FOTO: STIG GUSTAVSSON
Vårgårda Herrgårds ägare Viveka och Måns Reventberg flankeras av gårdens båda anställda Ingemar Karlsson och Thomas Ehn.

150 år på anrika Vårgårda Herrgård

Vårgårda

Den 23 november är det på dagen 150 år sedan Aron Heyman köpte Wårgårda Herrgård. Ett jubileum Viveka och Måns Reventberg, femte generationen, tycker är väl värt att fira.

– Det är nog lite unikt att en så här stor gård hålls intakt i fem generationer, säger Måns Reventberg.

Alla gårdar har sin egen historia. Det har också Wårgårda Herrgård. En historia som sedan 23 november 1859 i mycket sammanfaller med familjen Heymans historia. Den dagen skrev Aron Heyman på köpehandlingen som gjorde honom till ägare av herrgården i Vårgårda.
– Aron var min farfars farfar och en entreprenör som är svårt att inte beundra.

ARON HEYMAN var av judisk börd och judar var tidigare inte tillåtna att äga mark i Sverige. Familjen Heyman stod vid den tiden bakom ett flertal textilindustriföretag i Göteborg. När lagen ändrades köpte Aron Heyman Wårgårda Herrgård som sedan dess varit i familjens ägo.
– Han var mer företagare än lantbrukare och utvecklade gården på många sätt, säger Viveka Reventberg.

Till exempel for Aron Heyman till Skottland och tog med sig tekniken att preparera havregryn hem till Sverige.
– Hans filosofi var att förädla produkterna gården gav innan man sålde dem.

ALLA PROJEKT var inte lika lyckosamma. Kultorvsfabriken i Hoberg som byggdes 1873 hör till de mindre lyckade.
– Kultorv var den tidens energipellets, säger Måns Reventberg.

Tanken var att torvkulorna under tiden de rullade skulle torka. Problemet var att torven, och därmed även kulorna, var så fuktig att kulorna blev platta och inte kunde rulla. I stället blev det ett tegelbruk som ersatte kultorvsfabriken. Här tillverkades såväl tegelpannor, tegelstenar som rör av tegel.
– Det var vid den tiden man började dränera.

Aron Heyman startade också ett sågverk och en handelsträdgård på gården. Under hans tid skapades också mer åkermark genom att valla in och dränera kring Säveån samtidigt som man planterade igen de gamla ljunghedarna med skog.
– Det är imponerande att läsa om allt han åstadkom, säger Viveka Reventberg,

EFTER ARONS död var det sonen Knut som tog över. Han drev gården vidare men utvecklade inte så många nya verksamheter.
– Han var politiskt aktiv och satt också i riksdagens första kammare i Stockholm.

Knut dog 1926, bara 55 år gammal, och ende sonen Ivan tog över som disponent. Han hade då ännu inte fyllt 25 år. Han skriver själv i en jubileumsskrift: ”Givetvis var denna post tyngande till en början för en ung man, men tack vare alla anställdas intresse för den gemensamma saken fortskred arbetet på samma sätt som förut”.

DET VAR UNDER Ivans tid som disponent som första embryot till det som senare blev Doggy kunde anas. Hundfoder började man tillverka redan vid förra sekelskiftet. I grynkvarnen hade man börjat rosta ris som ett komplement till havregrynen. Spillet från tillverkningen fungerade utmärkt som hundmat.
– Det tog ingen jättefart under farfars tid. Jag har hört historier om hur han lastade några säckar på en moped och körde dem till Lurut  där en buss hämtade, säger Viveka.

Det var först i nästa generation, Göran och Marina Heyman, som hundfodret blev riktigt stort. Hemmafruarna sökte sig ut i arbetslivet och den hemmalagade maten minskade. Vilket innebar att också matresterna till hundarna minskade och marknaden för hundmat växte.

NÄR FÖRSTA FABRIKEN byggdes tyckte de flesta att man tog i. Halva fabriken planerades att hyras ut till andra.
– Så blev det aldrig. I stället blev man snart trångbodda.
Sedan 2000 är Doggy inte längre i familjens ägo.
– Nej, nu är vi bara goda grannar, säger Viveka och ler.

Numera är det jord- och skogsbruket som har störst fokus på herrgården.
– Det finns många sätt att utveckla det på.
Viveka och Måns Reventberg vet att många har en stark koppling till gården och dess företag. När rörelsen var som störst sysselsattes ett hundratal anställda.
– Heymans har alltid varit måna om sina anställda och relationen med dem. De har sett dem som en del av familjen och därför tagit hand om och värnat om dem.

NÅGOT STORT jubileumsfirande blir det inte, men nog kommer det att firas. Om än inte stort.
– Det blir allmän flaggdag på våra tre flaggstänger och en tårta tilll kaffet, säger Viveka och Måns Reventberg med ett skratt.

  • Stig Gustavsson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det