Men nu ska det bli fryst mat i matlådor varje måndag, som ska räcka hela veckan. Så på fredag får du ta fram en flera dagar gammal matlåda och ställa in den för uppvärmning i mikrovågsugnen.
Jag har full förståelse att de som drabbas tycker detta är ett mycket sämre alternativ. Mat ska vara fräsch, det gör hela lunchen godare och trevligare. Bara vetskapen att det är nylagat ökar aptiten.
Varför inte fortsätta att stötta de lokala restaurangerna och samtidigt ge de äldre lite extra guldkant i tillvaron? Det är för mig en vinn-vinn situation!
Hälso- och sjukvården har Lex Maria, som är en anmälningsskyldighet om en patient utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom. Socialtjänsten har Lex Sarah, en skyldighet att rapportera missförhållanden inom socialtjänsten. Och nu får vi en lokal variant i Alingsås - Lex Bygglovschefen - för att förhindra slöseri med onödiga avgångsvederlag.
Bättre sent än aldrig kan man säga när Alingsås kommun skärper rutinerna vid chefsrekryteringar. En mer noggrann bakgrundskontroll ska göras av sökandes CV och spenderbyxorna hängs in i garderoben, för det ska vara slut på dyra utköp av chefer.
Endast kommundirektören ska få fatta beslut om individuella överenskommelser som överstiger tre månader. Politiken får ett inflytande över rekryteringsprocessen av chefer, då kommundirektören är direkt underställd kommunstyrelsens ordförande. Jag förutsätter också att det i kommande anställningsavtal skrivs in att det inte blir frågan om några avgångsvederlag om chefen farit med osanningar eller inte följt lagar och regler!
Frågan är om politikerna har kompetensen eller om högre tjänstemän ska sköta tillsättningar och skriva anställningsavtal. Eftersom det uppenbarligen har brustit ett antal gånger, så är det bra att stärka politikernas roll.
För medborgarna är det viktigt att kunna utkräva ansvar, när det går snett. Och det kan man göra av valda politiker, men egentligen inte av tjänstemän. Det är också politikerna som fattar beslut om budgeten och därmed fördelar de ekonomiska resurserna till de olika nämnderna – och mycket av skattepengarna går till löner.
Det tycks vara politisk konsensus i frågan. Kan man även nå politisk enighet i att satsa på verksamhet och minska administrationen, ja då tror jag de allra flesta kommuninvånarna blir glada.
