Nätverket Fjärilen har funnits i tio år och är ett samarbete mellan Vårgårda och Herrljunga kommuner, pastoraten i respektive kommun samt IOGT-NTO.
Syftet är att nå utsatta barn som har vårdnadshavare med någon form av missbruk. Verksamheten håller till i Svenska kyrkans lokaler i Herrljunga men är religiöst obunden och har inga religiösa inslag.
– Det här är en frivillig verksamhet, förklarar Maria Andersson, pedagog i Svenska kyrkan Herrljunga pastorat som bemannar verksamheten tillsammans med diakonen Anna Löfgren Samuelsson.
Fjärilen arbetar med samtal med barn för att de ska få redskap och förståelse att hantera sin situation.
Just nu finns en barngrupp med fyra barn i åldrarna 7-12 och Fjärilen har också haft en tonårsgrupp med unga upp till 18 år. Men det är svårt att rekrytera barn till verksamheten, konstaterar Maria Andersson. Det är inte för att de inte finns, eller att behoven saknas.
Att det hålls hemligheter inom familjen är inte oviktigt i sammanhang, resonerar Maria Andersson.
– Man håller en snygg fasad så länge som möjligt. Sen är det nog svårare på landsbygd och i små samhällen att nå de utsatta barnen, säger hon.
Organisatoriskt innebär Fjärilen att Svenska kyrkan står för personal och lokal, IOGT-NTO tillhandahåller kontakter och kunskap medan kommunerna står för informationsmaterial och kostnader för handledning.
– Det här är ett unikt samarbete och en styrka i Fjärilen.
En av de tydligaste erfarenheterna från personalens arbete med de utsatta barnen är vikten av samtal. Här får barnen insikt att de inte är ensamma i sin situation.
– Ett barn kan berätta om en händelse och när historien är slut så säger ett annat barn ”jag trodde bara jag upplevt det”. Det handlar om att få dela sin upplevelse och inse att det inte är mitt fel. Barn är experter på att ta på sig skulden, säger Maria Andersson.
I vissa kommuner så arbetar man ideellt, i vissa finns det ett samarbete mellan ideella krafter och kommunen. Det viktigaste är att hitta de här barnen, det är det svåra i arbetet
Under fredagen hölls ett nätverksmöte i Herrljunga där flera i kommuner i Västsverige var inbjudna och där erfarenheter utbyttes.
Med på mötet fanns också Disa Jagurdzija från Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland som ingår i nätverket De glömda barnen.
En sak som blev tydlig på mötet var att kommunerna har så olika förutsättningar.
– Det är klart att det är frustrerande, framför allt för dem som möter barnen. Förutsättningarna ser så olika ut och det försvårar arbetet. I vissa kommuner så arbetar man ideellt, i vissa finns det ett samarbete mellan ideella krafter och kommunen. Det viktigaste är att hitta de här barnen, det är det svåra i arbetet, säger Disa Jagurdzija.
På mötet lyftes bland annat vikten av att barnen själva inte blir framtida missbrukare. Det är alltså ett viktigt förebyggande arbete som utförs på Fjärilen och i andra liknande organisationer. Men resursbrist och kortsiktighet kan bli konsekvenser när kommunala budgetar ska hållas, även om det är de mest utsatta i samhället som drabbas – barn med missbrukande föräldrar. I Alingsås till exempel har kommunen lagt ner sin så kallade sol-grupp sedan årsskiftet. Mer om det läser ni i tisdagens AT.
