FOTO: BOSSE ÅSTRÖM

”Ett bra språk ger en bra tankeverksamhet”

Gästbloggen

Veckans bloggare Elisabeth Sommar har koll på grammatiken. Hon är inne på slutspurten av översättarprogrammet på Göteborgs universitet.

Om Elisabeth Sommar
Till lördag 7 april
Till fredag 6 april
Till torsdag 5 april
Till onsdag 4 april
Till tisdag 3 april
Till måndag 2 april

Söndag 8 april
För snart två år sedan var jag och min familj på Eurodisney. Sent en söndagskväll stod vi utanför parkanläggningen och småpratade lite i väntan på bussen tillbaka till vår lägenhet.

Bakom oss brast plötsligt en ung tjej ut i någon slags gråtskratt. Med gråten i halsen berättade hon hur oerhört glad hon blev över att höra svenska! Sedan en knapp vecka arbetade hon på Eurodisney; hennes franska var begränsad, hon kände inga andra svenskar i området och hon hade ännu inte fattat hur bussystemet fungerade. Hon kände sig helt ensam och isolerad eftersom hon inte kunde så mycket franska. Ett exempel på hur viktigt språk är för oss människor.

Ett språk utgör hela den sociala grunden. Vi som har svenska som modersmål pratar vårt språk med hjärtat, språket är en del av vår identitet och vi känner språket på så vis att vi behöver inte tänka innan vi pratar (även om det ibland är att rekommendera). Svenskan binder oss samman när vi möter varandra utomlands.

Fler och fler människor i världen blir tvåspråkiga, det vill säga de talar ett modersmål och ett främmande språk, ofta engelska. Jag tror att vi kan vara ganska säkra på att modersmålet och det främmande språket har två helt skilda funktioner och kompetensnivåer. Till skillnad från modersmålet talar vi det främmande språket mer med hjärnan, det vill säga det kräver mer tankeverksamhet att bara prata än vad modersmålet gör.

Därför blir det lite märkligt när svenska företag i Sverige tycker att deras svenska medarbetare ska använda ett annat språk än svenska som kommunikationsmedel på den i övrigt svenska arbetsplatsen. För mig finns det ett starkt samband mellan språk och tanke: Ett bra språk ger en bra tankeverksamhet. Och det gäller nog alla ‒ även företagsledare och forskare. För vad händer med utvecklingsmöjligheterna om det torftiga språket leder till en torftig tankeverksamhet?

Mina källspråk ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men jag älskar svenska språket. Svenskan är ett underbart språk. Språkforskare och språkvårdare kan beskriva hur svenskan används och hur den bör användas, men ingen kan bestämma hur den kommer att utvecklas. Ingen mer än vi som använder svenskan i vår vardag.

Att vara översättare är att vara uppmärksam på språkförändringar och nya nyanser i såväl källspråk som målspråk; att vårda källspråken, men samtidigt slå vakt om svenskan och inte köpslå med vår identitet. Det förpliktar nämligen att vara flerspråkig världsmedborgare.

Tack för den här veckan!

Elisabeth Sommar
Interlingua Översättningar

Lördag 7 april
I Sverige verkar det för närvarande finnas en oro över att den globaliserade världen och att den ständiga strömmen av andra kulturer och språk till vårt land skulle vara skadlig för Sverige och framförallt för det svenska språket.

Globalt sett är Sverige ett litet land och svenskan är ett litet språk, men så länge Sverige är ett land som har ett fungerande samhälle och vi använder svenskan som vårt naturliga kommunikationsmedel behöver vi nog inte känna oss hotade.

Om det nu faktiskt skulle finnas ett hot mot svenskan, varifrån kommer det då? Handen på hjärtat: Vilket språk tror ni på allvar har en chans att rucka på svenskan?

I dagsläget tror jag bara på ett språk ‒ engelskan. Anglicismerna flödar runt omkring oss! I dagens svenska samhälle arbetar man som ”HR” istället för personalansvarig, vi ”deletar” och ”printar” istället för att ”ta bort” och ”skriva ut”. En viss typ av kvinna är oftare ”bitchig” än ”ett rivjärn” och en del personer är ”fitta” andra ”vältränade”.

Visst finns det fall när det är motiverat att använda andra språk än svenska. I internationella affärsrelationer används med fördel den amerikansk-engelska förkortningen CEO eller den brittisk-engelska MD framför den svenska förkortningen VD, som i sämsta fall kan uppfattas som en engelsk förkortning för ”venereal disease” (könssjukdom).

Givetvis är det lättare att känna igen enstaka ord än att upptäcka fraser som fått svenska kläder. Använder ni uttrycket ”känna sig bekväm med något” (to feel comfortable with something), eller den svenska varianten ” känna sig väl till mods”?

Hopskrivning och särskrivning är ett annat exempel. Engelskan särskriver mycket mer än vad svenskan gör. I svenskan får vi intressanta och ibland väldigt lustiga betydelseskillnader om vi särskriver, exempelvis ”sex tant” när man menar ”sextant”. Det klassiska exemplet brukar annars vara skillnaden på hur översättningen av engelskans ”a brown haired nurse” skrivs: ”en brunhårig sjuksköterska” eller ”en brun hårig sjuk sköterska”. Skillnad eller hur?

Om svenska språket skulle vara hotat då beror det absolut inte på att språket är torftigt utan på att vi som har svenskan som modersmål har en torftig språkanvändning. Ingen kommer kunna ta svenskan ifrån oss om vi inte själva låter det göras. Ingen kan stjäla ett språk ‒ ta hand om ditt!

Fredag 6 april
En vanlig fråga jag får är om det verkligen behövs översättare från engelska till svenska i ett land som Sverige? Dels kan väl de flesta engelska, dels finns billigare alternativ i form av maskinöversättning som Google Translate.

Ett vanligt argument till fördel för maskinöversättning typ Google Translate är att även om meningen kanske verkar lite konstig först så finns det ofta ett flervalsalternativ, det vill säga om inte det första ordförslaget passar kan man alltid välja något av de andra alternativen och sedan möblera om orden i meningen till dess att det låter bra.

För min del är jag helt övertygad om att det finns gott om tillfällen när Google Translate inte fungerar särskilt väl och när man kanske ska vara lite försiktig med i vilken utsträckning man använder maskinöversättning. Jag ska ge er ett exempel från en text jag översatte för ett tag sedan. Mest som ett experiment matade jag in följande mening i Google Translate:

“The drogue gun primary cartridge fires and the following events occur: the parachute container lid is released and the drogue gun piston is fired.”

Översättningen blev:
”Påfyllningsanordningen pistolen primära patron bränder och följande händelser inträffar: fallskärmen behållarlocket frigörs och påfyllningsanordningen pistolen kolven avfyras.”

Den översättningen kan knappast hjälpa någon. Kanske blir det bättre om man byter ut orden enligt flervalsalternativet tänker jag och börjar byta ut ord för ord.

Om nu inte ”påfyllningsanordning” verkar vara rätt ordval kan det enligt Google Translate bytas ut mot ”vindstrutens”, och ”pistol” kan vara ersättas med ”vapen”. ”Primära” kan ändras till antingen ”huvudsakliga”, ”främsta”, eller ”obearbetad”. ”Patron” kan ersättas med ”bläckpatronernas”, ”bläckpatroner” eller ”kassett” och ”bränder” med ”eldsvådor”.

Okej, första delen av meningen blir alltså:
”Vindstrutens vapen huvudsakliga bläckpatronernas eldsvådor …”

Nej, det blev jag inte mycket klokare av. Mer stjälp än hjälp om ni frågar mig. Så vad står det i den engelska meningen då? Jo, följande:

”Skärmutdragarens primära krutpatron aktiveras och följande inträffar: locket till fallskärmsbehållaren öppnas och skärmutlösarens kastvikt skjuts ut.”

Jag kan inte särskilt mycket om hur raketstolar i stridsflygplan fungerar, men för den som kan är ovanstående mening fullt begriplig. Vad tror ni, behövs det översättare från engelska till svenska i ett land där så många kan engelska och det är fri tillgång till Google Translate?

Torsdag 5 april
Slår man upp ett vanligt substantiv som näsa i Nationalencyklopedins ordbok får man veta att en näsa är ”en utskjutande nos hos människa och många andra primater, bestående av ytternäsan och näshålan”. Men räcker verkligen den definitionen? Behöver man inte kunna mer än ett ords lexikala betydelse för att kunna använda det eller översätta det? Jo, faktiskt. Ibland leker språket och då blir konsten att översätta inte något att leka med. Eller så blir det faktiskt det ‒ en kurragömmalek för att fånga ordens betydelse.

Tänk bara på uttryck som att inte tänka längre än näsan räcker, att ha näsa för saker och ting, dra någon vid näsan, stå med lång näsa, eller lägga näsan i blöt. Den lilla berömda och avgörande marginalen heter på engelska by a nose, men i svenskan hänger det mer på håret än på näsan.

På svenska får vi välja mellan pest och kolera men på engelska ligger valet mellan the devil and the deep blue sea. Associerar svensktalande och engelsktalande olika till uttrycket top gun? Betyder he kicked the bucket verkligen att han sparkade på en hink eller mer att han trillade av pinnen?

Vissa uttryck blandar in ett tredje språk: ”All those spices gave this dish a certain je ne sais qoui”. Visst förstår jag, men vad säger vi på svenska?

Kanske blir det lättare när engelskan lägger in svenska ord i sina meningar i stället för franska: ”There should be an ombudsman to deal with matters like this”. Det är ju bara den lilla detaljen att ombudsman inte har exakt samma användningsområde i engelskan som i svenskan. Hur översätter man då?

Dessa frågeställningar är en del av översättaryrket. Översättning handlar inte bara om att veta vad ett ord eller uttryck på ett annat språk betyder, utan mer om att veta hur en svensk skulle välja att uttrycka sig. Att kunna använda ett språk handlar inte bara om att kunna ordens betydelse, utan också om att känna till ordens bibetydelser; alltså att känna till vilka associationer ett ord väcker hos en specifik, kulturell målgrupp i en given situation och hur dessa bibetydelser ska kunna förmedlas på ett annat språk, till en ny målgrupp i en annan kultur och situation. Svårigheten med översättning är just att det inte finns något 1:1-förhållande mellan två språk ‒ ibland inte ens mellan ord de lånat av varandra.

Hoppas ni får en skön påskhelg!

Onsdag 4 april
Andra språk har blivit en del av vår svenska vardag till följd av att vi lever i en globaliserad värld. Men det är en stor skillnad mellan att kunna göra sig förstådd och att faktiskt kunna tala ett annat språk. Vad menas egentligen med att kunna ett språk?

När man kan ett språk, betyder det att man kan både prata och skriva språket? Räcker det med att kunna följa med i ett samtal eller måste man själv aktivt kunna hålla liv i en dialog för att anses kunna ett språk? Kan man ett språk om man kan köpa tågbiljetter, beställa mat på en restaurang, förstå vad någon sjunger om i en låt eller att kunna se på en film och fatta vad den handlar om? Knepiga frågor som inte är helt enkla att svara på. Jag tror att kravet på kunskap varierar efter varje människas behov och varje människas egen ambitionsnivå.

För att verkligen lära sig ett språk räcker det inte med att plugga glosor och grammatik, man måste hela tiden utsätta sig för språket man vill lära sig. Följa det på TV och i filmer, läsa det i tidningar, skönlitteratur, facktexter, prata med människor som har språket som modersmål och allra helst besöka länderna som språket talas i. Det är då man verkligen börjar förstå hur språket används.

Ni vet, det brukar sägas att språket speglar samhället och om man reser till ett land och träffar de människor som lever där och som formar sin kultur och sitt samhälle, då lär man sig så mycket mer än att bara prata språket. Man lär sig förstå alla de faktorer som faktiskt formar ett språk. Det man förstår kan inte vara nytt och främmande, utan snarare en vän och följeslagare.

För mig innebär god kommunikativ kompetens att kunna ett språk. Kommunikativ kompetens är mer än att bara göra sig förstådd ‒ det innebär att man faktiskt har förstått språket. Att man har förmågan att anpassa sitt språk efter situationen, det vill säga att kunna välja sina ord och variera sin stil efter vem man pratar med. Detta faller sig för de flesta helt naturligt i det egna modersmålet, men ställer höga krav på språkanvändaren när det kommer till ett främmande språk. Egentligen är kommunikativ kompetens inte konstigare än att man varierar kläder efter väder och tillfälle ‒ gör man fel blir det pinsamt och kanske får man svettas en stund.

Tisdag 3 april
Har ni tänkt på vad många ord och vilken avancerad grammatik vi behärskar på vårt modersmål? När vi väl lärt oss ett ord och dess betydelse behöver vi inte tänka efter hur det ska användas. Oavsett vad vi har tänkt använda orden till kan vi använda dem utan att fundera på om de passar i sammanhanget. Eller i vilken ordning vi ska säga orden. Man kan ju inte bara rada upp vilka ord som helst efter varandra utan de behöver komma i en viss ordning för att andra ska förstå vad vi menar med våra ord. Det är där grammatiken kommer in. Om orden är byggstenarna då är grammatiken murbruket, det som håller samman delarna till en enhet.

Jag kommer ihåg när jag började med grammatik. Ordklasserna skulle man lära sig genom att rabbla ramsan ”substantiv är namn på ting…” och så vidare. Sedan skulle man lära sig att ta ut satsdelar. Ni kanske minns subjekt, predikat, objekt med flera. Så här i efterhand minns jag inte hur många gångar jag undrade över till vilken nytta då?

Det var först när jag började läsa tyska i sjuan och insåg att om orden ska kunna bli en ”riktig” tysk mening, alltså en som ”låter rätt” för den tysktalande, då måste orden inordnas efter de meningsuppbyggnadsregler tyskan har. Helt plötslig gick det upp för mig varför jag behövde kunna ackusativobjekt och dativobjekt. Ni vet, jag gav äpplet till honom blir på tyska Ich gab ihm den Apfel. Ni som kan lite tyska och lite grammatik ser ju direkt att här finns en skillnad mellan tyskan och svenskan: svenskan vill ha dativobjektet (honom) efter ackusativobjektet (äpplet) och tyskan tvärtom. Varje satsdel har sin plats i en mening. Detta kallas syntax och den varierar från språk till språk.

Just syntaxen är viktig för hur ett språk kan strukturera ord så att information av olika slag framgår på bästa sätt. Som översättare är det viktigt att veta när källspråkets syntax avviker från sitt vanliga mönster och istället blir mer markerad. Ofta ändras syntaxen för att lyfta fram en särskild del av texten i avsikt att ge den delen mer fokus. När jag översätter en text får jag inte ändra helt fritt i den, texten är ju inte min! Mitt jobb är att förmedla det källtexten uttrycker på absolut bästa sätt i måltexten – alltså det källtexten vill lyfta fram ska måltexten också lyfta fram.

Ha en ordrik dag!

Måndag 2 april
Efter att ha läst engelska i två år, tyska i ett och ett halvt och tagit ut mina examina sökte jag till översättarprogrammet vid Göteborgs universitet och fick göra antagningsprovet. Det provet var bland det svettigaste jag någonsin gjort. Jag satt i fem timmar en fredagskväll och översatte två engelska texter och två tyska texter utan hjälpmedel som ord- och grammatikböcker. Till provet hörde att språkförbättra en dålig svensk översättning, göra ett ordkunskapstest på svenska och hitta grammatikfel i en svensk text och när jag hittat felen skulle dessa ”rättas till” och alla svar skulle motiveras genom hänvisning till den svenska grammatiken. Som sagt, svettigt! Av runt åttio sökande var vi elva som kom in det året.

Och nu är jag alltså inne på slutspurten! Efter fem och ett halvt år i på universitetet har jag snart gått i mål. Målet har varit att få en masterexamen i översättningsvetenskap och därmed också en av de grundligaste språkutbildningar som Sverige har att erbjuda. Mina källspråk, de språk jag översätter från, är engelska och tyska och eftersom jag har svenska som modersmål är det givetvis svenska som är mitt målspråk. Detta är viktigt – att alltid översätta till sitt modersmål! Min yrkesinriktning är inte i första hand böcker och filmer utan allmänspråkliga och fackspråkliga texter som tidningsartiklar och instruktionstexter.

Det finns en hel del människor som arbetar som facköversättare i Sverige idag och många av dessa saknar utbildning. Man skulle kunna säga att det finns tre olika sorters översättare som är verksamma inom översättningsbranschen: de med översättarutbildning, de som har en yrkesutbildning inom ett annat område men som jobbat i ett annat land under en längre tidsperiod och därför har tvåspråkskompetensen inom just sitt område. Den tredje kategorin översättare är de som saknar utbildning men tycker sig vara duktiga på språk. Utbildade översättare har en stor textbredd och kan anta i princip vilken texttyp som helst. Skulle en text kräva riktigt djupa ämneskunskaper, t.ex. juridiska eller medicintekniska texter lämnas de till specialistöversättare eller så anlitar översättaren en specialist som faktagranskare när texten väl är översatt. Den tredje kategorin översättare skulle jag personligen akta mig för.

För mig är en av de absoluta fördelarna med översättaryrket att man hela tiden kommer i kontakt med så många människor och ämnesområden. För min del handlar det också om att ha möjlighet att arbeta med ett av mina absolut största intressen – språk!  Vi hörs!

Elisabeth Sommar
Ålder:39 år
Bor:I Sollebrunn
Familj: Maken Rickard, våra tre barn Wilma, 12, Ludvig, 8, Nelly, 4 år.
Gör:Översättningar, korrekturläsning, enskild undervisning och studiecirklar i engelska.
Blogg:Bloggar inte själv för närvarande, men följer gärna andras

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det