välja låt, men Leave the city med Magnolia Electric Co. säger mycket om vilka musikaliska marker han rörde sig i.

Vasas flora och fauna – Leevi & the Leavings
”Sin vana trogen låna din farsa ut sin bil. Du sköt fram sätet och la på Leevi & the leavings. Turbon drog bra och vi stämde upp i yster sång: Jäädä saat, julma maa.” Lysande öppningsfras från ett lysande band.

PJ Harvey – In the dark places
En gammal favoritartist som jag återupptäckt, stark låt och en röst som samtidigt är kraftfull och skör.

Avantgardet – Horsepundarpop
Sångarens Rasmus Arvidssons väg ut ur missbruk resulterade i fjolårets lysande debut För många dyra skor och döda ögon. Året uppföljare är minst lika bra och levererar underbar skramlig pop/rock.

Sun kil moon – Tonight the sky
Efter tiden med Red House Painters fortsatte Mark Kozelek vidare med soloprojekt, och med Sun Kil Moon.

Joel Alme – Våran sort
Joel Alme bytte språk från engelska till svenska för något år sedan, och släppte en samling fantastiska låtar, som han också hade den goda smaken att gästspela Alingsås med.
Johan Hallberg

Foto: JENNY SCHAGERLINDUrban Kärvling är platschef på AT:s redaktion för Vårgårda och Herrljunga samt biträdande redaktionschef.
Foto: JENNY SCHAGERLIND
Urban Kärvling är platschef på AT:s redaktion för Vårgårda och Herrljunga samt biträdande redaktionschef.

Fredag 22 december
Min första skiva var ”A hard day’s night”, en vinyl-EP med The Beatles. Den och andra singlar och EP-skivor spelade jag och min äldre bror på vår portabla skivspelare, där högtalaren satt i locket. 

Musik har alltid varit ett stort intresse och jag var under ungdomsåren i Vänersborg medlem i musikföreningen Musik för musikens skull (MfMs). Föreningen arrangerade musikresor till festivaler, konserter och arrangerade egna konserter, bland annat musikfestivalen Bergalåtar i skidbacken vid Hunneberg. Och i Göteborg bodde jag ett kvarter från legendariska rockklubben Errols.

Jag går fortfarande på konserter, oftast ihop med mina döttrar. En tillvaro utan musik vore fattig och oerhört tråkig. För mig är musik ett livselixir.

Här är min spotifylista:

Cowboy Song – Thin Lizzy 
Festernas festlåt, som alltid hamnade på skivtallriken en bit in på festen när formen var på topp… Det ska vara liveversionen från albumet Live & Dangerous.

Clampdown – Clash
Köpte Clash första album och föll för gruppen direkt. Då var de ett genuint punkband. Har alltid gillat punkmusik, ganska okomplicerad men full av kraft och energi.

Staten och kapitalet – Ebba Grön
Har haft förmånen att se Ebba Grön live och vilket jäkla drag det var när de spelade denna klassiker.

Life on Mars? – David Bowie
Den artist jag har flest album med. Detta är en fantastiskt bra låt.

With or Without You – U2
U2 har gjort oändligt många bra låtar. Detta är favoritlåten från enastående bra albumet The Joshua Tree.

Human – Killers
Spelades mycket när vi bilade från Las Vegas till Gran Canyon. Bra resa och bra låt.

Back To Black – Amy Winehouse
Amy hade en egen stil. Mycket duktig soulsångerska, som tyvärr hamnade i missbruk och gick bort alldeles för tidigt.

I’ll stand by you – Pretenders
Har alltid varit svag för Chrissie Hyndes röst.

Ramlar – Håkan Hellström
Håkan är en äkta underhållare som alltid bjuder på sig själv. Hans spelningar på Ullevi är happenings som slår det mesta.

Strövtåg i hembygden – Mando Diao
En av de finaste sånger jag hört och med en fantastiskt vacker text av Gustaf Fröding. Valde sången till min fars begravning.

Urban Kärvling

Foto: MÅRTEN ÖHMANTotte Vesterlund, vikarie på AT:s redaktion.
Foto: MÅRTEN ÖHMAN
Totte Vesterlund, vikarie på AT:s redaktion.

Torsdag 21 december
Att försöka sig på en sammanställning av årets bästa låtar är, oavsett år, närmast omöjligt. Men som tur är har jag en farsa som i likhet med huvudkaraktären i Nick Hornbys klassiker ”High Fidelity” är grym på att göra listor, så jag har hämtat inspiration därifrån samtidigt som jag garderar mig att utse just ”några” av årets bästa.

Eden – Makthaverskan 
Makthaverskan är tillbaka med besked. Underbar musik, text – och, som alltid, fantastisk sång.

Everything Now – Arcade Fire
Way Out West-aktuella kanadensarna levererar en dansant rökare som samplat underbara ”The Coffee Cola Song” av Francis Bebey.

Snooza – Säkert!
Ingen gör vardagspoesi bättre än Annika Norlin. Ett tema som de allra flesta säkerligen kan relatera till. 

HUMBLE. – Kendrick Lamar
Ett av de bästa spåren från ett av de bästa albumen inom genren i år. Medryckande beat. Känns härligt smutsig på något sätt.

Just Like We Do – Sleaford Mods
Basgången! Dialekten! Om Johnny Rotten anno 1977 börjat rappa i stället för att spela punk med Sex Pistols hade det nog låtit ungefär så här. 

Run, Andy, Run – Henrik Berggren
Henrik Berggrens hyllning till bortgångne tidigare Broder Daniel-medlemmen Anders Göthberg är både vacker och sorglig.

Centralmassivet – Thåström
”Vi är vanliga, vi är nån i mängden. Åh, vi är stjärnor. Vi är ett blankt papper, vi är en torsdagseftermiddag vid fönsterbordet”. Texten ackompanjeras av trummor som låter som hjärtslag. Titelspåret från Thåströms senaste platta är så Thåströmskt det bara kan bli.

Hög i gränder – Avantgardet
Nationalteatern och Pete Doherty får ett barn och begåvar det med ett namn som sätter spår. 

Doomsday – Ryan Adams
Klass rätt igenom. Och inte blir det sämre av munspelet. 

Holding On – The War On Drugs
Imponerande hur The War On Drugs bara kan fortsätta att ösa ur sig kvalitet. Har de någonsin gjort en svag låt eller platta? Tveksamt. När de låter som allra bäst känns det nästan lite Spingsteenskt. 
Totte Vesterlund

Arkivbild: BOSSE ÅSTRÖMPhilip Mauritzson, reporter Alingsås Tidning.
Arkivbild: BOSSE ÅSTRÖM
Philip Mauritzson, reporter Alingsås Tidning.

Onsdag 20 december

Jag har aldrig skval-lyssnat på musik, för mig har musik alltid haft en funktion.

En orolig Philip söker ro i tidlös klassisk musik och i unga år botades olycklig kärlek av sorgsna singer-songwriters, som tyckte lika synd om sig själva som jag, i sina alster.

I dag är musik lika med medicin. När nu kroppen inte längre orkar träna och motionera så får adrenalinet lösgöras med hjälp av öronen.

Därför väljer jag allt oftare musik som har tempo, ett positivt budskap, får mig på bra humör och gör att jag fixar vardagen. Musik man kan plocka disk till, utan att man märker att man gör det.

1 Thelma Houston – I’ve got the music in me
Köket ser ut som ett bombnedslag och då börjar vi med en cover. Låten skrevs av keyboardisten Bias Boshell i Kiki Dee Band 1974, men året efter sparkar Thelma Houston upp den här medryckande dängan i krysset. Till sin hjälp har hon en uppsättning all star-musiker, och i mitt tycke blir inte musik så mycket bättre än så här.

2 Prince – Baby I’m a star
Diskmaskinen är redan halvfull, men det finns ingen anledning att stanna upp. Artisten Prince är kung i min bok, och dilemmat jag står inför satte han själv ord på ifrån scen på Way Out West 2011: ”I’ve got too many hits”. Valet faller på ”Baby I’m a star” för ryggmärgsvrålet 2:32 in i låten.

3 Aretha Franklin – I say a little prayer
Okej, andningspaus med axelgung behövs. Låtskrivargeniet Burt Bacharachs näst bästa låt (”Alfie” är väl ändå bäst?) har inte samma tempo som startlåtarna i den här listan men den får mig alltid på bra humör. Det beror delvis på variationen av tretakt och fyrtakt, men framför allt är det ju Aretha som har världens bästa röst.

4 Whitney Houston – I wanna dance with somebody
Whitney Houston skulle ju bli Arethas arvtagare, men drogerna kom emellan. När det gäller den här låten får man se förbi den glättiga produktionen från 1987. Refrängen är som ett tuggummi, det är helt enkelt en svårstoppad hit.

5 Paul Simon – Graceland
80-talets bästa skiva? En känslig röst som berör, och låten är skönt framåtskridande genom Mississippideltat.

6 Ray Charles – Hallelujah I love her so
En söt låt, perfekt inslagen av en av de mest oefterhärmliga artisterna någonsin.

7 Steely Dan – Peg
Lite gubbigt kanske, men jag bryr mig inte. Rick Marottas känsliga trumspel och Chuck Raineys bas är värt entrébiljetten.

8 Abba – Dancing Queen
Den, i min mening, bästa poplåt som någonsin kommit ur Sverige. Fullt med fantastiska ackordval.

9 The Temptations – Get ready
Okej, du är klar med köket… men vem ska dammsuga hela huset? Svaret är DU, till tonerna av den här Motown-klassikern.

10 The Doobie Brothers – What a fool believes
En lugnare bagatell får avsluta. Men samtidigt fick den en amerikansk Grammy som Årets låt 1980.
Låten är med på listan för att den får min dotter Juni, 7 månader, att somna.

Philip Mauritzson

Foto: PONTUS HINDSFORSMarcus Löfström, sportreporter på AT.
Foto: PONTUS HINDSFORS
Marcus Löfström, sportreporter på AT.

Tisdag 19 december

Går jag utanför dörren så kollar jag alltid två saker. Har jag låst dörren ordentligt? Och har jag mina hörlurar med mig?

Är jag ensam och ska röra på mig i någon riktning längre än 200 meter så måste jag lyssna på något. Musiken är med mig i allt jag gör, från en lunchpromenad på stan till de där magiska timmarna sent på fredagskvällen när familjen somnat och jag kan sträcka ut mig i soffan med lurarna intryckta så hårt att dom möts mitt i huvudet.

Här är tio av mina favoriter, där jag lägger in en ledsam brasklapp om att Peter Gabriel skulle varit med, om Spotify bara hade haft hans musik tillgänglig.

At the Gates – Slaughter of the Soul
De okrönta kungarna av det som i extremmetal kallas ”Göteborgssoundet” gjorde med den här skivan ett riktmärke för andra band att följa i årtionden. Titelspåret är allt jag älskar med extrem musik, ihopkokat i tre minuters eufori. Go!

Christian Kjellvander – Homeward Rolling Soldier
Hela den här skivan, Songs From a Two-Room Chapel, är otroligt stark och även om Kjellvander gjort mycket bra sedan dess, har han aldrig nått de höjder som detta album når. Och den här låten når högst av alla. Den lilla schlager-höjningen i slutet är värd hela entrépengen bara den.

VNV Nation – Standing
De tre år jag spenderade på högskolan i Skövde, studerandes filmvetenskap i härliga människors sällskap, var några av de bästa i mitt liv. En låt definierar de åren mer än någon annan och det är synthbandet VNV Nation med deras topplåt från albumet Empires. Standing är dyster och glad på samma gång.

Bloodbath – Like Fire
Nu landar vi i den extrema musiken igen. Stockholmsbandet Bloodbath startades mer eller mindre som ett skämt, eller åtminstone mer som en chans för några musiker att få göra dödsmetal som den spelades när scenen började växa på 90-talet. Mikael Åkerfeldt, monstersångaren från mitt älskade Opeth, har aldrig varit argare än här.

Anathema – Fragile Dreams
En gång i tiden tillhörde britterna i Anathema de stora fyra doom-banden från de brittiska öarna. Men sedan många år tillbaka har dom bytt spår och spelar nu världens kanske bästa progressiva rock. Fragile Dreams är bröderna Cavanaghs bästa låt när det gäller att visa vad bandet är kapabel till. Ösigt, ömt och smäktande om vart annat.

Opeth – Bleak
Jag ville inte göra en lista där ett band har flera låtar med, men hade jag gjort det hade detta inte varit den enda Opeth-låten, om man säger så… Den här pärlan kommer från min absoluta favoritskiva genom alla tider, Blackwater Park. En skiva som förändrade min syn på musik för all framtid.

Ben Howard – Esmeralda
Stämning är som bekant viktig när jag lyssnar på musik, och där levererar den här pärlan från The Burgh Island EP verkligen. Tänk er att ni sitter på en strand en väldigt tidig höstmorgon. Det blåser lätt, dimman ligger tät och du har en varm kopp kaffe i händerna. Det är Esmeralda för mig.

Rush – Time Stand Still
Det finns många klassiker att välja på i den kanadensiska trions digra bibliotek men jag väljer den här pärlan från deras lite mer synthiga fas på 80-talet. Geddy Lees röst är som vanligt vass och Neil Pearts trummor är ju som bekant bäst i världen, så det kan liksom inte bli fel.

Chris Isaak – Wicked Game
Alla som känner mig vet om mitt brinnande, näst intill ohälsosamma intresse för allt David Lynch. Det var på grund av det som jag första gången hörde Wicked Game, från musiken till hans roadmovie Wild at Heart. En otrolig låt som fortfarande väcker känslor.

Angelo Badalamenti – Twin Peaks Theme
Ledsen, men den här måste med på en topp tio-lista. Det går liksom inte att undvika ta med det stycke musik som kanske bäst sammanfattar mig själv och mitt intresse för kultur, må den vara svår, fin eller populär. Tidlösheten definierad.
Marcus Löfström

Foto: PONTUS HINDSFORSKatrin Niklasson, reporter på AT.
Foto: PONTUS HINDSFORS
Katrin Niklasson, reporter på AT.

Måndag 18 december

Det är inte helt enkelt att välja ut tio låtar som ska berätta något om en själv och ens musiksmak. Först var jag inne på att plocka ut de tio låtar som betytt mest för mig i livet, men den uppgiften blev övermäktig.

Istället har jag tittat tillbaka på mitt Spotifyår och valt ut några av de artister som återfinns bland mina mest spelade. En hel del av dem har nog funnits på den listan i många år, för jag håller mig ganska mycket till mina gamla favoriter. Några som inte fått så stort utrymme i mitt musikliv 2017, men som fått det tidigare år, har också slunkit med i den här listan.

Skrolla nedåt för att komma till Spotifylistan

Aldrig bli som förr – Laleh
Jag älskar Laleh. Hon har en musikalitet och en persona som går rakt in i hjärtat.

If I can dream – Elvis Presley
Elvis Presley är en stor inspiration för mig. Go big or go home, som man säger.

Vi är inte längre där – Kent
Kent har funnits vid min sida sedan jag var 15 år och även om de tog farväl förra året (på ett fantastiskt sätt, för övrigt), gjorde inte jag det.

Ain’t no way – Aretha Franklin
Återkommer alltid till Aretha Franklin.  Och den här låten är på min topp 5 av Aretha-låtar.

Nåt för dem som väntar – Olle Ljungström
En av våra största poeter. Just runt tiden då plattan Det stora kalaset släpptes såg jag Olle på Bommens salonger i Göteborg, under en liten intim spelning. Ett fantastiskt musikminne.

Running with the wolves – Aurora
Fick tips om Aurora av en kompis och har varit besatt av henne sedan dess. Speciellt av denna låten. Ni måste lyssna på den i lurar, högt!

City lights – Blanche
Belgiens bidrag i Eurovision förra året, som jag fastnade för direkt. Borde vunnit, såklart.

Panic – The Smiths
The Smiths är en ungdomskärlek och jag hänger mig fortfarande gärna åt den smithska misären och genialiteten i perioder.

Saturyday night – Suede
Suede har hängt med mig länge. Jag såg dem i Lisebergshallen 1999 och den spelningen avslutades just med denna låt. Jag älskar den. Funderar till och med på att ha den på min begravning (må det dröja.)

Red dirt girl – Emmylou Harris
2017 började jag utforska countryspellistor på Spotify. Emmylou Harris är en av de artister som fastnat hos mig.
Katrin Niklasson

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.

veckansluncher