Nej, jag pratar förstås inte covid nu, utan det andra hotande orosmolnet på allas vår himmel. En åkomma jag nog faktiskt fruktar mer. Vinterångest.
Om man ska komma hel ut på andra sidan den mörka tunneln får man inte chansa, inte lämna något åt slumpen. Lyckligtvis behöver man inte köa länge för det här vaccinet, det krävs bara lite eftertanke. När jag sluter ögonen och i huvudet börjar lista mina egna favoritdoser av vardagsnjutning såhär års inser jag att de flesta innefattar värme av något slag. Ett varmt bad, en kopp kaffe och en ljummen kanelbulle, en kram av någon jag älskar, massage av någon som är bra på att knåda.
Jag låter händerna glida upp och ner längs ratten, smeker den med fingrarna, tar in ögonblicket.
Men för all del, jag kan bli glad för mindre än så. Golvvärme, stolsvärme, rattvärme. Det sistnämnda en nyfunnen njutning i jobbvardagen. Att sätta sig i redaktionsbilen efter att ha skrapat rutorna och med stelfrusna fingrar greppa en ratt som bli allt varmare är… tja, en känsla svår att beskriva med ord. Jag låter händerna glida upp och ner längs ratten, smeker den med fingrarna, tar in ögonblicket. Som vi alla vet kan det bli för mycket av det goda och det ska ärligt sägas att ratten efter en stund blir lite för varm för min smak. Men den där första minuten, den kan ändå ingen ta ifrån mig.
Några rejäla doser varje dag och du lär lura brallorna av vinterledan.
Ett annat tämligen säkert sätt att överleva vintern stavas humor. Några rejäla doser varje dag och du lär lura brallorna av vinterledan. Har du någon i din närhet som alltid får dig att skratta? Grattis! Om inte får man väl helt enkelt ta hjälp, kanske följa några humorkonton på instagram?
Personligen tycker jag väl egentligen inte att ordvitsar är det roligaste som finns, men före detta kollegan Tomas Berners ”Pappavitsar” har en del pärlor. Det tycker uppenbarligen fler. Hans instagramkonto har i skrivande stund 131000 följare, och som AT berättat, släppte Tomas nyligen sin tredje bok med pappavitsar.
Kanske skämdes hon lite över att inte ha känt igen filmstjärnan.
Förra hösten fick en man på tillfälligt besök i stan syn på ”Pappavitsar 2.0” i en Alingsåsbutik. Besökaren bläddrade fram och tillbaka i boken, läste, skrattade för sig själv. Och bestämde sig för att köpa den till sin pappa. Expediten fixade ett snyggt paket och fick veta att fadern i fråga hade ”rätt torr humor”. Nästa dag slog hon upp tidningen, fick syn på ett reportage från inspelningen av Utvandrarna och förstod plötsligt vem kunden varit. Kanske skämdes hon lite över att inte ha känt igen filmstjärnan.
Hur som helst hoppas du gillade presenten, Stellan Skarsgård!
