Stor anpassning av ny bebyggelse i anslutning till äldre kulturhistoriskt värdefulla byggnader i stadskärnan behövs, anser f.d. stadsarkitekt Ola Ljungman. Men att ha bestämmelser om utformningen i Stadsskogen är meningslöst och felaktigt.
Stor anpassning av ny bebyggelse i anslutning till äldre kulturhistoriskt värdefulla byggnader i stadskärnan behövs, anser f.d. stadsarkitekt Ola Ljungman. Men att ha bestämmelser om utformningen i Stadsskogen är meningslöst och felaktigt. Bild: Ritning: Peab

Retrovurmande på fel plats

Det är med oro jag tar del av artikeln "Strid om arkitektonisk utformning" i AT 21/9. En politisk majoritet önskar "traditionellt arkitektoniskt formspråk".

ANNONS

LÄS MER:Strid om arkitektonisk utformning – ”en östtysk symaskinsfabrik”

Simon Waern anser att "traditionell arkitektur definieras bäst utifrån vad det inte är, alltså modernism". Definitionen är förvillande lik den som föreningen Arkitekturupproret anger på sin hemsida. Föreningen bildades 2016 och är kritisk mot den modernistiska arkitekturen som fick sitt genombrott i Sverige 1930 (Stockholmsutställningen). Kritiken är inte någon ny företeelse utan började redan i slutet av 1950-talet. Ur kritiken uppkom på 1980-talet flera postmodernistiska arkitekturstilar, varav några där man ansåg att lösningen på modernismens problem ligger i historien. Retrovurmandet för att det som byggdes förr var bättre kan härledas till dessa strömningar.

Som jag framfört tidigare i AT anser jag att det i vissa lägen behövs stor anpassning (retrovurmande) till den äldre bebyggelsen, t ex när nya hus uppförs i direkt anslutning till äldre kulturhistoriskt värdefulla byggnader i stadskärnan. I sådana fall krävs utformningsbestämmelser i detaljplan. Att däremot ha bestämmelser om utformning i nya områden som Stadsskogen anser jag vara meningslöst och direkt felaktigt.

ANNONS

Waern säger att det finns ett växande folkligt motstånd mot mycket av den arkitektur som uppförs runtom i landet. Jag håller med om det och Arkitekturupproret är ett exempel på detta. Det är svårt att tänka sig något som ännu inte existerar och då är det lättare att se bakåt än framåt. Jag anser inte att det är lösningen i dagens alltmer komplexa samhällsbyggande. Bra arkitektur kännetecknas av känsla för platsen, skalan, materialen och estetiken. Av det som byggs idag saknas ofta sådana kvaliteter.

Jag tänker att vägen framåt för Alingsås bör vara att politikerna ställer krav på mer omsorgsfullt utformad samtidsarkitektur och till att börja med anställer en kompetent stadsarkitekt.

Ola Ljungman, f d stadsarkitekt

ANNONS