På ett bräde skulle den trygghet som våra barn byggt upp på förskolan raderas – en plats våra barn betraktar som sitt hem, med underbara pedagoger.
Anledningen till förslaget är att förskolan går med ett underskott. Vi förstår om man behöver spara pengar, men undrar: Varför har man inte ens gett verksamheten en chans att bära sig ekonomiskt? Varför har man inte fört en dialog med anställda och föräldrar om hur det skulle kunna gå till? Som föräldrar är vi beredda att göra mycket för att få ha kvar våra barn på Prästkragen!
I förslaget till beslut finns ingen barnkonsekvensanalys överhuvudtaget. Det är uppenbarligen snabbt och ogenomtänkt gjort: Kostsamma renoveringar har nyligen utförts, och så sent som i januari skolades ett nytt barn in på förskolan. Vi har eftersökt dialog med de som tagit fram förslaget, och då fått ett kort möte beviljat med två personer från kyrkorådet samma dag som beslutet ska ske. För oss låter det som att beslutet i princip redan är fattat. Vad sänder det för signaler, både vad gäller demokrati och värderingar, från Svenska kyrkan till dess kommuninvånare?
Vi kräver inte mycket – men vi kräver att bli anständigt bemötta av en institution som säger sig stå för mänskliga värden och medmänsklighet. Framför allt kräver vi att ni bemöter våra BARN med respekt. Det är till syvende och sist de som får lida mest av detta undermåligt byggda beslut. Runt 30 barn skulle alltså lämnas vind för våg för att placeras i kommunal verksamhet, som redan är tungt belastad.
Bland barnen finns de med särskilda behov. Flera föräldrar vittnar om hur deras barn blommat ut i den trygga miljön på Prästkragen, och är enormt rädda att de ska gå tillbaka i utveckling när de nu tvingas byta.
Om kyrkorådet trots allt finner att Svenska kyrkan inte kan fortsätta driva verksamheten, ber vi om ett anstånd på ett år då vi kan göra åtgärder som får ekonomin i balans, och/eller planera för övergång till annan regi. Det är stadens bästa förskola (tycker vi) och en stolthet för Svenska kyrkan – ska det kastas på soptippen utan att vi ens ha fått chans att resonera om alternativa möjligheter? Det känns ansvarslöst gentemot barnen, mot de anställda, mot oss föräldrar och mot kommunen. Kyrkan måste kunna bättre än så.
Föräldrar till barnen på Prästkragens förskola