Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lights in Alingsås är en av årets höjdpunkter, som lockar många människor. Extra välkommet är året ljusvandring, då många under pandemin mest hållit sig inomhus. Men ta det försiktigt, för pandemin är inte över.
Lights in Alingsås är en av årets höjdpunkter, som lockar många människor. Extra välkommet är året ljusvandring, då många under pandemin mest hållit sig inomhus. Men ta det försiktigt, för pandemin är inte över.

Urban Kärvling: Jag funderar på att skaffa mig en Zlatanfläta

Lights in Alingsås är en av årets höjdpunkter. Höstmörkret som dragit in med regn och rusk kan få den störste optimisten att deppa ihop, men då kommer ljuset som en räddning till Alingsås.

I år är Lights extra välkommet. Pandemin har mer eller mindre tvingat oss att gå i ide. Nu när restriktionerna är hävda blir vi vårystra i oktober. Och som vi har längtat efter att få träffa vänner under trivsamma former! Ljusvandring, en bit mat och dryck eller en fika. Det har många sett fram emot.

Men tänk på att pandemin inte är över, så var extra försiktiga. Håll avstånd, nys i armvecken och sprita händerna. Gör vi det har vi några mysiga veckor framför oss i stan. Together/tillsammans är passande nog också årets lightstema.

Nolhagaområdet är en uppskattad pärla, som lockar besökare i alla åldrar. Nu har politikerna bestämt att Nolhagaparken ska rusta upp. Och denna gång ska det bli krafttag. Det lovar kommunalrådet Daniel Filipsson (M) och oppositionsrådet Simon Waern (S). Låter bra! Vi har att se fram emot orangeri, blomstrande trädgård, nya promenadstråk och cykelvägar.

Tycker det är kul med gamla tidningsklipp och bilder. Och jag är inte ensam, många gillar när vi i Alingsås Tidning publicerar gamla fotografier. Minnen från förr flödar också i olika grupper på sociala medier. Jag är med i ett antal.

Synpunkter på vad som skrevs i tidningen hade man också för 120 år sedan – och har väl alltid haft. Såg det här klippet från lokaltidningen i Vänersborg år 1903. På ett plank på Edsgatan i Vänersborg sågs häromdagen, skrifver V. P., ett prydligt textadt anslag, där det stod skrifvet: ”Läs aldrig Göteborgsposten eller Ny Tid, ty de äro eldröda gnistor ur hälvetets afgrund!”

Det ligger i yrkesrollen som journalist att dagligen bli bedömd av läsarna. Under årens lopp har några varit sura på det jag skrivit och inte skrivit. Ibland är de riktigt förbannade. Det får man leva med. Brukar säga till mina kollegor att utskällningar och sågningar är det jag minns bäst och har roligast åt. Men de allra flesta läsare är vänliga, även när de inte håller med om det jag och andra på tidningen skrivit.

Min mor tyckte om att titta på gamla bilder, särskilt den sista tiden i livet. När jag visade en bild på en ung person med axellångt hår sa min syster, ”Titta mamma, här är jag när jag var yngre”. Men syrran hade fel, det var hennes bror på bilden, alltså jag! Så det är inte bara miljöer som ändrar utseende! I dag är det nog en omöjlighet för mig att ha axellångt hår, men kanske är det värt att göra ett försök att låta håret växa i nacken, så att jag kan få till en Zlatanfläta!