Sverige arbetade aktivt för förbudet och var en av de 122 stater som skrev under den slutliga texten. Men Sverige har ännu inte ratificerat avtalet. Ett varnande budskap från amerikanske f.d. försvarsministern James Mattis anlände till Peter Hultqvist och svenska regeringen, en enmansutredning med omdiskuterade slutsatser följde och fortfarande väntar de fyra femtedelar av svenska folket som tyckt vi skall säga ja till avtalet på att detta genomförs.
Även om inte kärnvapenmakterna skrivit på avtalet, är dess betydelse den stigmatisering som följer. Så har det fungerat tidigare vid andra vapenförbud(ex. kollapsade landminemarknaden efter förbudet mot landminor). Ickespridningsavtalet NPT från 1970 fungerar inte. Fler länder har skaffat sig kärnvapen, upprustningen är i full gång och tröskeln innan kärnvapen kan tillgripas har blivit allt lägre. Sveriges knytning till NATO har försatt oss i en sårbar situation. Sverige har ingen lag mot införsel av kärnvapen som ex. Finland har och ett anfall mot Ryssland skulle t o m kunna ske från vårt territorium. I en stormaktskonflikt blir vi en måltavla - särskilt storstäder som ex. Göteborg.
I ett läge av oerhört allvarlig klimatkris, omfattande miljökatastrofer och fruktansvärda förhållanden för stora grupper människor (och djur!) i vår värld, är det inte militarisering vi behöver - däremot en återgång till den diplomati Sverige en gång var så känt för! Max Tegmark (fysiker vid Massachusetts Institute of Technology) bedömer risken att dö i kärnvapenkrig som 1 på 3. Det gäller även oss i Alingsås! Misstag kan ske - hittills har mer än 20 farliga incidenter inträffat.
Låt oss övertyga våra politiker oavsett parti om att Sverige måste ratificera FN-konventionen mot kärnvapen!
Rigmor Zakrisson