Läser i tidskriften Kurera att flest svenskar skiljer sig under sommarmånaderna. Är relationen inte den bästa, så kan det vara kämpigt att umgås hela tiden. Även problem med ekonomi spelar in. I de osäkra tider vi lever i med höjda priser på mat, bränsle, el och allt annat, är inte livet så himla lätt att leva. Inte alls lika underbart som i Gyllene Tiders gamla sommarlåt, ”Hela året har jag väntat på, juni, juli, augusti. Allt känns mycket bättre då…” Statistiken visar också att de yngre i åldrarna 20-29 år skiljer sig oftare än övriga. Även äldre väljer att gå isär, 180 personer över 80 år skiljde sig 2018.
Det här var en trist inledning på krönikan. Men de flesta har det förstås ganska bra tillsammans och har haft det länge. Såg talkshowen Tilde (de Paula Eby) på TV4. Det pratades om att förnya sina äktenskapslöften, alltså köra en uppdaterad repris på sitt giftermål. Det är inne att göra det. Enligt Svenska kyrkan väljer allt fler att förnya sina äktenskapslöften. Friheten är stor i vilka löften man vill förnya och vilka nya man vill lägga till.
Jag har inga som helst planer på detta. Helt ärligt vet jag inte ens vad jag lovade när jag ingick mitt äktenskap, om det ens var något. Hade problem att få till ett ja. Anledningen var att vi gifte oss i rådhuset i Köpenhamn och kunskaperna i det danska språket var på den tiden mycket begränsade. De är något bättre i dag, då min svåger är dansk och min systers döttrar har både svenskt och danskt medborgarskap.
Orsaken till giftermålet var att vi var nyblivna föräldrar och det av praktiska och juridiska skäl var enklare att vara gifta. Giftermålet ägde rum på midsommardagen, som visade sig vara en stor ”giftasdag” i Danmark. Tillsammans med minst 30 andra par samlades vi i en stor sal i rådhuset. Dottern låg i barnvagn. Hon skötte sig exemplariskt och sov hela tiden. Men vi började bli lite smånervösa och frågade oss om alla andra i salen också skulle vara med. Vaktmästaren, eller vem det nu var, gav instruktioner. Vi fattade ingenting av det han sa. Sen skämtade han, tror jag, eftersom alla utom vi skrattade hjärtligt.
Därefter ropades vi upp parvis och slussades in i ett särskilt rum, där vigseln ägde rum. Vi förstod fortfarande inte vad den danska vigselförrättaren sa, så min blivande hustru vände sig till mig och undrade, ”Vad ska jag säga?”. ”Svara ja eller hvergang”, var mitt förslag. Det löste sig i alla fall. Om vi avlade några löften har jag ingen aning om, men vi lämnade i alla fall rummet med en dansk vielsesattest.
LÄS MER:Djurplågarna på Nolhaga borde sitta i buren
LÄS MER:Gott mos? Nej, det sämsta jag ätit i hela mitt liv!
LÄS MER:Sluta jävlas med invånarna!
