Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Marcus Löfström: Marcus Löfström: "Det är inte helt lätt att skiljas från allting"

En flytt är mer än bara en flytt. Den kan också vara långtråkig, dötrist och långtråkig... och alldeles nostalgisk.

LÄS MER: Om nyhetsbrev, e-tidning och motion i coronatider

LÄS MER: "Hur ska man leva i det ovanliga?"

“Jag förstår inte varför man gjort ingången till vår krypvind så förbannat liten!”, är en av många tankar som far igenom mitt huvud när jag tar min diskbråcksskadade lekamen och viker ihop den som en schweizisk armékniv för att kravla in på nämnda vind.

Där inne ligger det flyttlådor, banankartonger och plastpåsar om vartannat. Vissa korrekt uppmärkta, de flesta inte alls.

Jag har blivit uppmuntrad, eller beordrad att milt uttryckt, “rensa upp bland mina grejer” på vinden av min kära sambo. Det vankas nämligen flytt snart och allt som inte behöver sparas ska skänkas, säljas eller slängas.

För en sådan som jag, som gärna sparar på de där mer nostalgifyllda grejerna från förr, är det inte helt lätt att skiljas från det jag hittar där uppe.

Någon gång kanske jag behöver en VHS-kopia av David Lynch surrealistiska mästerverk Eraserhead?

Och när världen brinner och det enda som kan rädda den är min gamla hårddisk från en dator jag ägde 2007, vem ska då kliva fram?!

Nåja.

Jag rensar i alla fall, det gör jag. Eraserhead skänks bort (har den trots allt på två andra, mer digitala format…) och hårddisken ska kollas igenom innan jag sätter borrmaskinen till den och förstör den för gott.

Någonstans är det en riktigt skön känsla att tvingas rensa, som man måste när flytt vankas. Man får dels en liten chans till att se tillbaka på saker från förr och minnas lite grann, på gott och ont.

Men man får också en chans att ställa sig själv tuffa frågor om vad som faktiskt är viktigt här i livet och vad prylar och attiraljer egentligen har för värde i ens liv.

I slutändan är det faktiskt så att min gamla nalle jag hade som barn är viktigare än tre pärmar fyllda med anteckningspapper från min tid som filmstudent på högskolan i Skövde, även om jag sparat båda.

Dessutom är det så förbaskat skönt att göra sig av med saker! Man får andas igen liten grann när man ser krypvinden halvtom plötsligt. Och man känner sig både stolt och ett par kilo lättare när man tagit tuffa beslut och dumpat de saker som man för några år sedan tyckte man inte kunde leva utan.

Flytten går om drygt en månad nu, till en större bostad i ett annat område av staden. Den nya bostaden har en finfin vind ska ni veta, där man kan förvara mängder av saker.

Stoppa mig, någon.

LÄS MER: Jobba hemifrån är inte lyx - det är en ökenvandring

LÄS MER: Det känns som man tappat tidsuppfattningen på något vis