FOTO: STIG GUSTAVSSON
PÅ BÖGGDA. Dan Korn återvände till Skogsbygden för att berätta om människor som levt på ett gammalt sätt.

Korn återvände till böggda

Vårgårda

Tillbaka där allt började. I förra veckan återvände Dan Korn till Skogsbygden där han en gång cyklade runt och träffade så kallade original.

– Här fanns många ställen med människor som levde som förr.

I trettio år har Dan Korn gått runt i stugor och intervjuat och dokumenterat människor som levde på det gamla sättet.
– När jag började sa folk att jag var för sent ute. Hade jag bara kommit tio år tidigare så hade jag fått träffa original. Men nu var de borta.
Vilket inte var sant.

– Men det finns ändå en stor skillnad mellan då och nu. På 80-talet fanns det fortfarande människor på gårdarna som levde kvar där av födsel och ohejdad vana. Det är inte längre lika vanligt.

NÄR DAN KORN började sin folklivsforskning så var Nårungabygden en av de platser han utforskade. Från Mölnlycke, där han bodde, tog han med cykeln på bussen till Lygnared. Där trampade han sig vidare ut på landsbygden.
– Här fanns många intressanta människor. Det var som en stor gottepåse som bredde ut sig.
Ett ställe han blev varnad för att besöka var Ljungås. Oskar som bodde där sas vara både folkilsken och skjutglad.
– Men till slut kunde jag inte stå emot frestelsen.

FÖRSTA MÖTET gick bra och Oskar blev med tiden en vän.
– Inte var han folkilsk. Och inte sköt han skarpt heller. Men frågvis det var han, skrattar Korn.
Han hade dessutom ett älsklingsämne som han ofta återkom till. Och det var hur mycket dåligt folk det fanns i storstäderna och hur annorlunda det var på landsbygden.
– Han valde att leva isolerat och hade säkert själv spritt ut ryktet hur ilsk han var liksom han lade ut tomma patronhylsor för att hålla det vid liv.

I LAGENS bemärkelse var Oskar i sina sista år en förbrytare eftersom han struntade i att upprätta en skogsvårdsplan.
– Det som en dag är fel kan en annan dag bli rätt. Det är tack vare Oskars trots som gården i dag är ett så vackert naturreservat.

Ljungås var Oskars värld.
– Där, i sin egen värld, var han expert. Det var när han kom ut bland andra som det ibland blev lite fel. Som när Oskar på 30-talet for till Göteborg för att sälja granar.
– Både reskassan och förtjänsten på granarna försvann. Inte undra på att han tyckte att det bodde dåligt folk i storstäderna.

VÄKTARNS TYRA på Granet i Nårunga gjorde också intryck på Dan Korn.
– En fantastisk människa som upplevt sådant som andra inte varit med om. Så sent som 1987 hörde jag henne berätta om en grannfru som haft en trollhare. Hon hade också hört Näcken spela även om hon inte kunnat se honom.

Det var också Tyra som berättade om systrarna Astrid och Anna på Röret.
– Jag blev så gripen för jag hade cyklat förbi platsen men inte trott att någon kunde bo i  rucklet.

KORN SOV ÖVER i skogen den natten för att nästa dag gå till systrarna i Röret.
– Astrid öppnade. Hon hade en kofta så sliten att den inte kan ha gjort någon nytta. Jag fick inte komma in den gången men fick i alla fall ta en bild av stället.
Nästa gång gick det bättre. Och så småningom fick han också lov att ta bilder inne hos systrarna.
– Enda gången de hade blivit fotograferade var mer än 70 år tidigare.

ALLTFÖR MYCKET pengar hade de också liggande. Dan Korn sa åt dem att de inte skulle ha så mycket pengar utan att de borde vara på banken.
”Där har vi också pengar”, svarade Astrid. ”Och vilka rövare tror att det bor nån i den här gamla stöva?”
– Där var en miljö så annorlunda att det kändes orimligt att någon kunde bo där. Några fotogenlampor fanns det inte utan bara stearinljus. Astrid berättade en gång att prästen hade varit där och samlat in pengar till svältande. Men hon tyckte inte det var så farligt med svälten ”häråta”.

ASTRID, ANNA OCH DE ANDRA levde på sitt eget sätt.
– Det fanns kvaliteter i det sättet att leva som gått förlorade.
Erik hette en man som levde längre norrut i Västergötland. Han bjöd hem Dan Korn på kaffe en kväll.
– Han sa att folk sagt åt honom att rusta upp huset eller att flytta in till en lägenhet i stan. Inget av det ville han. Till mig sa han: ”De andra har sitt sätt att leva och jag har mitt”. Det tycker jag är kloka visdomsord.

  • Stig Gustavsson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det