Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Urban Kärvling: Oro för Mjörnstrandens framtid, satsa på småskalig utbyggnad!

Mjörnstranden, från playan och i riktning mot Lövekulle, ligger alingsåsarna varmt om hjärtat. Här finns bra badmöjligheter, frilufts- och naturområden och platser att koppla av vid med utblick över Mjörn.

I området vill kommunen att det på sikt ska byggas bostäder. Det skapar viss oro. Det märker vi på AT, då vi får insändare, telefonsamtal och mejl som tar upp frågor som: vilken typ av bostäder blir det, kommer det att innebära stora infrastruktursatsningar i vägar, gc-vägar och ledningsdragningar, begränsas allmänhetens möjligheter att vistas i området. Med andra ord, hur hårt ska området exploateras?

Bedömningen är att det först om fem år blir aktuellt att sätta spaden i jorden, men i oktober i år planeras för samråd där allmänheten får ta del av förslag och komma med synpunkter. Det är bra, för många vill vara med och tycka till.

Kommunens två ledande politiker Daniel Filipsson (M), ordförande i kommunstyrelsen och Simon Waern (S), vice ordförande, är överens om att det inte ska bli någon storskalig utbyggnad. De använder ord som bykänsla och småstadskaraktär.

Jag är inte emot byggnation i området, tycker det finns ställen som passar bra att bebygga. Men det bör ske med återhållsamhet. Ett så vackert och stadsnära område är det inte alla städer som har. Tycker dock att området vid playan borde skötas bättre och snyggas upp.

Jag hoppas att det blir som Filipsson och Waern säger, att utbyggnaden blir varsam och att det tas stor hänsyn till andra värdefulla intressen, för det finns skräckexempel där det exploaterats så hårt och har blivit så tättbebyggt att man, lite överdrivet, kan sitta på sin balkong och hälla upp kaffe i koppen åt grannen på balkongen i huset bredvid.

Har varit drabbad av ett i-landsproblem, som påverkat vardagen. Datorn har krånglat! Och det en längre tid. Förmodligen beroende på handhavandefel, förorsakade av mig själv. Det har varit frustrerande att vara utan uppkoppling, tillgång till det redaktionella skrivprogrammet och e-post. Man känner sig handlingsförlamad.

Trots IT-support blev det inte riktigt bra. Mitt humör har gått från ilska till uppgivenhet, men då kom räddningen i form av två kollegor. Filip Landqvist och Kerstin Brandqvist Aspenstedt fick i gång datorn och mejlen. Skönt att vara omgiven av kollegor med IT-kompetens. Nu är det inte längre haveri, utan ”bara” normalt småstrul. Funderar på hur samhället kunde fungera förr när det inte fanns datorer, mobiltelefoner och e-post? Jag var själv med då och vill minnas att jag var minst lika lycklig som i dag.