De kan reglera och magasinera nederbörd och skyddar därmed mot både torka och översvämningar och bidrar till att upprätthålla grundvattennivån. Dessutom är de en av de mest artrika naturmiljöerna. Flera våtmarker är attraktiva områden för oss människor, som platser för friluftsliv, fågelskådning och återhämtning.
De våtmarker som har dikats ut avger lika stora mängder koldioxid som all fordonstrafik i Sverige! Utsläppen ökar ännu mer om man bryter torven som finns lagrad i de utdikade våtmarkerna, än om torven får ligga kvar. Torven bryts för att säljas som odlingsjord eller förbrännas i värmekraftverk. Oavsett användning så leder det till att ytterligare öka utsläppen av koldioxid till atmosfären.
Trots att det är en både billig och enkel åtgärd sett till klimat- och miljönytta, så har staten gång på gång dragit tillbaka stöden för återställande av utdikade våtmarker. Dessutom utdikas nya våtmarker, när t ex nya järnvägar och vägar ska byggas.
Trots att EU har beslutat att all torvbrytning ska upphöra, så har Sverige ändå valt att inte stoppa den. Finland, som är ett av de länder som förbjudit torvbrytning, kringgår nu sitt eget beslut genom att låta sitt statliga bolag, Neova, bryta torv i Sverige istället.
Företag och länder kringgår de åtgärder som beslutas, när de har möjlighet och ekonomiskt intresse av att göra det. Därför krävs det en stark opinion som kräver genomgripande förändringar, om vi ska kunna lösa klimat- och miljökrisen.
Den nya regeringen har minskat anslagen avsedda för ”skydd av värdefull natur” med 900 miljoner kronor. Sedan gör klimat- och miljöministern ett stort nummer av att har avsatt 200 miljoner per år för att återställa våtmarker och hävdar att dessa pengar ska vara permanenta. Det kallar vi för att vilseleda! Summan är dessutom oroväckande låg i förhållande till frågans vikt. Vi får anta att ett års ytterligare insikt leder till att detta visar sig vara bottennivån. Nu måste utsläppen minskas!
Alingsås Klimatgrupp