Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Min mormor om det politiska spelet

Det sägs att politiker lovar runt och håller tunt. Det sägs att dom far med osanning och gärna talar illa om motståndarna.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Mejla till: [email protected]

 

Dom framställer sig själva som ofelbara och gick något fel så var det ändå rätt i beslutsögonblicket. Min mormor skulle ha sagt att ”eget beröm luktar illa”.

Den tiden är förbi när S hade egen majoritet. Idag sitter dom vid rodret och navigerar efter den andra sidans karta. Makten att styra behåller dom och ministerposterna. En expert menade att halva intresset ägnas åt det egna partiets överlevnad och storlek medan den andra blir över till politiska sakfrågor. Det gäller inte minst partier på fallrepet. Mormors igen: ”stor i orden men liten på jorden”

Osanningarna är nog oavsiktliga. Ju mer de upprepas går de över från tro till sanning. Min mormor sade i det sammanhanget att ”du ljuger som en häst travar”, alltså bara lunka på automatiskt utan att kolla fakta.

Partierna vill också ge så mycket som möjligt åt så många som möjligt. Det leder till otydlighet. Bredden blir en svaghet. Mormor hade också en tanke om det, när hon sade att ”den som gapar över mycket mister ofta hela stycket”.

Nej, hellre partier som står vid sina värderingar och visar dem i handling. ”Ärlighet varar längst”, sade mormor.

Rolf Hedberg