FOTO: PATRIK SKOGLÖW Dansbandet Kalas består av Simon Evaldsson, Gabriel Skarrie och Lars Brodén på bilden – men även Markus Lindberg, Emil Esborn och Josef Alm.
2008-02-15 ALINGSÅS:
Det var på en fest för snart två år sedan som kompisgänget på Alströmergymnasiets musiklinje spelade en dansbandslåt för första gången – ”mest som en rolig grej”.
I dag kallar de sig Kalas och är ett av Sveriges yngsta dansband.
– Vi spelade den enda dansbandslåten vi kunde: Säg inte nej, av Sven Ingvars. Det var när vi körde den som festen kom i gång på allvar och folk började dansa, berättar Gabriel Skarrie, sångaren i Kalas. En av våra kompisar tyckte att vi borde starta ett dansband, och på den vägen är det.
Ingen av de sex medlemmarna i Kalas kunde speciellt mycket om musiken de hade bestämt sig för att spela, utan fick börja på ruta ett.
– Vi visste inte ens vilken typ av dansbandsmusik vi skulle spela, utan fick lyssna på olika skivor för att få inspiration, säger Gabriel Skarrie. Vi fastnade ganska snabbt för musiken från 60-talet, som hade lite rock’n’roll i sig.
– Den känns som riktig dansbandsmusik, inget tillgjort, inflikar gitarristen Simon Evaldsson.
FÖR ETT PAR ÅR sedan hade ingen i bandet, ens i sin vildaste fantasi, trott att de någonsin skulle spela låtar av Streaplers, The Refreshments eller Flamingokvartetten. Det var inget som lockade. Men nu har de fått en bättre inblick i musikgenren och insett att det finns riktigt bra dansbandsmusik.
– Låten Blå blå ögon är hur grym som helst, säger bandets andre gitarrist, Lars Brodén. Den svänger verkligen.
– Och dansbandsmusik är riktigt rolig att spela – vi kommunicerar med varandra på scen och spelar verkligen ihop som ett band, förklarar Simon Evaldsson. Det är fritt, lätt och klämkäckt – fast på ett bra sätt!
Till våren är medlemmarna i Kalas färdiga med gymnasiet. Men de har redan hunnit med att vara pausband för de rutinerade dansbandsrävarna i Streaplers.
– Det var verkligen lärorikt, för de har en väldigt kräsen publik som älskar att dansa – så vi upptäckte snabbt vad som fungerade och vad som inte fungerade, berättar Simon Evaldsson. Vi var tvungna att göra förändringar i några av våra låtar, oftast handlade det om att öka tempot så att de gick att bugga till.
Det skönaste är när publiken dansar och verkligen släpper loss, menar Gabriel Skarrie.
– De har inte kommit för att fingranska oss på scen, för dem är det ”svänget” som är det viktigaste. Det är härligt att se!
Fotnot: Den 7–8 mars spelar Kalas i Nordstan i Göteborg.
 Skriv ut
 Tipsa en vän
 Dela
|
CALLE BJÖRNED
0322-67 00 46
calle.bjorned@alingtid.se |
|
