Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Filip Landqvist
Bild: Filip Landqvist

Marcus Löfström: "Bengan” definierade vad en idrottsledare skulle vara

Ibland kan man peka på ett exakt datum eller en exakt händelse när en livslång kärlek börjar.

Min kärlek till sporten handboll började med ett VHS-band från 1990, där ett svenskt lag fällde den ryska björnen och ett helt land tog “Bengan Boys” till sina hjärtan.

Jag har nog sett VM-finalen mellan Sverige och Ryssland fler än tio gånger. Jag kan sluta ögonen och se framför mig när Mats Olsson räddade bollar i sin bebisblåa outfit, se när Per Carlén omfamnar hela den svenska bänken och höra Claes Hellgren utropa “och Johan Eklund får göra mål också!”.

Där och då började jag verkligen älska sporten handboll och jag tror det var många med mig som kärade ner sig under det årtionde av framgång och medaljer som väntade, när Bengt “Bengan” Johanssons blågula grabbar lade hela handbollsvärlden för sina fötter.

För många definierade “Bengan” vad en handbollsledare, ja en idrottsledare överlag, skulle vara.

Idag, när jag skriver dessa rader, minns jag gärna tillbaka till den tiden. Det då vi handbollsälskare nåtts av det tragiska beskedet att “Bengan” gått bort efter en tids sjukdom.

För många definierade “Bengan” vad en handbollsledare, ja en idrottsledare överlag, skulle vara. Högljudd, bombastisk, passionerad men också med glimten i ögat, en räv bakom örat och en vilja att hela tiden inkludera sitt lag i beslutsfattandet.

Timeouten i EM-finalen mot Tyskland 2002, den sista stora framgången för “Bengan Boys” känns såhär i efterhand som en typisk “Bengan”-timeout.

Johansson lät där sina spelare, under fullkomligt kaotiska former ska sägas, bestämma vilket spel man skulle sätta upp i ett helt avgörande skede av finalen, samtidigt som hans egentligen enda tydliga ord var “Sivertsson… Sivertsson ta på dig tröjan!”. Laget hade bestämt att man skulle göra en sista forcering och plocka ut målvakten. “Bengan” hade full tilltro till det och hakade på.

Fråga bara vem som helst över 30 om dom kan göra en imitation av hans grötiga halländska och du får garanterat en klingande “gööörkböörrk” till svar.

Det är på något sätt urtypen av ett inkluderande ledarskap på allra högsta nivå. En total tillit på att de spelare som han jobbat med så länge, som han lärt känna under allt från framgångsrika VM-turneringar och gemensamma aktiviteter på närmaste zoo till besvikelser i OS och underläge mot Tyskland inför hemmafansen i Globen.

“Bengan” gick igenom rutan med sitt ledarskap. Fråga bara vem som helst över 30 om dom kan göra en imitation av hans grötiga halländska och du får garanterat en klingande “gööörkböörrk” till svar.

Nu har vi inte Bengt “Bengan” Johansson med oss längre och det känns i handbollshjärtat. Men minnena bär vi med oss ändå. Och jag ska nog rota fram den där VHS-kopian av VM-finalen någon dag.

Den tål att ses igen.