Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Filip Landqvist
Bild: Filip Landqvist

Urban Kärvling: Ska kärnkraft bli Alingsås nästa varumärke?

Alingsås är känt för potatisen, fikat och caféerna. På senare år även som filmstad, där Min pappa Marianne med Rolf Lassgård, Hedda Stiernstedt och Lena Endre i de bärande rollerna banade vägen för fler produktioner.

Det har blivit nyinspelning av Utvandrarna, Lasse-Maja filmerna och den nu pågående komedisatsningen Ett sista race, med flera kända skådespelare i rollerna, t.ex. David Hellenius, Malin Åkerman, Jonas Karlsson och Sissela Kyle. Filmteamen trivs i mysiga Alingsås med den gamla stadskärnan/trästaden.

Under 1960- och 1970-talen svepte en stor rivningsvåg över landet. Drygt 40 procent av städernas äldsta bostadsbestånd jämnades med marken. Åren 1960-1975 revs 30 000-40 000 hus från 1800-talet och över 100 000 lägenheter byggda före 1901 försvann. Politiker och planerare såg inte det vackra i byggnaderna, de tänkte enbart rationellt. Vackra byggnader byttes mot trista EPA-varuhus och liknande. Alingsås klarade sig förhållandevis bra och äldre trähusbebyggelse finns bevarad. Staden har kvar välbevarade handels- och hantverksgårdar med boningshusen mot huvudgatan och verkstäder, uthuslängor och magasin mot bakgatan.

Det finns flera byggnadsminnen och nu får Alingsås ytterligare ett, det tolfte i ordningen. Det är Stampens kvarn, som byggdes 1727, som en så kallad klädesstamp, då Alingsås var en av landets första manufaktur- och textilstäder. Senare blev Stampen en mjölkvarn. Vi är många som stannar till och tar bilder på den gamla vackra kvarnen med forsande vatten i förgrunden.

Snart kan Alingsås bli känt för kärnkraft. ”Ropen skalla, kärnkraft åt alla”, kan bli Sverigedemokraternas valslogan. Partiet vill att kommunen ska bereda plats för framtida små kärnkraftverk, inte stora och fula som Barsebäck. Småskaligheten känns trygg.

Lördagar brukar innebära något extra gott på tallriken eller så blir det utgång på lokal. Skaldjur (räkor och havskräftor) är jag svag för. Men för alla blir inte helgmenyn det där lilla extra. En lördagsförmiddag för några år sedan promenerade jag och Gabor Hacker i centrala Malmö. Då kommer ett äldre par gående och vi överhörde deras konversation. De planerade vad de skulle äta för något gott på kvällen, när damen sa, ”Ska jag laga fiskbullar i kväll?” Hennes man stannade till och var minst sagt både uppgiven och besviken när han på bred malmöitiska svarade, ”Fiskbullar? Men för helvete, det är ju lördag!”

Vad det blir för kulinarisk höjdare för egen del vet jag inte, då det är FF (frufritt) hemma. Jag får improvisera. Oddsen är inte skyhöga på att det blir en pizza. Kanske en Quattro Stagioni?