FOTO: HENRIK SKARSTEDT
Maja-Stina laddad för nya uppdrag
kommentarer (2)
Maja-Stina Fransson, journalist med förflutet på AT, är den här veckan tillbaka som Veckans bloggare.
Ålder: 25 år
Bor: Trerummare i Göteborg
Familj: Pojkvän Henrik och familj i Herrljunga
Gör: Frilansar som journalist, med olika projekt
Dagbok: Har skrivit varje dag sedan den 14 juni 1994.
Till söndag 8 februari
Till måndag 9 februari
Till tisdag 10 februari
Till onsdag 11 februari
Till torsdag 12 februari
Till fredag 13 februari
Till lördag 14 februari
Söndag den 15 februari
Söndagen tillbringade vi i himmelriket – ja, det kallas faktiskt så: spa-avdelningen på Sankt Jörgen Park. Därute på Hisingen, när vi precis lämnat all industri, så hamnar vi i underbara Sankt Jörgen. Lovely. Sex timmar var vi där, gick som i ett nafs. Vi blev som små russin av allt vatten, peeling och bastande. Små russin som åt fin middag i snyggaste miljön.
Att rekommendera! Dit vill jag igen.
Nu drar en ny vecka igång. Inga hundar, men tv-jobb. Inspelning av Postkodlotteriets 50-50 till TV4 och snart TV3:s ”Jag vet vad du gjorde förra lördagen”.
Beautiful Business Award och självklart mer bloggande.
Sista inlägget här för nu. Jag återkommer gärna. Ta hand om er!
Lördag 14 februari
– Har du en man?
Arlinda hemma på mammas och pappas gata brukar fråga det.
– Jo, jag har man. Eller man och man… Henrik är ju mer en kille, du vet, svarar jag.
– När ska du och Henrik gifta er?
Moa frågar det ibland. Senast när hon var på höstlov här.
– Jaaa… det dröjer nog. Vi ska ju ha en stor fest i såna fall. Och du ska såklart vara med.
Moa funderar.
Och lite senare när Henrik och hon har gjort pannkakor, säger hon:
– Jag tycker att du kan gifta dig med honom.
Det är ju Alla hjärtans dag i dag. Vi har firat med Ikea-utflykt. Köttbullar i restaurangen, doftljus, gula batterier och provsittning av två schäslonger. En divan-soffa är ingen idé för oss. För att behålla kärleken måste båda två få divan. Och då blir det vita schäslonger, skitsmart.
Jag minns sommaren 2007 när vi startade serien Fem funderar på Barometern. Jag gjorde webbradio med barn. Snackade om livet, döden – och kärlek förstås.
En kille, Hannes sex år då, visste att han var kär när han gav ett chokladpaket till en tjej.
– Jag har gjort det en gång. Jag har bara varit kär i en – Emmy, fast hon är inte här på dagiset nu. Hon är på skola. Fast jag är inte kär i hon längre, sa han.
Han satt och hummade en lång stund. Drömde sig bort verkligen. Jag hade svårt att få kontakt med honom. Men så hade han funderat klart och sa:
– Kanske man blir kär och så ramlar man ner – ding bara. Man får liksom en kärlekspil i sig.
Fredag 13 februari
Förra veckan – i fjällen – bokade Henrik tid hos hudläkare. Ville kolla ett konstigt födelsemärke.
– Fredag den 13:e alltså?, hörde jag att han sa.
– Tar ni verkligen emot patienter då...?
Jo, och Henrik var där i morse. Besked: ”Du har en fin kroppskostym med snälla födelsemärken”.
Puh. Jag blir alltid orolig numera. Cancer får jag ont i magen av. Så många drabbas. Så mycket vi kan göra, men inte bota denna sjukdom.
Nu hör jag Gustav, sex år, i Anna Iversens radioreportage om barn med cancer. Anna frågar:
– Är det något annat som du vill berätta, som jag har glömt att fråga om?
En väldigt bra sista fråga då du som journalist lämnar plats för mycket tankar. Speciellt hos en sexåring.
– Jaa… man blir väldigt stark av den här behandlingen, säger Gustav till Anna.
– Vad är det för behandling?
– Det är mest guldmedicin. Du kanske undrar varför jag har tappat håret? Man tappar håret av den här guldmedicinen…
– Hur är det då, att tappa håret?
– Ehm… lite sorgligt.
En annan pojke, Adrian, 11 år, beskriver en tumör så här:
– Det är som ett litet knallskott från en leksakssniper. Först är den jätteliten. Sen blir den som en pingisboll, en tennisboll och sen större och större.
Barnen i P1 är bland de bästa program som finns. Du kan höra dem igen, under poddradio.
Torsdag 12 februari
Jag är i Herrljunga nu. Har varit hos Inga-Britt på fotbehandling och i eftermiddag blir det massage hos Ricki. Det är lyx att komma hemåt!
När jag väl har hittat guldmänniskor som gör så bra jobb är det dumt att ändra.
Dessutom har jag ätit lunch med sportlovslediga mor och gosat med Bella. Hon får ju inte bli svartis (som hon är, vår svarta donna) när jag hänger med andra hundar…
På bussen till tåget var det en mamma med son. Hon lät precis som en av karaktärerna i Mia och Klara – bossiga hundskolekvinnan. Hon instruerade sin son om allt.
– Ja, då sätter jag din pinne här, medan vi åker i bussen.
– Ja, då ska vi träffa Mary (riktig göteborgsk dialekt).
– Ja, då sjunger vi om hjulen som rullar!
I dag jobbar jag inte i mitt blåturkosa hemmakontor. I dag tar jag den dator som finns. Och den tid som finns mellan behandlingarna.
Jag ska påbörja två nyhetsbrev – Driftigs nästa vecka med tema ekonomi och så ett för Marsliden, byn långt upp i norr som jag skrev reportage från förra året.
Min Lisavän och hennes kompanjon Julia driver fjällstugor däruppe och vill hälsa hej till gäster – nya som gamla. Då passar nyhetsbrev med lite go text och bilder finfint.
Och det är härligt att ringa folket där. De är så trevliga.
I min andra blogg ligger Tandådalen i bilder uppe. Bland annat den nedan.
Onsdag 11 februari
Dagens Tulle: Tulles matte och husse är lite bekymrade för han bara skäller på andra hundar. Så fort han ser något annat lurvigt.
Men nu, nu gick vi vår övre Johannebergsrunda, träffade två vovvar och voff? Njet.
Först yorkshire-Julia med röd rosett i luggen.
– Oj, han som bara skäller annars, sa jag chockat när Tulle nosade nyfiket på hundflickan.
– Ingen kan skälla på söta Julia, sa hennes äldre matte.
Of course.
Nästa terrier, tjugo meter bort: Bernard, sju år. Inget skall då heller.
– De flesta gillar Bernhard, förklarade hans manliga husse.
– Respect, sa jag. Sex års skillnad måste ju betyda något.
Så, Tulle har två Johannebergspolare.
Fick mejl från min universitetslärare Titti. Jag ingår i hennes forskningsprojekt om utveckling av journalistutbildningen. Hon följde mig bland annat några dagar på Barometern.se när jag jobbade där.
Titti skrev att det kan behövas mer utbildning i eget företagande – och ja! Det tycker jag också. Vi drev ett produktionsbolag sista halvåret i Kalmar och jag lärde mig massa. Skatteverketskräck och momsångest försvann. Kom gjorde tjusningen av att strategiskt tjäna pengar på egna idéer.
Strax innan jul blev jag tillfrågad om att vara kommunikatör/projektledare för Go Enterprise. Ett företag som ni säkert ser mer av.
Jag sa självklart ja. Företaget utvecklar läromedel inom entreprenörskap.
Nästa torsdag är det dags för Årets företagerska 2009 att träda fram. Finalisterna är klara. Bland andra Jessica Löfström, ExpanderaMera (bilden). Cool tjej.
Vi behöver entreprenörer.
Tisdag 10 februari
– Då får du vänta pyttenyttelite, så ska jag bara skriva ett blogginlägg.
Tjejen som pratar med hunden – hela tiden.
Tulle blänger på datorn. Voffar. Han vill leka mest hela tiden.
I dag har jag haft lite ledigt. Mamma har sportlov, tog tåget hit, vi var hos min finfina frisör Malin som klippte mamma snyggt. Lunchade sallad i Henriks studio och hann dricka kaffe hemma. Mamma busade med Tulle och jag fick ja på en offert – webbfilm för Syfestivalen i Kista. Guld för pyssel-Maja! Ska premiärjobba med Malin, studievän från Kalmar. Riktigt kul.
I söndags skulle ju vi ha sett lägenheten, men de hade alldeles glömt av oss, så det blev koll i dag. Mitt i stan, annorlunda stuk men vi gillar vår luftiga stora lägenhet, så det blir ett nej.
Lite kvällsjobb. Ska lägga ut Driftigs Tre snabba frågor med Henrik Olsson, P4 Premiär och P4 Retro bland annat. Han gav bra svar och kallade sig evig frilans och egenföretagare. Skön titel.
Måndag 9 februari
– Vad äter du på Tulle?
Jag sitter i mitt hemmakontor och hör hur det händer grejer i hallen. Tulle har tagit bort korken på mitt Shea Lip Care Stick (ja, typ lypsyl). Han slickar som bäst på det. Två minuter senare hör jag spegeln skallra därute. Tulle gillar att spegla sig – och hoppa mot sig själv.
Jag har fått mycket naturliga mikropauser i dag. Vi kastar hans rosa tutande gris genom lägenheten, och många kissepauser blir det. Tulles matte har skrivit en Tulle-manual – bland annat står det ”Tulle har en liten blåsa…”. Den töms ungefär varannan timme.
Mitt i allt gör jag veckans nyhetsbrev till Driftig.nu. Tema juridik.
Det blir kvällsjobb i dag. Nästa vecka är det dags för final i Beautiful Business Award. Henrik och jag ska producera finalbildspel, webbfilm från finalen och fota. Nu ska jag sortera och välja ut bilder bland alla finalister.
Innan sängdags ska jag även mejla Immi vid Lunds universitet. I vår ska jag webbundervisa en vecka där. Planera, planera. Det är ju bland det bästa jag vet.
Och Tulle, han ska få sin dagliga kamning. Han gillar det, om han får gnaga på en tuggpinne samtidigt. Plutten.
Söndag 8 februari
Back in blogg. Och snart back in business. Jag har en ledig Tandådalen-vecka i ryggen (och i benen, armarna, fötterna). Underbart! Frisk luft, massa snö och goa, softa kvällar med både bastu och slänga sig naken i snön.
En vecka med kusin Moa är också underbart. Som jag skrev här i november, så bloggar Moa, sex år, numera. I julklapp fick hon rosa Rosi, ”bärdator” och nu fixade Henrik MSN så hon kan logga in själv och skriva HEJ till alla på listan. HEJ är även hennes universalsvar på alla frågor.
– Oj, nu blev det stressigt här, sa hon pustandes när både storebror Niklas, storasyster Camilla, kusin Ted och Henrik, två meter bort i soffan, loggade in.
Tänk vad hon kan om tio år.
Tio år fyllde Bella i går. Hon fick inslagna köttbullar, som hon slet fram.
Bella har också gjort succé i Tandådalen. Enda hunden med fyra små babysockor, storlek 16. Då slipper ju hon snö i tassarna. Och husse fick klockren samtalsstartare.
Söndag firar vi med lite städ, kolla på lägenhet mitt i stan och i kväll kommer Tulle. Tulle har världens sötaste underbett och hans matte, som jobbar på samma kontor som H, ska på en tysk mässa och Tulles husse jobbar på bank, så då blir han frilansvovve.
Vi ska förbereda mycket. Våren är tjock med jobb. Och det gillar en frilansare.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
