Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Carla Karlsson

Att vara kyrka i coronatid

Vi lever i en svår tid och tiden framöver kommer att ge oss många och stora utmaningar. Det är lätt att känna modlöshet och oro, när inget är som vanligt, när allt tycks hopplöst.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Mejla till: [email protected]

 

Men i dessa tider av omställning vill jag påminna om att kyrkan är mer och större än sina byggnader, att kyrkan är människor och relationer. Kyrkan bär budskapet om ett framtidshopp och en närvaro i det innevarande oavsett allt.

Även om mycket är annorlunda så fortsätter vi att vara kyrka. Kyrkan består av levande stenar, av dig och mig, av oss alla. En kyrka som finns över hela vår värld i gemensam bön för den situation som vi alla, på olika sätt, befinner oss i nu. Då är inte det viktiga varifrån vi är, vilka språk vi talar, vilket som är vårt etniska ursprung, utan att vi är syskon som hör samman över alla gränser. En mångfaldens gemenskap - tillsammans.

Därför vill jag uppmuntra till att fortsätta att vara en del av den gudstjänstfirande gemenskapen, men på ett delvis nytt sätt. Genom exempelvis utomhusgudstjänster, digitala gudstjänster, eller genom att fira gudstjänst i ditt hem. Men hjälp av en psalmbok eller genom en app kan du ta del av söndagens texter. Gudstjänsten är så viktig - en källa till liv och kraft.

Att vara kyrka i coronatider är också att bry sig om sin medmänniska. Det kan vara genom ett telefonsamtal eller genom att vara med och hjälpa till med olika praktiska saker, eller genom att avstå från att mötas i stora sammanhang när det inte är nödvändigt. Låt oss därför fortsätta att ha och ta kontakt med varandra, fortsätta att dela livet, men på ett nytt sätt. Vårt digitala samhälle ger tack och lov många nya möjligheter.

En stor prövning i dessa tider är de avsked vi kan komma att tvingas ta. I sorgens sammanhang är ett tydligt avsked så viktigt. Då är begravningsgudstjänsten viktig. Därför är det viktigt att begravningarna blir av inom den sedvanliga tidsramen också för sorgeprocessens skull. En begravning är både en punkt och ett semikolon. Det är egentligen först efter begravningen som sorgen får sin tid. Jag tänker därför att en kan ha begravningsgudstjänst med några få närvarande och med en senarelagd minnesstund där många kan vara med och där den lokala församlingen kan stödja i utformningen.

Kära läsare, låt oss fortsätta tillsammans i bön för varandra och i praktisk omsorg, och mitt i allt vila i de berömda orden från Psaltarens 23:e psalm: ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg”.

Åke Bonnier, biskop i Skara stift