FOTO: HELENE EK BANE  Jennys sånglektioner avslutades med en inspelning av Ta mig till havet som nyfikna kan lyssna på i AT:s webbradio.

Resan är över – och en lycklig reporter i hamn

jsonslavery

Kan alla verkligen lära sig sjunga?
Den frågan ställde jag mig när jag började ta sånglektioner hos sångpedagogen Helene Ek Bane tidigt i våras.
Ett 15-tal lektioner senare är det nu upp till er att avgöra…

Helene träffade jag redan i vintras då jag skrev en artikel om henne och hennes företag Sångfokus. Idén att jag skulle ta sånglektioner som en del av en reportageserie var Helenes. Ni som har följt mig hela vägen vet att jag tvekade först. Så här i efterhand kan jag inte fatta varför. Sånglektionerna hos Helene har helt ärligt varit bland det roligaste och mest inspirerande jag gjort i hela mitt liv.

Det tog inte många lektioner förrän vi började prata om att dokumentera min resa, mer än bara i text och bild. En inspelning från någon av de första lektionerna och ytterligare en inspelning från den sista skulle kunna ge er läsare en ännu bättre uppfattning om min utveckling, tänkte vi. Dessutom har jag förstått av alla de kommentarer jag fått de senaste månaderna att många av er är nyfikna på hur min sångröst egentligen låter.

Tyvärr är det enda jag kan utlova just att stilla er nyfikenhet lite grann. Förvänta er inte att webbradiolyssnandet blir någon njutningsfull stund. Den segdragnaste förkylningen i mannaminne skulle förstås drabba just mig när vi gick in i slutspurten – och dessutom mynna ut i en bihåleinflammation.
Ni som kan lite om sångteknik vet säkert att röstens klang påverkas ganska mycket av bihålornas status. Svullna slemhinnor i näsa och bihålor är liksom inget drömscenario när man ska sjunga in en låt.

Jag försökte i min desperation med allt; kortisonspray, vanlig nässpray, salva med mentol, halstabletter, ingefärste… Vi sköt till och med upp inspelningen två dagar, men sedan var jag tvungen att göra ett försök om det skulle bli något före semestern. På grund av att rösten var så ansträngd nöjde vi oss med en vers och refrängen. Apropå refrängen tog jag mig friheten att textmässigt göra om den lite grann för att det skulle kännas bättre för mig som tjej att sjunga.
Både besviken och stolt
När jag nu lyssnar på resultatet är jag både lite besviken och en smula stolt över mig själv. Besviken för att rösten inte låter så bra som jag vet att den hade gjort om jag var frisk. För att jag inte kunde sjunga med samma styrka och inlevelse som innan infektionen bröt ut. Fokus fick ligga på att låta så lite förkyld som möjligt och försöka träffa tonerna rätt. Inte det lättaste det heller eftersom åtminstone jag behöver mycket energi i kroppen för att orka ta höga toner.

Men stolt är jag ändå när jag lyssnar på den nygjorda inspelningen av Ta mig till havet och jämför den med dokumentationen från den andra lektionen, då jag sjunger första versen av Idas sommarvisa. Den ljudfilen hittar ni också i AT:s webbradio. (Jo, jag gjorde faktiskt mitt bästa fastän det kanske är svårt att tro…)

Jag hoppas att ni också kan skönja att jag blivit aningen tonsäkrare och mer melodisk i min sång. Nej, jag är fortfarande ingen sångerska. För det skulle det krävas ännu fler lektioner. Men det har heller aldrig varit mitt mål. Mitt enda mål när jag gav mig in i det här projektet var att hämningarna skulle släppa. Att jag skulle våga sjunga för andra än mina barn och inte tystna av skam så fort någon vuxen dök upp. Det målet måste anses vara med råge uppfyllt.

Dessutom är det ju bara så vansinnigt roligt att sjunga!
LYSSNA PÅ JENNY…
i AT:s webbradio: Här kan ni höra sändningen!

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.