Foto: MARTIN PÅLSHEDEN
Maria Eng, regissör, författare och kreatör.

Livet och arbetet är ett experiment

Gästbloggen

Regissören, författaren och kreatören Maria Eng bloggar den veckan om kreativitet och balans i livet, vad som är en bra idé och varför det är så viktigt att vara nyfiken i sin vardag.

Söndag 5 februari

Att hamna under ytan – om framgång och motgång

Länge trodde jag att min utveckling som människa och kreatör skulle vara linjär. Det är en sådan världsbild många av oss växer upp med; gör man A så leder det logiskt till B och sedan vidare genom alfabetets alla bokstäver och bortom orden till något stort.

Idag ser jag hur jag allt som oftast drabbats av växtvärk för att jag bär på en sån kreativ kraft och en längtan efter att bli klar. Ibland panik för att vägen helt plötsligt gör en U-sväng och tycks ta mig tillbaka till ruta ett igen. Jag har börjat lära mig att de där känslorna bara är tecken på att jag är på väg år rätt håll. Att livet och det jag arbetar med är ett experiment. Att bokstäverna bildar spännande ord om man zickzackar emellan dem, i stället för att rada upp dem på en ordentlig rak linje.

Bild2_dag7 (002)

Världen är inte logisk. Man kan inte kontrollera allt. Tidigt i livet skall du bestämma dig för vad du skall bli när du blir stor. Bara du arbetar tillräckligt hårt så blir du det. Sätt ett mål, fokusera och nå målet. Men målet kan komma att ändra sig över åren.

 

Om det är något jag skulle vilja viska till mitt tjugo år yngre jag så är det: Lyssna på din inre röst. Tro inte att du behöver definiera vem du är, du är så mycket mer än vad ord kan fånga. Var inte rädd för att hamna under ytan; där finns en hel värld att utforska.

Det finns ett hål i verkligheten. Om du tittar riktigt noga.

Ett nytt landskap träder fram. Berg stiger upp där berg inte synts förut. Sjöar blänker i solljuset där inga sjöar finns.

Jag har hittat mitt ”varför”, det som motiverar mig till att fortsätta skapa.

Mitt ”varför” är: för att jag synliggör det som kanske aldrig skulle ha synts, om det inte vore för mig. Det är det som motiverar mig. Att någonstans där ute finns det någon som behöver just mina ord. Mitt högsta mål är att leva ett liv i balans. Att vara nöjd med det som är.

För att citera min morbror Kjell Lindqvist som ofta sa:

Vad är det för fel med att vara nöjd?

Att vara nöjd är ju en seger i sig. I det ordet ligger inte den krampaktiga strävan efter den totala lyckan och inte heller nederlagets beska krusningar på tungan.

Min motivation för att leva är att vara i ständig utveckling – och att vara nöjd med det.

Och min målbild är att få bli den där kloka gumman som sitter i en gungstol och har kloka svar eller frågor till de som tar sig tid att besöka mig.

Jag har ofta funderat över vad det innebär att lyckas, på ordet framgång: en rörelse framåt. Vilka människor som inspirerar mig. Det är de människor som är bekväma i sig själva. De som har den där glimten i ögat och verkligen lever med allt vad det innebär.

Jag känner mig som mest lyckad när jag lyckas balansera. Gå balansgång, befinna mig i mellanrummet. Sociala medier är fyllda med framgång, men inte så många som talar om tomrummet efter ett ja och du plötsligt inser att du nu skall göra handling av dina ord, hur läskigt det är. Eller den där förvånade känslan när man får ett nej – en motgång – och helt plötsligt skall sluta gå framåt. Mitt arbetsliv har varit kantat av att vänta på ja eller nej från någon annan i över tio år. Den här gången fick jag nog, sa ja till min egen idé och bestämde mig för att jag brann så mycket för den att jag ville investera min tid, men också mina pengar i den.

Jag övar mig att gå balansgång Jag påminner mig dagligen om att jag inte behöver komma fram eller rusa iväg. Jag kommer aldrig fram, för så fort något är klart börjar cykeln om och det är det som gör det hela till ett oändligt äventyr, även om man hamnar under ytan då och då.

Foto: Martin Pålsheden
Foto: Martin Pålsheden

Lördag 4 februari

Pomodoro – inte bara en pastarätt. Om att fokusera och ta sig tid att vila.

Så sitter man där igen med sju fönster öppna i webb-browsern och ett skrivdokument öppet och tror att man är effektiv och får mycket gjort. Man kanske skulle passa på att dammsuga också när man ändå jobbar hemifrån…

Man har ett mål för dagen, men liksom skjuter upp de där stegen man måste ta för att till sist nå sitt mål.

Studier har visat på att för varje gång vi blir störda så tar det hjärnan 15-20 minuter att fokusera igen. När jag skall fokusera använder jag mig ibland av Pomodorotekniken. En teknik utvecklad av Francesco Cirillo på 80-talet där målet är att reducera avbrott och gynna fokus och flow.

Så här gör du:

  1. Välj en arbetsuppgift som ska utföras
  2. Sätt en mobil eller timer på 25 minuter (en Pomodoro)
  3. Arbeta med uppgiften tills klockan ringer
  4. Ta en kort paus, ca. 5 minuter
  5. Efter 4 stycken Pomodoros, ta en längre paus på ca. 15 – 30 minuter

Under en Pomodoro bör fullt fokus ägnas åt uppgiften. Det är alltså förbjudet att låta sig distraheras av något utöver uppgiften, som att öppna sin mailbox, surfa på Facebook, ta emot ett samtal eller övriga småuppgifter.

Pausen bör användas till att röra på sig och rensa huvudet från arbetsuppgiften. Rör dig gärna utifrån X-formen, det är den svåraste formen för hjärnan. Det som händer är att du övar hjärnan på att hoppa över sin ”mittlinje” och på så sätt ökar tillgängligheten till båda hjärnhalvorna. Ett exempel är att stå upp och låt höger knä och vänster armbåge nudda varandra i mitten av kroppen och växla sedan, fortsätt så några gånger.

Eller växelandas genom näsan:

https://www.youtube.com/watch?v=yWsBgsZJrkI

Tar en uppgift längre tid än en Pomodoro, så fortsätter man efter pausen med uppgiften i nästa Pomodoro. Bedömer man att en arbetsuppgift kommer att ta mer än 5-7 Pomodoros, bör den delas upp i mindre uppgifter. Även fler småuppgifter kan kombineras under en och samma Pomodoro.

Den här tekniken brukar jag använda mig av när jag märker att jag mjölkar och inte kommer till skott. Oftast krävs det bara en och en halv timme så har jag fått gjort det jag skulle göra. Bara för att jag koncentrerat mig på en sak. Sedan kan jag hamna i tidlöst skapande igen. Men ibland behöver man få iväg de där mailen, skriva den där ansökan eller bara komma till skott. För när man väl börjar kan det faktiskt vara svårt att sluta också. Och här hjälper Pomodorotekniken dig också att faktiskt ta pauser.

Dagens pausbild:

Foto: Maria Eng
Foto: Maria Eng

Fredag 3 februari
”Lathet” är en del av den kreativa processen.

Att vara ihärdig är inte att bara fortsätta framåt, så förblindad av sitt mål att man kör fram på sparlåga. Jag vill slå ett slag för vikten av att ”ruva”. När man för en stund slutar att expandera utåt och istället rullar ihop sig till en boll för att samla kraft igen. Ruvning innebär ett tillfälligt avbrott från den kreativa processen som kan leda till nya insikter. Anledningen till detta är att man genom ett avbrott kan glömma vilseledande detaljer och på så sätt får ett klarare perspektiv på processen. Enligt Fredrik Ullén är vilopauser, och ibland längre perioder då man presterar på en lägre nivå, viktiga förutsättningar för kreativitet – och för att man ska kunna prestera toppresultat. Kreativa personer har ofta mycket intensiva perioder av arbete för att sedan vila.

Den kreativa processen brukar delas in i fyra faser:

  1. Förberedelse: vi samlar information och väljer idé
  2. Inkubation: här bearbetas informationen på en omedveten nivå.
  3. Illumination – idéen slår ner som en blixt.
  4. Verifiering – man vrider och vänder på idéen och ser om den fungerar.

Det är lätt att vara rädd för vilan. Den är tråkig. Ingenting händer. Fingrar som fipplar över smartphoneskärmen. Det planlösa zappande på TV. Allt för att hålla mörkret borta. För jag tror att ju mer vi vant oss vid konstant stimuli desto räddare är vi för stillheten. Den har blivit så ovan. Vi kopplar ihop känslan av att energin håller på att ta slut med att vår egen låga håller på att slockna och försöker febrilt blåsa nytt liv i den.

Men avslappning och distraktion främjar den kreativa processen.  Och kreativitet är ju det som skall lösa världsproblemen kommer ni väl ihåg från mitt första blogginlägg. Så: det är aldrig fel att sova eller ta en promenad på saken.

Vila lugnt!

Många överskattar vad de kan göra på ett år och underskattar vad de kan göra på ett decennium.

Läs tips: http://www.dn.se/insidan/kreativitet-kraver-mycket-vila/

Att vila. Foto: Maria Eng
Att vila. Foto: Maria Eng

Torsdag 2 februari
Om inspiration och att vara i rörelse

Som en blixt från klar himmel slog idéen ner.
Tror vi. Men oftast är det allt vi gjort fram till ett visst ögonblick som gör att alla bitar faller på plats. Alla människor vi mött, alla platser vi besökt, alla känslor vi känt: gamla kunskaper och erfarenheter som kolliderar med nya.

Det som kan döda inspirationen och hämmar oss är när man möter en formulering som liksom skapar ett stopp i hjärnan. ATT VARA NYSKAPANDE är en propp i systemet för mig. För dig kanske det är att du inte vill bli förknippad med epitetet kreativ för det är negativt laddat i din värld.

Våren 2016 möttes jag av ordet nyskapande vart jag än vände mig: på stipendieformulär, riktlinjer för filmansökningar och i refuseringsbrev. Jag stångade huvudet blått mot ett ord som ingen sedan riktigt kunde definiera. Det blev en definition att jaga efter som tog bort så mycket skaparlust och ibland också självkänsla. Jag tappade lusten. Så jag började leta efter hur jag skulle tända den där kreativa gnistan igen. Testade olika arbetssätt. Olika rutiner. När funkade jag som bäst, vad fick mig att bli inspirerad, hur kunde jag skapa en balans mellan den för mig nödvändiga ensamma skapartiden med mitt behov att verka i ett sammanhang och vara social?

Foto: Martin Pålsheden.
Foto: Martin Pålsheden.

Kreativitet är strukturerad magi där du måste hitta din egen trollformel, dina egna häxbrygder och din egen definition på vad som är värt att sträva efter. Är det för att ge mening åt ordet nyskapande – så som någon annan vill att det skall vara – eller är det att skapa något där slutresultatet är nytt för just dig och där du faktiskt är så uppfylld av det du gjort att det inte sedan spelar någon roll när andra kommer in och vill sätta etiketter på det?

Om du har idétorka är det bästa tipset att besöka en ny plats eller göra något som du aldrig gjort förut. Att bryta en vana, göra tvärtom mot vad du brukar eller bara gå ut i skogen. Hjärnan kan tyckas vara mitt främsta arbetsverktyg i och med att jag arbetar med att komma på nya idéer och historier. Men hjärnan sitter ju inte bara där helt ensam avskild från resten av kroppen. En viktig faktor för att jag överhuvudtaget skall kunna skapa är att vara i rörelse.

En stor del av vår hjärnas samordning kommer från postural- och positionsinformation – alltså hur vi är i rummet och var vi är i rummet. Att vara aktiva längs tre dimensioner aktiverar denna del av hjärnan och genom att utmana kroppens balans hjälper vi hjärnan att utvecklas och bli robust. Vårt nervsystem är ständigt utsatt för ”störningar” i dagens samhälle. I lillhjärnan finns mer än 50% av vår hjärnas neuroner, och det är härifrån vår motorik och balans styrs.

Så det där med att stå och jobba på ett ben, att ge dig ut i skogen med ett barns ögon, eller som ett djur, eller som en jägare. Du bestämmer, var kreativ. Om du ser rötter: lek inte nudda golv och balansera dig fram. Sätt ett mål längre fram på stigen och rusa dit. Klättra upp för ett berg, smyg. För mig är rörelse min största källa till inspiration. Om jag ingenting vet. Bara jag rör på mig så brukar en idé möta mig på halva vägen.

Onsdag 1 februari
Nyfikenhet

”Jag har ingen speciell talang, jag är bara passionerat nyfiken”
Albert Einstein

”Varför regnar det?” ”Vilken färg blir det om man blandar brunt och blått?” ”Vem är det som bor i huset tvärs över gatan?”
Vilka frågor cirkulerar i ditt huvud?

Jag frågar min femåring om var idéer kommer ifrån. Han svarar: ”De får näring från magen, växer upp genom kroppen och slår blom ovanför huvudet.”

Att vara nyfiken börjar med att ställa en fråga.
Vad är du nyfiken på?
Den där nyfikenheten som du hade som barn, kan du blåsa liv i den igen?
Kan du leva i frågan eller måste du veta svaret?
Tar du upp mobilen och googlar direkt eller försöker du hitta på ett eget svar?
Många frågor idag…

Testa att låta det här vara frågornas dag. Ställ frågor till människor i din omgivning. LYSSNA på vad de har att säga utan att ta över deras svar.

Genom att ställa frågor och vara nyfiken kommer du också upptäcka att många av de ”sanningar” du går och bär på inte alltid är sanna. Kanske till och med din egen självbild inte riktigt är så fast som du vill tro. Det är kanske läskigt att ställa frågor och framför allt att ifrågasätta sig själv. Men det gör att vi tar ett steg framåt som människor.
Att utvecklas är obekvämt, upplyftande och en ständigt pågående process. Jag vill citera några rader ur Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Lyssna gärna när han läser hela dikten här:
https://www.youtube.com/watch?v=mrzePp6WJgU

MÅNADENS KREATIVA UPPDRAG
Varje månad på min blogg lägger jag upp ”Månadens kreativa uppdrag” för att inspirera dig i din vardag.

Den här månadens uppdrag kommer från min och Sofia Brolins bok: ”Carpe that fucking diem – en fyll-i-bok om mina första år som förälder”
Men det kan göras av alla och med eller utan barnvagn, med eller utan barn.
Uppdraget är följande: Ställ dig på samma ställe varje dag i en vecka, gärna samma klockslag om det är möjligt. Skriv ner saker du ser, små detaljer, finns det händelser på platsen som upprepar sig? Leta spår. Låtsas att du är en privatdetektiv och försök se samband även om det vid första ögonkastet inte verkar finnas några.
Ladda ner ditt detektivformulär här (en pdf öppnas i nytt fönster) och gå ut och var nyfiken. Eller skaffa en fin anteckningsbok för uppdraget. Man kan ALDRIG få för många anteckningsböcker.

uppdrag
Du kan också klicka på bilden, därefter högerklicka och välja Spara bild som, så kan du sedan skriva ut den från din dator.

Tisdag 31 januari
Om hämningslöshet och vikten av att skratta

Förra veckan släpptes vår bok. ”Carpe that fucking diem – en fyll-i-bok om mina första år som förälder”. Sofia Brolin och jag. En oväntad kreativ matchning – en lyckoträff att möta någon som haft samma idé i huvudet. Jag tänker på att det där mötet kanske aldrig blivit till om jag hade bott kvar i Göteborg, aldrig omdefinerat min yrkesroll och om jag aldrig vågat ta kontakt med en okänd människa på ren magkänsla.

Ett av mina favoritcitat är från Bröderna Lejonhjärta:
Men då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.
”Varför då”, undrade jag.
”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”, sa Jonatan.
Astrid Lindgren

Att vara hämningslös. Att göra något som ligger utanför ens egen bekvämlighetszon som till slut gör att ens gränser för vad man kan göra flyttas framåt. Det innebär att släppa kontrollen över sin egen självcensur och rädsla för vad andra skall tycka, utan att för den delen ge avkall på sin egen integritet.

De gånger jag varit helt arbetslös har det till slut blivit svårt att gå utanför dörren. Så det gäller att hela tiden tänja lite lite åt gången och vidga sin sfär.

Att våga.
Att våga.

Att hitta den där idén tar en hel del tid, svett och tårar. Idén expanderar, du flyger på moln och sedan drar allt ihop sig igen och bubblan spricker. Det är ingen rak väg, det är en pulserande rörelse och idén måste ut i världen – vridas och vändas på – för att sedan söka skydd inne i dig igen med tid för eftertanke och omformulering.

Var inte rädd för att visa upp och prata om dina idéer med andra. Du kanske är rädd för att folk kommer att stjäla dem. Höjer du blicken kanske du ser att idén redan finns där ute i världen i någon form. Du backar och tror att om det redan är gjort så är det ingen vits med att fortsätta. Men det finns bara en sak som du riskerar genom att berätta för andra om din idé, och det är att du får feedback! Som naturligtvis kommer att hjälpa dig i din strävan att faktiskt förverkliga den idé eller den dröm du har. Det finns bara en Du i hela världen som kan göra idén på just ditt sätt. Så fortsätt vrida, vända, fila. Och varför skall du göra allt själv? Allt blir ju så mycket roligare om man skapar saker tillsammans.

Skratt är viktigt. Inte bara för att det är ett tecken på att vi är glada utan för att det också är ett tecken på att något nytt och oväntat skett. Det är då vår hjärna gör ett hopp bakåt, i sitt linjära tänkande och vi börjar skratta för att vi överraskar oss själva, överraskar vår hjärna. Skratt och skämt är inte kutym i en ”seriös” bransch eller på de viktiga mötena runt de ovala borden – trots att det är en tydlig indikation på att vi faktiskt kommit på något nytt. Vi är rädda att verka oseriösa. Så kanske håller vi en idé inom oss för att vi rädda för att folk skall skratta.

Att någon skrattar åt din idé kan faktiskt vara ett tecken på att du överraskat dem med något helt nytt och oväntat.

Boksläpp med Sofia Brolin. Foto: Micaela Angerheim.
Boksläpp med Sofia Brolin. Foto: Micaela Angerheim.

Måndag 30 januari

TRIAL AND ERROR – Försök och misstag

”Seriös kreativitet är det som kommer rädda världen”, säger Professor Per Olof Nilsson på ett föredrag jag lyssnar på på Chalmers en dag. Snart fyrtio år gammal hör jag äntligen någon säga att kreativitet är lika viktigt inom forskning som i samhället i övrigt. Att forskning inte bara är siffror och formler (siffror har aldrig varit min starka sida), utan att upptäckarlust och emotionell intelligens är en viktigare mänsklig egenskap än IQ.

Alla kan bli mer kreativa. Kreativitet är inte bara att måla tavlor, skriva dikter eller musikstycken. Glöm konstnärsmyten – kreativitet föds inte enbart ur kaos – alla kan bli mer kreativa. Kreativitet är att ställa frågor på ett nytt sätt. Att våga ställa de ”dumma” frågorna. Att höja blicken från det man tror sig se. Att bryta sina egna tankemönster. Att överraska sig själv. Att para ihop två eller flera till synes helt olika idéer och hitta en ny lösning på ett problem.

Under de här sju dagarna då jag får chansen att viska i ditt öra kommer jag skriva om kreativitet och balans i livet.

Idag utgår jag från ordet lekfullhet.

Illustration: Emanuel Claesson
Illustration: Emanuel Claesson

Jag skriver en blogg med namnet ”Trial and error”; försök och misstag. För mig innebär det att inte låta rädslan för att misslyckas bli ett hinder för att överhuvudtaget skapa något. Att man inte alltid vet exakt vad det är man letar efter, men där nyfikenheten får vara drivkraften. Som ett barn som lär sig nya färdigheter genom ”försök och misstag” och inte genom intelligens och logiskt planerande. Först kanske försöken inte leder någon vart och kan då ses som misstag. Men så plötsligt, av en slump, uppnås något som barnet (läs vi) gillar, antingen det som det först var ute efter – eller något helt nytt och överraskande.

Även när jag vet vad jag vill skapa – för visst är även jag logisk och planerande – så är förutsättningarna för mitt arbetes utgång alltid osäker. Helt plötsligt får jag t ex inga mer ekonomiska stöd för ett filmmanus jag skrivit på i ett år. Då måste lekfullheten finnas där, för att orka och vilja fortsätta skapa och hitta nya infallsvinklar på det jag är ute efter att skildra.

Att behålla sin upptäckarlust, nyfikenhet och arbetsdisciplin utan att alltid tänka på målgång och att lyckas, utan att tillåta sig att skapa för att man älskar, det är den svåraste balansgången. Vissa dagar är fulla av kraft och lust, andra dagar går jag vilse. Ofta är det just då som jag i själva verket är på väg att stöta på något nytt – en glänta där kreativitetens soltrålar strilar ner genom trädens bladverk.

Fotnot: Termen  ”Trial and error” skapades ursprungligen av den skotske psykologen Alexander Bain (1818-1903). Den togs sedan upp av C. Lloyd Morgan (1852-1936).

Läs gärna den här artikeln om vikten av kreativitet som ämne i skolan:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/kreativitet-i-skolan-nyckel-till-en-bättre-framtid-1.4050836

  • Maria Eng
Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.