Utanförskap för äldre

Vilka är dom, dessa skygga individer, som håller sig undan från offentliga platser, som smyger runt och spanar på butiker och avvaktar med att slå till när det är tomt på kunder?

ANNONS

Ingen av dem arbetar utan alla lever på bidrag från staten. Dom syns ofta i utkanten av samhället, där dom i skydd av buskar och snår samlas i små gäng och dricker tillsammans sådant som de själva har kokat ihop. Där sitter dom insvepta i filtar för att hålla borta kylan, ibland runt en levande eld. Man ser dem sedan skynda med raska steg i dunklet genom stadens parker som om dom var på flykt undan en förföljare. När dom får se en annan människa komma dem till mötes, viker dom fort undan och tittar tillbaka med misstänksam min. Ibland ser man bara ögonen på dem, eftersom dom uppträder halvt maskerade.

ANNONS

Enligt myndigheterna skall dom inte utgöra någon samhällsfara så länge dom håller sig på avstånd. Det är individer som på grund av svåra omständigheter har tvingats in i ett utanförskap. Brist på närkontakt med andra och på kramar kan med tiden kan vara skadligt enligt samma myndighet. Så därför väntar dom otåligt varje dag på en spruta som kommer att återge dem en känsla av frihet och gränslöshet. Snart är dom integrerade i samhället igen. Sådan är planen för denna grupp, som har kommit att kallas sjuttioplussare.

Rolf Hedberg

ANNONS