Har alltid skrattet nära till hands

Fotboll

Det blev ett samtal på runt en timme med den pratglade Benjamin Hacker. Vi diskuterade tacos, Håkan Hellström, vikten av att tillhöra ett lag och hur det är att ha pappa som sportchef i samma klubb. Under intervjun står det snabbt klart att Benjamin är en social 23-åring som gillar när det kommer in nya spelare i laget, med allt var det innebär.

Vad har du för roll i den lokala fotbollen säsongen 2017?
– Den här säsongen har jag varit yttermittfältare i Vårgårda IK, men har bara spelat knappt tre matcher. Jag har haft problem med ena ljumsken och just nu är jag med på det jag kan på träningarna, annars blir det rehab. Jag haft mycket problem med baksidorna innan, men det kändes bra på försäsongen. När jag drog ljumsken var det såklart väldigt tråkigt. Tyvärr har jag inte fått kontinuitet vad gäller matchandet de senaste åren. Det har blivit ett par matcher, sen vila och några matcher igen.

Om vi bortser från fotbollen, hur ser ditt liv ut idag?
– Jag arbetar på Fridhemsskolan i Vårgårda, som elevassistent. Annars umgås jag med vänner och det blir en hel del fotboll. Vi tränar tre dagar plus match. Sen kollar jag rätt mycket fotboll på tv också.

Hur ser en matchdag ut för dig? Har du några speciella rutiner?
– Jag tycker det är skönt att ta en promenad upp till samlingen på Tånga. Då laddar jag ofta med bra musik, och gärna Håkan Hellström. Jag gillar verkligen albumet från hans senaste konsert. Annars lyssnar jag på allt utom hårdrock och dansband. Jag vaknar gärna några timmar innan samlingen, så man inte är helt död när man väl kommer dit. Tyvärr är jag ingen frukostmänniska. Vissa går ju upp tidigt, kokar ägg och steker bacon och sånt. Jag har snarare svårt för frukosten men jag måste trycka i mig någonting. Ofta blir det stekt ägg, det gillar jag. Annars har jag inga direkta rutiner, jag bara kör.

Vilken roll har du i omklädningsrummet?
– Där är jag lite av en clown. Jag är nog ganska rolig, och kan aldrig vara tyst. Det är kul att skoja med folk. Man kan absolut säga att jag är väldigt ironisk av mig. Jag är en av de som har varit sen division V-tiden, så jag känner mig hemma i omklädningsrummet. Vi är väl bara tre stycken som varit med hela resan. När det kommer nya spelare vill jag att de ska känna sig välkomna i gruppen, då skojar jag gärna med dem. Sen hoppas jag att de inte tar skämten på för stort allvar.

Du har som sagt varit med på hela resan, från division V till division II. Vad skulle du säga är skillnaden från när ni låg i femman kontra division II?
– Skillnaden är givetvis tempot i matcherna och på träningarna. Motståndarna är ju bättre desto högre upp man klättrar i divisionssystemet, och då krävs mer fysik. Samtidigt är det väldigt roligt med utmaningarna man ställs inför. Det blir också fler motgångar. Lagen är jämnare nu och därför är det inte lika enkelt att vinna jämfört med i de lägre divisionerna.

Ett välkänt namn i Vårgårda IK är Gabor Hacker, sportchef tillika din pappa. Hur är det egentligen att ha sin pappa som sportchef i klubben där man spelar?  
– Jag och pappa har en bra relation, och vi har pratat om det innan, att han är sportchef i Vårgårda. Pappa var min tränare när jag var liten och har alltid varit med på något sätt. Vi skiljer bra på papparollen och sportchefsrollen tycker jag. Ibland när han pratar inför gruppen så tänker jag väl att det vore bra om han bara var tyst, haha.
Benjamin säger vidare att det blir en hel del fotbollssnack hemma:
– Annars pratar vi lite om allt möjligt, inte bara fotboll. Mamma tycker väl att det är mycket fotbollssnack, i och för sig. Vi har en bra relation, pappa och jag. Jag får bara köpa att han har den rollen, jag är ju vuxen nu. Jag tycker för övrigt att vi i VIK måste värva spelare om vi ska hålla oss kvar i division II. Det är också bra att få in nya ansikten i gruppen. Det är roligt att lära känna nya lagkamrater. Konkurrensen är en bra grej, då utvecklas vi alla, både på och utanför planen. Sen ska alla fungera i gruppen och då gäller det att ta hand om de nya. Och det är jag bra på.

Du har länge hållit på med flera sporter, bland annat handboll och innebandy. Berätta gärna mer om det.
– När jag var 12-13 år höll jag på med fotboll, handboll, innebandy och pingis. Sen orkade jag inte riktigt, i tonåren är man ju trött hela tiden. Då blev bara innebandy och fotboll. Jag kände att det räckte med en idrott och då slutade jag spela innebandy. Var då mer sugen på att lägga tiden på fotbollen, när vi gick upp i divisionerna. Jag är faktiskt lite sugen på att lira innebandy nu igen.
– Nackdelen att hålla på med flera idrotter är att man aldrig får vila, skaderisken blir högre om kroppen inte får återhämta sig. Fördelen med att vara engagerad i flera sporter är bland annat att man får fler lagkamrater och lär känna fler. Det tycker jag är roligt.

Vad betyder fotbollen för dig?
– Jag har spelat fotboll sen jag var sex år. Det är där jag har fått mina kompisar och jag har alltid varit en idrottskille. Det roligaste är nog hänget i omklädningsrummet, det är minst lika roligt som själva fotbollen. Om man har roligt vid sidan om fotbollsplanen tror jag också att man presterar bra på planen. Jag tror det är bra att ha en idrott, någonting att gå till. Inte bara vara i byn och hänga på kvällarna. All gemenskap man får inom idrotten är värd så mycket. Det är många olika individer i en grupp, och man får anpassa sig efter varandra. Alla är olika och det är bra.
– Jag tycker det är viktigt med lagfester och aktiviteter. Det gör att man får ihop ett lag. När man själv kom upp i a-laget var det kul att få hänga med de äldre killarna, och man kände sig omhändertagen.

När Benjamin var yngre hade han som mål att bli proffs, men har insett att så inte kommer bli fallet:
– Jag är jättenöjd med den nivån jag spelar på idag. Om man ska spela högre upp måste man lägga ner mer tid. Just nu vill jag bara bli skadefri, det blir tyvärr lätt att man tröttnar lite när man skadar sig. Vi får se vad som händer framöver. Om det är flera som slutar kanske jag inte vill vara kvar.

Med tanke på att pappa Gabor är rotad i Vårgårda IK, hur ser du på ett eventuellt klubbyte?
– Just nu vill jag köra på i Vårgårda, men det är inte omöjligt att jag hamnar någon annan stans i framtiden. Om fem år vet jag inte ens om jag spelar fotboll. Jag känner inte att jag måste vara kvar här, men just nu trivs jag väldigt bra. Jag tycker det är väldigt roligt att spela fotboll, så det hoppas jag kunna göra länge.

Vad gör du helst en ledig dag?
– Då tänker jag en hel helg. På fredagskvällen tycker jag det är gött att bara slappa. På lördagen är det ofta match. Jag släpper en förlust ganska snabbt. I mina ögon är det inte det så allvarligt. Det finns andra saker som är roliga vid sidan om. Gillar att gå ut och ta några öl med kompisar, och det blir såklart extra kul om vi vinner. På söndagen tar jag en pizza, det passar bra när man är trött. Ligger gärna i soffan och tittar film. Söndag är en vilodag i mina ögon, och jag gillar inte söndagsmatcher.

Snabba frågor…

Vad äter du?
– Jag äter i princip allting, och är inte alls kräsen. Jag älskar tacos, det skulle jag kunna äta varje dag. Ananas tycker jag är viktigt i tacos och guacamole är riktigt fint.
Vad äter du inte?
– Blodpudding. Inte heller ärtsoppa och sånt. Spenat äter jag inte heller.
Vem är den bäste du spelat med, och varför?
– Det är väl dem jag spelar med nu. Där finns många riktigt duktiga spelare i laget. De som spelat högst upp är väl Karl-Anton Pettersson eller Mohammed Abdulrahman.
Om du fick äta middag med vem som helst, vem skulle du välja och vad skulle du vilja prata om?
– Jag skulle vilja äta middag med Didier Drogba, eller Edinson Cavani. Det är två bra anfallare, mina favoriter. Vi skulle prata om livet, rent allmänt. Ta ett glas vin eller en öl ihop. Jag skulle väl fråga vad de ska köpa för bil imorgon. Jag vill ha en Tesla, det är coola bilar.
Om hela världen lyssnade på dig, vad skulle du säga då?
– Att alla är lika mycket värda. Det spelar ingen roll hur du ser ut eller vilken hudfärg du har. Och så vill jag också säga att så som du bemöter en människa så blir du bemött tillbaka. Är man snäll får man det tillbaka, och vice versa om man är elak.
Förra veckans intervju handlade om Sofia Larsson, Sollebrunns AIK och hon undrade vad tycker du att man kan göra för att locka mer publik till matcherna?
– Marknadsföra matcherna på ett bra sätt. Sen hur man ska göra det vet jag inte. Det är också oerhört viktigt att det finns en trevlig kiosk. Vår kiosk på Tånga hed är precis ombyggd och nu är den riktigt bra. Annars är de svårt att säga vad som lockar publik, men en trevlig anläggning är alltid kul när man ska kolla fotboll.

Dela innehållet

Kommentera våra artiklar på Facebook/alingsastidning eller Twitter/AlingsasTidning. Debattartiklar besvaras med nya inlägg. Använd formuläret under Debatt.