FOTO: BOSSE ÅSTRÖM Andreas Kjernald tillsammans med sonen Samuel.
kommentarer (1)
Andreas Kjernald, 34, bor i Alingsås, är pastor i Metodistkyrkan, timlärare på Hjälmareds folkhögskola och chaufför åt Vinden. Han är pappa till Samuel, 4 år.
JUST NU pratar vi mycket där hemma om vår andra adoption. Samuel förklarar ofta att ”titta pappa, det här kan inte min syster göra!” eller ”den här ska jag ge till min syster”.
Vi håller på att adoptera en liten flicka från Samuels hemland, Nepal. Det är mycket spännande och samtidigt ganska frustrerande. Det är så mycket som ska klaffa och fungera och samtidigt finns det en liten flicka på ett kallt barnhem i Nepal som har ont om mat. Man kan känna sig maktlös fast vi vet att resultatet blir fantastiskt.
SÅ KÄNNER jag inför att få en liten dotter. Fantastiskt, men också lite nervöst. Självklart finns det skillnader på att adoptera en treåring och på att få en nyfödd bebis, men jag undrar ibland om jag är ensam om att fundera på hur det kommer att bli att vara pappa till just en flicka. En son är på nåt sätt lite lättare.
Vi män har ju inside-information om hur det är att vara pojke. Men flickor har väl alltid varit, och är nog fortfarande, högst underligt härliga varelser. Vi män missar förvånansvärt ofta vad det är ni flickor önskar eller vill eller behöver, men det är inte med flit. Det är svårt, helt enkelt.
MEN DET är klart att det kommer att gå bra. Att jag lär mig. Att hon visar mig vad hon vill ha och inte ha. Det finns mycket i vår värld som kan vara speciellt besvärligt för en tjej att hantera, men jag är övertygad om att hon kommer att bli fantastisk. Ju fortare vi kan få åka dit och hämta hem henne, ju bättre blir det.
Samuel kan inte hämta hem henne fort nog och har redan bestämt vilka leksaker som hon får ”låna” eller inte, och hur han ska lära henne allt han kan. Familjen Kjernalds väderprognos är mestadels sol och värme, med vissa lokala åskskurar och hagel.
Det kommer att bli kaotiskt bra men jag undrar till slut om det inte är den där lite härliga och hisnande känslan i maggropen att hon kanske kommer att linda mig runt mitt lillfinger som gör mig lite nervös.
VAD TYCKER om adoption? Skriv en kommentar eller mejla varabarn@alingtid.se och berätta.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
