Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Leif Brunnegård skriver under pseudonymen Håkansson. Bild: Jenny Schagerlind
Leif Brunnegård skriver under pseudonymen Håkansson. Bild: Jenny Schagerlind

Stöckevis, tjôgavis å slumpavis

I Elfsborgs Nyheter, en föregångare te Alingsåstinninga, kunne en den 15 januari 1912 läsa um Vårgårda månadsmarten.

På den tia stava di lite annevessare än vi gär ida, du får läsat precis sum dä sto i tinninga.

Sistlidne tisdag hade liten tillförsel af kreatur och landtmannaprodukter, skrifves till E.N. Som väglaget var dåligt var också de marknadsbesökandes antal jämförelsevis litet. Följande priser af kreatur antecknades: kor i kalfställning 100-160 kr., sinkor 40-65 kr., kvigor 90-130 kr., tjurar 90-265 kr., slaktfeta djur 80-130 kr., spädkalfvar 7-10 kr., får 12-18 kr. och gödkalfvar 45-50 öre kg. lefvande vikt. Hästaffärerna voro obetydliga. Af spädgrisar var liten tillförsel och såldes dessa till höga priser; månadsgamla grisar 7-8 kr., 5-6 veckors 9-11 kr., högre priser för äldre, allt efter storlek och beskaffenhet. Råg betingade 18-19 kr., hafre 10-11 kr. och potatis 5:75-6 kr. allt per tunna.

Um du grunnar på var di höll te mä marten, så vet dut säkert, vi kallart för Marknadsplatsen än i da.

Um du grunnar på var di höll te mä marten, så vet dut säkert, vi kallart för Marknadsplatsen än i da.

Min gamle arbetskamrat Markus kunne mö um dä gamla Vårgårda. John Wallin va tidir mä å ha en bandspelare å han har spelat in Markus flere gånger. Dä häringa handlar um en månadsmarten på trettitalt.

Ungefär där Kommunalhust legger, va dä ett litet tôrg. I bôrterste änden utå tôrget bodde Pettera-Aron å hanses granne Höglund. Pettera-Aron bodde ihop mä si söster, berätta Markus. Höglund hade en finer trägård där han odla jordgubba sum han sålde på tôrget. Han va också feskehandlare. För å kunna väga fesken, hade han ett gammelt besman. När dä va marten i Vårgårda, kom Lansfiskalen ifrå Herrljonga på besök. Han sulle se te att allt geck rätt te.

Harald Svensson va fjärdingsman å vesste um Lansfiskalens besök. Han vesste mä, att Höglunds ”våg” inte uppföllde Lansfiskalens önskemål, så han föreslo Höglund å gömma unna besman. Å tur va dä. Landsfiskalen kom fram te Höglund å frågte va han sålde för nôket. Han upplyste Lansfiskalen um att dä va fesk. Då Lansfiskalen undra hur Höglund vesste hur mö han sulle ta betalt svarte Höglund: ”Stöckavis, tjôgavis å slumpavis”. Fjärdingsman intuga att Höglund va rättskaffens å lurtes aldri. Då va Lansfiskalen nöjder.

På gränsen mella Höglunds å Pettera-Arons växte ena stor oxel. Den skömde för mö på jordgubbalant.

Hemma i trädgårn hade Höglund ett problem. På gränsen mella Höglunds å Pettera-Arons växte ena stor oxel. Den skömde för mö på jordgubbalant.

En da kom Pettera-Aron hem te Anderzéns å frågte Markus, um han velle hjälpa te å ta ner oxla. Markus såga ner oxla. Då feck Aron se nôtt kônstit ve stubben. När han peta unna lite jol, upptäckte han en massa feskefjäll. Då försto han, att Höglund hatt ett finger mä i spelet så oxla dött. Höglund hade hällt ut en massa sellaspa runt trät.

Dä hade la vart bätter um Höglund språkat mä mäk, så kunne vi tatt ner oxla för långesina, sa Pettera-Aron.

Um en språkar mä gålbon kan dä lösa många problem.

LÄS OCKSÅ: Johan Alfred den store va en redir gubbe

LÄS OCKSÅ: Di stöcka gresaparten i bussen

LÄS OCKSÅ: Smen, en vektir person