Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt AT
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Signaturen ”43 år i stan” hoppas att alla har rent mjöl i påsen i frågan om ny ägare av restaurangen vid Estrad. Bild: Katrin Niklasson
Signaturen ”43 år i stan” hoppas att alla har rent mjöl i påsen i frågan om ny ägare av restaurangen vid Estrad. Bild: Katrin Niklasson

Samma frustration upplevs igen!

Varför känns det som om vissa saker upplevs igen när man läser dagens AT? Vilka är det som beslutar?

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara på insändaren eller skriva en egen? Mejla till: [email protected]

 

LÄS MER: Krögarprofilens utspel efter restaurangaffären: ”Vänskapskorruption”

Den här gången en restaurangaffär, då en livsmedelsaffär.

När beslutet om att en mat/speceriaffär skulle placeras centralt i Alingsås, deltog två , enligt undertecknad, ”jäviga” personer i beslutsgruppen.

Ingen fullvärdig mataffär skulle finnas trots att det tidigare i Alingsås funnits 4-5 speceriaffärer mycket centralt. En s.k. service/närbutik var vad som gruppen enades om att vår fina stad behövde, som sedan dessutom placerades på en svårtillgänglig plats för gående och cyklister. (Läget kräver ju bil som alla andra matbutiker i ytterområdena). Fanns det verkligen inga andra intressenter inom livsmedelsbranschen? Många obesvarade frågor lever kvar.

Det är beslut som dessa som avfolkar och söver ner vår älskade stad. När vi på 70-talet flyttade hit kunde vi med stolthet visa upp denna levande och pittoreska stad för besökande vänner/släktingar. Man blir så ledsen att se hur det är idag. Visst finns många krafter som påverkar utifrån t.ex. näthandel mm, men om vi lyssnar på de engagerade innevånare med åsikter, som värnar om vårt Alingsås och dess potential, tror jag att vi kan vända trenden från att bli ytterligare en ”sovstad” till en levande, vacker ”trästad” som vi minns Alingsås.

Vill inte uppleva denna frustration och uppgivenhet igen! Hoppas att vi kan tro på att alla har rent mjöl i påsen!

43 år i stan