En markering

Sporttankar

Vem tror på spöken år 2016?

Jag har inte statistiken helt klar för mig, men gissar att Alingsås HK innan gårdagens match mot Kristianstad var om inte representerade i den, så i alla fall farligt nära kurvan som visar andelen människor är fast övertygade om att spöken finns.

Men likt en Bill Murray på sitta allra mest skojfriska humör jagade man bort spöket Kristianstad på onsdagen genom gammal, hederlig AHK-handboll. Fysiskt, aggressivt försvarsspel, spelvändningar i första- och andrafas och ett bra spride på målskyttet. Kryddat såklart med Rickard Frisks fina målvaktsarbete.

Det räckte så långt den här gången att det inte var något snack om saken. Såhär övertygande har jag inte sett AHK vinna över Kristianstad sedan jag själv var nere i den skånska myllan för ett antal säsonger sedan och såg ett stabilt Alingsås ta ett järngrepp om kvartsfinalspelet inför tusentals IFK-fans.

Man ska inte underskatta värdet av bortjagade spöken. Under en lång säsong kommer AHK spela ett stort antal fler matcher, vinna och förlora (troligen i alla fall) och i en färdigräknad tabell var gårdagens match bara en i mängden.

Men värdet av en övertygande seger mot de senaste årens SM-finalrivaler är högt ändå. Nu vet AHK hur dom ska göra, att dom kan göra det och säkerligen är suget på att göra det en gång till riktigt stort.

***

Bäst på plan var Oscar Bergendahl. ”Berget” hade en såndär dag, som han själv sa, där det liksom bara stämde. Bakåt var han enorm men framåt nästan ännu större. Fem avslut, fem i mål och otroligt viktig när AHK gick ifrån i sista delen av den andra halvleken.

Han bjöd också på ett av matchens bästa ögonblick när han överladdad fullkomligt vräkte sig in i en situation som redan var över, likt en supertaggad brottare med eld i ögonen. Tvåan var given och smilet efteråt när han skulle förklara vad som hände – ja det var lika givet det.

***

Ack ack ack, man tycker nästan synd om Alexander Tatarintsev i Kristianstad. Killen ser inte ut som en handbollsspelare, rör sig inte som en handbollsspelare och agerar knappt som en handbollsspelare.

Av någon märklig anledning fick ryssen drygt halva en första halvleken att visa vad han går för, såväl framåt som bakåt, men jösses vad trögt och stelt det såg ut. Det finns säkert en duktig lirare där bakom den blygsamma uppsynen och de vingliga benen, men känslan just nu är att Ola Lindgren kommer behöva en hammare och ett ordentligt spett för att hacka fram honom.

***

En annan läckerbit värt att nämnas var Felix Claars dödsläckra flipp till slutresultatet 30–24. Hade inte publiken redan stått upp sedan någon minut tillbaka, hade dom garanterat flugit upp ur stolarna då.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.