Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Filip Landqvist
Bild: Filip Landqvist

Urban Kärvling: Har blivit kallad både tokstolle och svamlare!

Det är stimulerande när läsare hör av sig och ger respons på det som skrivs. När det gäller mina skriverier är det främst de missnöjda som har synpunkter.

Sedan några år tillbaka skriver jag ledarkrönikor, som inte är traditionella ledare. Brukar ta upp några ämnen per krönika efter att ha skannat av läget i våra tre kommuner: Alingsås, Vårgårda och Herrljunga. Har bott i två av dem och jobbat i alla tre, så lokalkännedomen är god. Inbillar mig att läsare av Alingsås Tidning tycker det är mest intressant med det lokala. Så ambitionen är att lägga krutet på lokala betraktelser, men ibland går det inte att undvika att vidga vyerna, t.ex. när det är krig i Ukraina, regeringskris i landet eller annat det snackas om i Sverige.

När jag tycker till får jag också räkna med att människor har en helt annan åsikt. Det har hänt mer än en gång att personer ringt eller mejlat synpunkter, där de vräker ur sig en bombmatta av invektiv om det jag skrivit och/eller om mig som person. På sociala medier har jag kallats allt från tokskalle till svamlare. Det senare roade mina nära så mycket, att de under en period kallade mig ”Svamlarn”. Om jag tar illa upp? Inte alls! Jag tycker det är bra att folk reagerar. Extra kul är det när läsare kommer med egna idéer och förslag i de ämnen jag tar upp. Att få människor att tycka till och bli engagerade är ett av syftena med att skriva krönikor.

Engagerade läsare är precis det vi tidningsmänniskor vill ha. Att läsare ilsknar till mot skribenten är en sund reaktion. Har jag åsikter om andra, måste jag självklart tåla att bli ifrågasatt.

Senaste veckan har jag fått synpunkter på mina rader, där jag tog avstånd från Vårgårdakontakten som är emot aborter och homosexualitet, men för barnaga. Jag har också fått respons på krönikan om Alfons Åberg, där jag nämnde att Alfons pappa hade bra koll på tidningarna i Alingsås. En läsare skrev, ”Hej, det är väl klart att Alfons Åbergs pappa känner till Alingsås, Gunilla Bergström (författaren till Alfonsböckerna) tog över sin mormors sommarstuga i Västra Bodarna”. Kul information, som jag inte kände till.

Jag dammar av historien när jag jobbade på AT:s Herrljungaredaktion. En äldre dam stegade in på redaktionen. Hon var som ett åskmoln mycket arg, upprörd och missnöjd med en artikel i tidningen. Hon bjöd på en oförglömlig utskällning. Vi förväntade oss en uppsägning av prenumerationen. Men när damen fick luft igen skrek hon, ”Jag vill betala en helårsprenumeration, så att jag kan läsa all skit ni skriver i tinninga”. Skälen att läsa AT är olika, men det viktigaste är att vi engagerar!