Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kommunalrådens politiska självmål

Kommunalråden lämnade en av Alingsås kommun beställd demokrati-workshop för ungdomar efter bara tio minuter – utan att säga hejdå.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Mejla till: [email protected]

 

I onsdags ledde jag den sista av fyra workshops i Alingsås kommuns månadslånga demokratisatsning för ungdomar. Totalt har ca 40 ungdomar under skoltid tillsammans med en handfull tjänstemän från olika nämnder vridit och vänt på frågor om demokrati. I den avslutande workshopen skulle politiker ansluta och få träffa ungdomarna. De båda grupperna skulle få lära känna varandra bättre och prata om bl.a. samarbetet mellan ungdomsfullmäktige och politiken. Bland de anmälda politikerna fanns Daniel Filipsson (M) och Simon Waern (S). Men Filipsson och Waern stannade inte länge. De gick efter bara tio minuter.

Under de tre första workshoparna höjdes röster från vissa ungdomar om att det inte spelar någon roll vad ungdomar gör eller tycker eftersom politikerna ändå inte är intresserade av att lyssna på dem. Någon kritiserade hela workshop-serien för att vara något som kommunen beställt för att det ska se bra ut på pappret men som i verkligheten inte leder till någonting.

I den sista workshopen med politikerna inventerade vi bl.a. gruppens inställning i olika frågor. Påståendet: “Ungdomar har tillräckligt mycket inflytande i samhället” höll bara vuxna med om. När jag läste upp: “För att ungdomar ska få makt måste vuxna lämna ifrån sig makt” blev skillnaden mellan vuxna och ungdomars upplevelse av makt tydlig.

Men långt innan vi hunnit till den övningen, redan tio minuter in i workshopen, tittade jag mig omkring i salen och upptäckte att Filipsson och Waern inte var kvar. De hade försvunnit – utan ett ord till mig eller någon annan ansvarig.

Under de fyra workshoparna har inte en enda ungdom avvikit utan att informera mig först. Men det gjorde våra kommunalråd. De hade en sällsynt chans att i tre timmar få samtala och skapa relation med några av kommunens mest engagerade ungdomar.

Vad ska jag säga till ungdomarna som jag bad hålla ett öppet sinne inför möjligheten att ni skulle vilja skapa kontakt med dem; de ungdomar som var rädda för att hela workshop-serien bara var ett spel för gallerierna? Ni gick verkligen därifrån.

Den handfull övriga politiker som stannade kvar engagerade sig i samtal med ungdomarna. De uttryckte efteråt att mötet varit trevligt, intressant och givande. Politikerna och ungdomarna hade vid workshopens slut kommit fram till flera konkreta förslag på hur de tillsammans ska förbättra och effektivisera sin kommunikation framöver; de hade fått arbeta, tänka och diskutera ihop och – kanske viktigast av allt – fått ett ansikte och namn på varandra.

Men ungdomarna fick inte ett ansikte eller namn på Daniel Filipsson eller Simon Waern, och de fick inte komma fram till konkreta förslag på hur effektivisera sin kommunikationen med dem.

För Daniel Filipsson och Simon Waern ville inte kommunicera. De hade viktigare saker för sig. De kom ihop och de lämnade ihop. Nästa år är det valår.

Kristoffer Ödman, workshopledare