Amerikansk rapportering om svenska valet

politik

Man kan nog säga att det svenska valet och valresultatet mottogs med en gäspning i USA. Intresset var ganska svalt eftersom valet skedde i skuggan av skottarnas omröstning om självständighet från Storbritannien, och hur det i förlängningen skulle påverka Storbritannien, EU, NATO och FN.

Inte ens vänsterblockets seger över Alliansen, Sverigedemokraternas storseger och Moderaternas förlust gavs något större utrymme i amerikanska massmedier. I The Washington Posts pappersutgåva fanns en AP-notis och i The New York Times en liten enspaltare på måndagen om vänsterseger och sverigedemokratisk framgång.

Dock hade The New York Times två uppmärksammade artiklar, en i pappersutgåvan – med rubriken ”Rift Emerges Before Vote in Sweden as Immigration Tests a Tradition of Openess” – den 14 september av reportern David Crouch, rapporterad från Trollhättan. Och på tisdagen (16/9) skrev skandinavienexperten och professorn Benjamin R. Teitelbaum, University of Colorado, en op-ed (opposite editorial/krönika) under rubriken ”Sweden’s Fraying Tolerance”. Båda artiklarna är mycket läsvärda för den som vill få ett amerikanskt perspektiv på det svenska valet.

Inte oväntat behandlar de båda New York Times-artiklarna den svenska flykting- och invandringspolitiken, och att Sverige tar emot överlägset mest flyktingar per capita bland EU-länderna. Crouch skriver att syriska och irakiska flyktingar kommer till Sverige i rekordtal och att det belastar välfärd, skolor och bostäder. Inför förestående val bevittnar mitten-höger-regeringen att en del av dess anhängare överger dem för ett populistiskt, antiinvandraralternativ, enligt Crouch, och fortsätter att om detta vore i ett annat europeiskt land, skulle regeringskoalitionen försöka vinna tillbaka dessa röster med en mer restriktiv asylpolitik.

”Men detta är Sverige”. Skribenten berättar om statsminister Fredrik Reinfeldts tal om ”att öppna sina hjärtan” för flyktingarna, som Crouch betecknar som ett avgörande ögonblick i valkampanjen. Där finns också allmänt känd information som sverigedemokraternas möjliga vågmästarroll, fremskrittpartiets och dansk folkepartis inflytande i norsk och dansk politik, att omkring 80.000 flyktingar väntas till Sverige i år, att hälften av svenskarna vill se en begränsning av invandringen, samt de etablerade riksdagspartiernas behandling av sverigedemokraterna som paria och med samarbetsvägran.   

Även KDU-ordföranden Sara Skyttedals kontroversiella inlägg på DN Debatt (29/8) tas upp, och hur ledande kristdemokrater ”skämdes” över detta, liksom rasistkommentarer av sverigedemokrater på olika chattforum. Eller att Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje (s), där halva befolkningen har utländsk bakgrund, klagar på att man inte får ytterligare resurser från staten, medan rika kommuner tar emot få eller inga flyktingar, och att stadsdirektör Annika Wennerholm i Trollhättan menar att ”vi säger till Fredrik Reinfeldt ‘våra hjärtan är öppna’ – men du måste öppna din plånbok”.

I ”Sweden’s Fraying Tolerance” inleder professor Teitelbaum med en folkpartist som på söndagen/valdagen i TV4 deklarerade att hon skämdes över sitt land. Men inte för att vänstern vann utan för ”det ökade stödet för ett högerextremt parti, som både underminerar Sveriges rykte för tolerans och testar dess åtagande till den demokratiska processen”, efter att ha fått 13 procent av väljarstödet.  

Teitelbaum beskriver sd som ett litet parti i jämförelse med nationalistpartier i Frankrike, Österrike och Ungern, och att medan andra antiimmigrantpartier i Europa har sina rötter i högerpopulistiska rörelser, är sd sprunget ur nynazistiska aktivitetsgrupper och en subkultur av skinheads. Men, enligt honom, underminerar deras uppenbarelse på den politiska arenan svenskarnas ”identitet som ett globalt fyrtorn för tolerans och socialt framåtskridande”, och han påpekar att intellektuella, journalister, politiker och aktivister har mobiliserats mot partiet under valkampanjen. ”Medan många av dessa ansträngningar var modiga och civiliserade, sänktes andra till pseudo-intellektuella och antidemokratiska attacker, såväl som till våld,” skriver Teitelbaum, och berör Fredrik Reinfeldts kommentar om misshandeln av en ung sd-politiker ”jag fördömer alla former av våld och trakasserier, men…”.

Expressen och Researchgruppen, som beskrivs som en organisation av tidigare militant vänster, får sig också en släng av sleven, för att ha publicerat detaljer om privatpersoner och andra som skrivit anonymt på invandrarfientliga chattforums. Att partiet (SD) blivit motarbetat på diverse sätt, menar professor Teitelbaum ger valet en ”lätt anstrykning av illegitimitet som tidigare skulle vara otänkbart för svenskarna”.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det