FOTO: BOSSE ÅSTRÖM Solveig Södahl är medarbetare på Attentionredaktionen.
2009-10-31 ATTENTION:
När jag var liten ville jag vara mörkhyad. Jag såg upp till min gudmor Vivi från Sydafrika extremt mycket och kan fortfarande se mig själv, hoppandes runt Vivi på kökssoffan, konstant skrikande ”I love you, I love you, I love you”.
Jag minns också bilden av hur jag helst ville se ut: som en söt, mörk tjej med stort, svartlockigt hår.
När jag och mina kompisar lekte Spice Girls var jag alltid Mel B. Jag ville ha en mörk Baby Born-docka och en mörk Barbie. Mina favoriter var Destiny’s Child och TLC. Nu heter idolerna Ella Fitzgerald, Waris Dirie, Erykah Badu och Jaqee, och alltjämt tycker jag att svarta kvinnor utstrålar mer skönhet, pondus och värdighet än andra.
NÄR JAG var liten ville jag alltså vara mörkhyad, ha stort, lockigt hår och färgglada cykelbyxor.
Och så ville jag heta Lisa – mitt andranamn. På den tiden kände jag bara till två Solveig förutom mig själv. Den ena var städerska på skolan, den andra var kassör på Ica – snälla båda två, men på ett tantigt vis. Jag ville ju vara cool! Som Lisa Nilsson med Änglar runt hörnet eller Lisa Ekdahl med Benen i kors.
MEN TROTS alla barndomsböner och förhoppningar om att jag en dag skulle ändra hudfärg och namn sitter jag här, lika blek och lika mycket Solveig som vanligt.
Jag har faktiskt lärt mig att gilla mitt namn och acceptera min hudfärg. Solveig betyder husets härskarinna, och vitt... syns ju lättare i höstmörkret…
Läs Solveigs förra krönika:
Upp till oss att rädda Moder Jord
 Skriv ut
 Tipsa en vän
 Dela
|
SOLVEIG SÖDAHL
attention@alingtid.se |
|
