Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Urban Kärvling: Är Vårgårda Bostäders miljöprojekt ett praktfiasko?

I Alingsås råder borgfred inom politiken, som är en överenskommelse mellan de politiska partierna att hålla sams under tiden med coronarestriktioner. Hittills har det fungerat bra, även om det har knorrats på några håll.

Att ha borgfred är klokt, men min uppfattning är att den inte får cementeras. Det är viktigt att hålla i gång den politiska debatten. Det finns alltid angelägna frågor att debattera. Det visar inte minst undersökningen som Sveriges kommuner och regioner gjort i samarbete med Stockholm Business Alliance.

Undersökning mäter kommunernas myndighetsutövning, i första hand servicen för företagare. Av de 173 undersökta kommunerna är Alingsås sämst. Inte bra. En mer företagsvänlig inställning efterlyses!

I Vårgårda råder ingen borgfred. Framför allt är det moderater som basunerar ut sina åsikter. Ingamaj Wallertz Olsson, ordförande i utskottet lärande och omsorg, deklarerar sin uppfattning om musikskolan/kulturskolan. Då det ekonomiska läget är bekymmersamt vill hon att kommunen undersöker möjligheten att lokalisera musikskolan till Kulturen. Miljöpartiet är emot och även musikskolans personal, som vill ha ett ”eget hem”.

LÄS MER: Vårgårda Bostäders ekonomi är körd i botten, vad har Bengt Hilmersson (C) för ansvar?

I en insändare framför Mattias Olssons (M), före detta ordförande i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, flera påståenden om Vårgårda Bostäder AB. Han skriver bland annat att bostadsbolagets ekonomi är körd i botten. Dessutom konstaterar han att inte en enda kilowatt har producerats i vätgasanläggningen (en teknik med vätgas och solceller som ska göra hyreshusen självförsörjande på energi året om) på Klockarebolet och att det är troligt att anläggningen inte någonsin kommer i drift.

Har Mattias Olsson rätt är det inget annat än ett praktfiasko för den så uppmärksammade miljösatsningen!

Tio månader efter det bestialiska styckmordet på Noltorp dömdes den 52-årige gärningsmannen till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden (styckningen av kvinnans kropp). Trots att mannen nekat till mordet, och under hela rättegången suttit tyst och vägrat svara på frågor, ansåg Alingsås Tingsrätt honom skyldig till gärningarna.

Livstids fängelse är den svenska lagens strängaste straff. Livstid är inte tidsbestämt, så den person som döms till straffet vet inte hur lång tid han eller hon kommer att sitta i fängelse. Det går att söka nåd och få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff. I Sverige är, enligt Wikipedia, genomsnittstiden som en livstidsdömd sitter i fängelse 16 år.

Om 52-åringen sitter inlåst genomsnittstiden är han 68 år när han släpps fri. Jag har inget emot att han får fira både sin 70- och 80-årsdag bakom lås och bom.