Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Matilda Falk: På Spåret – en familjetävling i att gissa bäst

Vart är vi på väg? Till en ny säsong av På Spåret såklart. Och det med nya spännande lag som på bästa sändningstid ska tävla om vilka som vet (gissar) mest (bäst).

Fredagsmys och klockan slår åtta. Familjen sitter framför teven och den välkända vinjetten inleder den magiska timmen. Modelltåget tuffar fram genom rutan och någon i soffan (jag) dansar med huvudet i takt med de sista tonerna av Augustifamiljens signaturmelodi.

Mitt intresse för ”Sveriges mest populära frågesportprogram”, På Spåret, tog fart i tidiga tonåren. Kristian Luuk och Fredrik Lindström var relativt nya i rollerna som domare och programledare och jag var ny med konceptet vuxen-teve. För mig blev programmet en fredagsritual, en timme där familjen samlades på lika villkor och gissade hej vilt.

Jag gick på högstadiet och var en varannan-helg unge som på fredagskvällarna fick chansen att tänka till. Brorsan var överlägsen på musikfrågorna och jag avundades hans minne. Pappa var en fena på resmålen och jag undrade när han hade haft tid att lära sig allt. Till slut satte jag ett livsmål – Att svara rätt.

I onsdags presenterade SVT årets deltagare i På Spåret och som jag tjöt när jag såg notisen på telefonen. Jag läste upp deltagarna för farsan som för en gångs skull lyfte blicken och lyssnade.

– Hanna Hellquist och... Nä skämtar du!!! Ina Lundström, sicket drömlag, utbrister jag.

Pappa väntandes på fortsättningen som kom i en rasande fart:

– Carina Bergfeldt och Marcus Oscarsson, nåja journalister är ofta vassa, Marcus Samuelsson och Jason ”Timbuktu” Diakité, hm spännande kombo, Jonatan Unge och Cecilia Düringer, varför känner jag igen det namnet? Agnes Wold och Christer Lundberg, det är hon corona-damen ju...

Det har gått flera år sedan familjen satt bänkade i soffan och kollade på På Spåret tillsammans. Några få gånger per säsong händer det dock och vi återförenas. Vi sörjer Augustifamiljen men fullkomligt skriker när vi ser en svensk tågstation vi faktiskt känner igen.

Jag har alltid tyckt att programmets kunskapsnivå är hög och ofta sitter jag och grämer mig. För jag vet ju svaret men kommer inte ihåg just där och då. För mig handlar det inte om att tävla i att veta mest eller gissa bäst. Även fast det hade varit kul att göra det någon gång. Och då vinna såklart! Nej, för mig handlar det om sällskapet, diskussionerna och när man slår sina kloka huvuden ihop och listar ut rätt resmål, rätt artist till en cover som inte ens är en cover längre, eller när hela sällskapet (jag) himlar med ögonen när Fredrik Lindström blir för långrandig.

På Spåret sändes för första gången i svensk tv-historia den 5 september 1987. Programidén utgår från att två kändislag sitter instängda i varsin tågkupé där de färdas till olika resmål i världen. Under resans gång läser programledaren upp olika frågor som tar lagen allt närmare slutstationen. Kan man svaret så drar man i nödstoppet och vinner poäng. Ett koncept som under åren har ett tittarrekord på 3,7 miljoner året 1990, åtminstone om man frågar Wikipedia.