Profilen: Anne Hopfgarten

Sporttankar

profilen_hopfgarten

Passion för handbollen är en röd tråd i intervjuserien Profilen.
För Hammarbys fysioterapeut Anne Hopfgarten, kom den passionen som en överraskning.

Anne Hopfgarten har varit med på Hammarby-bänken länge nu, över tio år faktiskt.

– Jag är sportnörd men hade absolut noll koll på handboll när jag kom till Hammarby som vikarie 2002. Sedan 2003 är jag ordinarie och har varit kvar sedan dess.

Då har du varit med på hela resan, sötebrödsdagar och kaos?

– Precis! Det var ”high chaparall” i Hammarby Handboll när jag kom in, sedan var det väldigt bra innan det blev domedag med ekonomin igen. Nu är det… normalt. Men man visste samtidigt inte så mycket från dag till dag när det var jobbigast, jag fokuserade på spelarna.

Att Hammarby-hjärtat bultar hårt i Anne Hopfgartens bröst råder det ingen tvekan om. Men hon trodde aldrig att just handbollen skulle bli hennes sport.

Foto: Hammarby Handboll
Foto: Hammarby Handboll

– Jag och Per (Lindblom, läkare) hade en gemensam patient som var aktiv i Hammarby Handboll. Per var handbollsfarsa och jag var ur-bajare, så när vi fick höra att dom höll på att kvala till elitserien och behövde få folk till hallen lät det lite häftigt. Men jag hade aldrig tackat ja om det inte hade varit Hammarby. Jag fattade verkligen ingenting om handboll i början, jag hade noll förkunskaper.

Men nu kan du desto mer?

– Ja, nu har jag lärt mig spelet. Det har gått så långt så att jag knappt kan se fotboll längre för jag tycker det är långsamt och tråkigt (skratt)!

Förutom att vara en duktig fysioterapeut i såväl Hammarby som svenska handbollslandslag, har Anne Hopfgarten gjort sig lite av ett namn som väldigt frispråkig kring domslut och andra saker på främst sociala medier.

Hon tar plats, helt enkelt.

– Det stämmer, och det vet jag att Hammarby inte alltid är glada över. Men det skiter jag i. Ibland får jag hålla igen men inte jättemycket.

Hur ser du på att du uttalar dig om domslut och annat?

– Jag är inte blyg kring att prata om domslut om jag tycker dom är orättvisa. Är dom det blir jag förbannad, speciellt om någon försöker försvara ett uppenbart felaktigt domslut. Jag har jobbat mycket i hockey där allt är väldigt proffsigt även på division I-nivå. Där man kan inte exempelvis spela med en domare som var fallet i handbollen. Visserligen gjorde den domaren det väldigt bra, men om man ska vara en proffsliga kanske det är bättre att vänta tills att en ny domare kommer till matchen.

– Sådana saker står jag för, då får Hammarby säga vad dom vill.

Kan du erinra dig någon speciell händelse när dom sa ifrån?

– Hmmm…. Tja, kanske lite kring Kitte-tröjan som vi tog fram. Visst, man vill ha en superproffsig liga men nu är den ändå inte det, så jag tyckte kanske att det inte var någon fara.

Har du ångrat något?

– Det har jag säkert, men inget som jag kommer ihåg. Jag är väldigt bra på att stoppa huvudet i sanden (skratt).

Din sambo Kalle Mattsson (tränare Hammarby) är känd hos domarkåren som någon som gärna ringer domarbas Mikael Claesson och pratar om domslut han anser felaktiga. Snackar ni mycket om sådant du och Kalle?

– Faktum är att vi pratar väldigt lite handboll, jag och Kalle. Så lite som möjligt i alla fall. Han står mycket för en rättvise-grej, allt ska vara lika och han ringer upp när han tycker något varit orättvist.

I din roll som fysansvarig vet du vilka de vanligaste skadorna inom handboll är. Tycker du att du blir lyssnad på kring hur handbollen ska jobba med skadeförebyggande och liknande?

– Jag gör ju lite i klubben såklart men har även ett fint samarbete med Erik Larholm som tränar vårt utvecklingslag HK Cliff. Där träffar jag grabbarna en och en på min klinik och pratar mycket om axlar, hur man ska träna och rehabilitera. Jag har även ett bra samarbete med Magnus Oscarsson i Hammarby som jag vet baserat några träningspass på vad jag sagt.

Och du är inte rädd för att säga ifrån när du ser en ful sak i matcherna heller?

– Nej, speciellt inte när jag ser till exempel något med hjärnskakningar. När Nisse (Pettersson) fick sin smäll mot Guif tidigare i år blev jag helt jävla tokig. Det kan ju innebära slutet på killens karriär eftersom han redan åkt på en tidigare. Det var dessutom en smäll från en spelare som gjort sådant förut, så jag blev vansinnig på att domarna inte såg det.

– Vi måste kunna prata om de här skadorna. Därför var det väldigt bra att det togs upp på det årliga medicinska nätverksmötet vi har inom handbollen.

Josef Pujol om Anne:

– Det är uppfriskande att hon är frispråkig. Hon är så frispråkig som jag önskar att jag själv var, och jag tycker det är bra. Det behövs ibland. Som människa är hon nog precis vad vi i laget behöver eftersom hon är enda kvinna såpass nära oss. Det kan lätt bli lite grabbigt och så men då säger hon åt oss. Kommer det ett plumpt skämt i omklädningsrummet så kan Anne bita ifrån.

 

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det