
FOTO: LÄKARE UTAN GRÄNSER Magnus Leivik under sitt tidigare uppdrag för Läkare utan gränser i Centralafrikanska republiken.
Något händer med människor i katastrofer
2010-02-08 PORT-AU-PRINCE SISTA DELEN: Det finns ljus. Sjukhuset i Chancerelle ligger på plus. Tjugofem nya personer hjälptes till världen igår och det är fler än vad som lämnade den.
Åttio sängar och det är en väntelista för de som behöver operation. Det är forfarande mycket att göra, men det är inte längre samma sak som de första två veckorna. Utanför ligger förmodligen det största tältlägret jag sett, så långt ögat kan nå. Vägarna är renare än vad jag kunnat föreställa mig, men flugorna går inte att undvika. Livet utspelar sig på gatorna. Det är här allt händer. Jag har varit i en del länder där försäljarna är ivriga, men här kan jag med en enkel gest visa om jag är intresserad. Passerar en raserad kyrkogård. Det griper tag i en och vi måste stanna. Flera stenar har vält och jag skulle vilja resa dem upp. De flesta fick aldrig en värdig begravning. Ännu väntar många på att bli funna under rasmassorna. Vi åker vidare och ser en grushög som brukade vara en skola. Jag frågade om den var tom eftersom jordbävningen inträffade på eftermiddagen. Skolbänkar tittar upp från all betong. Nej, den var inte tom. Jag är tyst och vi åker vidare. Någonting händer med människor i katastrofer. Främlingar närmar sig varandra och förenas i eländet. Det oviktiga försvinner. Trots att många förlorat allt får jag alltid ett leende tillbaka från människor jag möter och dem jag ser längs med vägen. För mig är det viktigt att jag som utlänning använder mina händer, ger en hjälpande hand även om jag också sköter planeringen. Av mina medarbetare är jag nog alltid skitigast och jag måste erkänna att jag luktar inget vidare. Det är varmt, dammigt och rökigt. Alla mina kläder stinker bortom räddning och måste brännas. Det är svårt att åka. Dagarna flyter ihop och sömnen märks inte. I dag var sista dagen för mig och samtidigt första dagen med mer än en halvtimmes vila. Ska växla telefonnummer och skriva ner adresser till kollegor runt om i Europa. Nu lämnar jag det som kunde vara karibiens pärla – men som är allt annat än just det.
Läs fler rapporter: DEL 10: Det är dem jag vill hylla DEL 9: Livet växer i värde DEL 8: De med resurser har lämnat staden DEL 7: En speciell lukt sätter sig i hjärnan DEL 6: De har upplevt för mycket – för mycket död DEL 5: Min hals är så torr att vatten inte biter DEL 4: Måste fokusera på jobbet för att inte tappa greppet DEL 3: Trasigt land – trasig stad – trasiga människor DEL 2: Svårt att undvika trampa på någon DEL 1: Bara de med värsta tänkbara skador släpps in
Förre Hemsjöbon Magnus Leivik är just nu tjänstledig från sitt ordinarie arbete i Nyköping och arbetar som logistiker för Läkare utan gränser med att bygga upp organisationens läkarstationer i Port-au-Prince. Han har lovat att återkomma regelbundet med rapporter om situationen.
Skriv ut
Tipsa en vän
Dela
|
MAGNUS LEIVIK Läkare utan gränser |
|